Ännu så tyst

I granskogen, men ack så tyst. Endast en sjungande svartmes. Pikis 28.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 59/365.

Ett enkelt koncept

Snart borta, och väl är väl det. Brinkhall, Kakskerta, Åbo 27.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 58/365.

Parkerade bilen. Hade picknic-lunch i solen uppe på ett berg. Våryra korpar i luftrummet ovanför. Sjungande svartmes från skogen. Sen dagens motionsrunda: vi gick 30 minuter åt ett håll, svängde och gick tillbaka. En hel timmes non-stop vandring i rask takt är verkligen skönt.

Vi passerade ett vackert hus byggt av rundvirke. En dam krattade på infartsvägen utanför. Det visade sig vara ägarinnan som var vänlig och pratsam. En två minuters pratstund som gav en massa positiv energi, i all sin enkelhet. 

I går upplevde jag och frun motsatsen, på ett helt annat ställe trekvart norr om Åbo. Passerade ett medelålders par som ställt upp stativ och tubkikare på en vägkant. De skulle spana in vårfåglar.

Jag sade några "small talk-ord" om det fina vädret. Mannen som inte ens hälsade tittade på mig som om jag störde honom. Och plötsligt kände jag hur mitt inre system "förgiftades" av hans ignorans. Jag skulle nästan ha haft lust att säga något otrevligt ...

Sånt kan bara hända i Finland, att man får känna olust vid möte med sådana som är asociala, och det är rätt vanligt. Tyvärr.

Här finns massor av "mind your own business-typer", som inte vill bli störda. Inte ens med en kort hälsning, eller med några korta small-talk fraser.

Så länge det varar

Passar på att fotografera sådant som snart är borta; det kan räcka länge tills det blir isvinter igen i Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Bildhistoria

Hittade denna i arkivet, jag framför hemgården i Kimo, Oravais, Österbotten. Tagen en bit in på 1980-talet, gissar jag. Foto: Anita Eklund.

Snart en bristvara

Idag första riktiga vårdagen med sjungande sånglärka, jipppiiiii. Runsala, Åbo 26.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 57/365.