Bruce S

Uppladdning inför Bruce Springsteen mötet, Åbo 2.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Häromkvällen var det dags för Bruce Springsteen i Tammerfors, Finland. På bilden ovan laddar sonen Robert, hans flickvän Anna och kompisen Niklas (till höger) upp för mötet. De lyckas alltid ta sig fram till de första raderna framför scen, och det gjorde de nu också. De vet allt om Bruce och hans musik, och detta var inte första mötet heller.

Och visst var det en fin show, Bruce tycktes trivas i den fina, soliga kvällen när det aldrig blev mörkt. Han höll på i tre timmar nonstop. Vilken energi, vilken känsla för nyanser och vilken härlig kontakt han skapade med publiken! Att han orkar visa sig så engagerad ...

I slutet av koncerten stack han sin munharpa i handen på en ung tjej i första ledet, på bildskärmen såg man att hon höll på att svimma av överraskning. Det blir ett föremål som får leva ett nytt liv på ett nytt ställe; tänk vad livet kan vara fyllt med överraskningar.

Kul att se att så många unga verkligen gillar alla dessa oldtimers som är i ens egen ålder ... Detta med "ålderssegregering och åldersracism" gäller nog inte unga musikälskare; de fokuserar på erfarenhet och substans, inte ålder. Härligt fördomsfria, de kunde fungera som  modell för många andra.

Ikväll (och några kvällar framåt) är väl Bruce  i Stockholm; undrar om det regnar lika mycket där som här i Åbo?.

Gaias öga

Från Ramsvikslandet, Bohuslän, 30 maj 2009. Foto: Håkan Eklund.

I Bohuslän är Patrik Larsson (http://grandimage.net/) som på mammas gata; det går inte att undvika att smittas av hans entusiasm för den bohusländska kusten. Och för landskapsfotografering. Han flyttade ju ut till Strömstad för kustens skull. För att kunna fotografera kustlandskap nära havet.

Vi som går på Axxells (yrkesinstitut/vuxenutbildning) naturfotokurs i Finland åkte hela vägen ut till Ramsölandet i norra Bohuslän för att under veckoslutet lära oss mera om landskapsfotografering med Patrik. Och det var ingen semester precis ...

Upp 02.30, iväg kl.03 till hans favoritklippor i naturreservatet. Sen fotografering innan solen gick upp, och efter. På kvällen allting omvänt. Ut vid halvåttasnåret, tillbaka till HQ strax innan midnatt. Så höll vi på några dygn tills ögonen började skela ... Vi svängde ganska effektivt upp och ner på dygnen. Bildkritik höll vi runt midnatt.

Personligen måste jag erkänna att jag inte varit lagd för detta med landskapsfotografering; jag tycker ju att människan har ruinerat de flesta landskap, det finns ju bara fragment kvar av vårt naturarv. Men förstås, det hindrar ju inte att också jag lär mig grundreglerna, som bl.a. handlar om att börja jobba med stativ och avtonade gråfilter, till att börja med. För att kunna köra med långa slutartider och ta fram nyanserna i molnformationer och himlavalv.

Nu känner jag att jag fått blodad tand; skall åtminstone försöka. Man kan ju också tillämpa samma teknik i ett spolierat landskap. Såg nyligen bilder av en engelsk fotograf som fotograferat kärnkraftverk och andra hemska installationer och industrilandskap, i svartvitt  - med samma teknik som alla klassiska landskapsfotografer använder.

Bilden ovan tog jag på lördagkväll i Patriks favoritdomäner i Ramsvikslandet, ute på en solvarm klippa inför havets anlete. Det var bara så skönt. Eftersom jag (ännu) inte äger några gråfilter fick jag hålla mig till de intima landskapen, runt ens fötter. Och det lilla hällkaret påminde om Gaias öga, en installation i en trafiktunnel som jag kör igenom varje morgon, i Åbo.

Skogstrollet får ID

Pärluggleunge (Aegolius funereus), Keskis, Oravais 23.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Under besöket på hemsoporna under veckoslutet deltog jag och min gamla barndomskompis Johan A (USA) och kusin Hilding B (Sverige) samt Allan S, en lokal ringmärkare, i den lokala naturföreningens fågeltävling ONK:s fågelrally. Det var jättekul, men jobbigt.

Det är start kl.18 och målgång följande dag kl. 14. Alltså 20 h till förfogande för att inom förenings område se eller höra så många fågelarter som möjligt; minst två av lagmedlemmarna måste se/höra arten innan den kan noteras. De lag som är med är jätteduktiga skådare, som kan sina marker bättre än oss som lever i förskingringen. Men vi hade turen på vår sida och vann med en arts övervikt, och den sista arten (brun kärrhök) tog vi 2 minuter innan tävlingen blåstes av, vid Oravaisfjärden (se bilden på bloggen innan). Jippiiiiii! Vi hade då fått ihop 123 arter, ca 10 relativt vanliga arter hade vi inte hittat, eller hunnit söka upp (ex. storlom och gråhakedopping). Ca 120 arter är det som är möjligt i detta område under 20 h, enligt de tiotal fågelrallyn som tidigare ordnats.

Det som var mest intressant var den goda förekomsten av jordugglor, som sågs på många ställen. Bästa minnet är den jorduggla som visade upp sin spelflykt över en stor myr med röd natthimmel som fond och ropande tranor, sångsvanar och spelande orrar som bakgrundskör. Det var mäktigt. Då var kl. 00.30, men på dessa latituder är det aldrig helt mörkt denna tid på året.

På ett ställe passade Allan på att ringmärka fem pärluggleungar som fanns i en holk alldeles intill ett fritidshus. Sen såg vi också sparvuggla (utanför holk), berguv och hornuggla.

Johan som bott i USA sen mitten av 1970-talet var min skådarkompis i hemkommunen Oravais när vi som 12 o 13-åringar började titta på fåglar 1965. Efter det är det inte många gånger han haft tid att fågelskåda under korta hembesök; nu tog vi igen den bristen. Det blev 17,5 h hårdskådning och 2,5 h nattvila; efteråt var vi alla aningen skelögda...

ONK står för Oravaisnejdens Naturvetarklubb, en förening som jag var med om att bilda 1976, och som har ett gäng aktiva medlemmar som håller koll på floran och faunan i området. Och som arrangerar detta trevliga evenemang. Jag har varit med en gång tidigare (2006) och tävlat, med Allan och Hilding i laget, då blev vi två med 114 arter. Vinnaren hade 116.

Givande nattfotografering

Oravaisfjärden vid midnatt, 20.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Körde upp till mina hemdomäner för några dagars fågelskådning och fotografering. Härifrån Åbo tar det fem timmar för mig att nå mitt fritidshus på farfars gamla gårdstun.

Strax innan jag skall svänga av till hembyn passeras slagfältet (som avgjorde 1808-09 års krig, till Sveriges nackdel) och Oravaisfjärden. Och just då, kl.23.40, ligger fjärden i ett enda rött färghav. Vackert som bara den.

Hade kameran med 300 mm (+ 1,4 X brännviddsförlängare) bredvid i sätet, och kunde förstås inte låta bli att ta några bilder. Några dagar senare, närmare bestämt 23.5 avgjordes en skojig tävling just här, till mitt lags fördel. Återkommer till det.

Spännande marker

Sumpviol (Viola uliginosa), Matsalu, Estland 16.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat veckoslutet i Estland i fina växt- och fågelmarker. Ett land som jag aldrig tröttnar på att exkurera i. Där finns ett överflöd på fina biotoper där man kan ströva omkring i jungfruliga marker i timmar utan att se en enda människa. Det känns lyxigt,  helt underbart.

Just nu var det massor med sträckande arktiska gäss som kunde räknas i femsiffriga tal, mest vitkindade gäss men också sädgäss och bläsgäss. På lördagmorgon passerade ca 2000 smålommar Spithamnsudden och i lövskogen längs vägen ut sjöng mindre flugsnappare (som alltid under våren; en sällsynthet i Finland). Vi såg ovanligt många ängshökar (8 ex.) jaga och spelflyga över markerna, och massor av andra intressanta saker.

Såg att Birgit E från Gotland fanns på sin stuga ute på Spithamnsudden, stannade och hade en pratstund med henne. Hon har varit VD för Donnergymnasiet, numera pensionär, är född ute i Spithamn, men flydde med föräldrarna i båt över till Finland, och sen till Sverige under brinnande krig. Undan ryssarna. Hon, liksom många andra estlandssvenskar, har nu kommit tillbaka till sina föräldramarker och byggt sig ett fritidshus på släktens jord.