Dokument som inte går att återskapa

Litet urval ur svärmors skolåda. Åbo 31.7.2020. Repro: Håkan Eklund. Nr 213/366.

Fotografering är nog en av människans viktigaste uppfinningar, som samlingen ovan bekräftar. Som skapar dokument som inte går att återskapa, dvs. hur vi alla sett ut under olika skeden i livet.

Bilderna hittades idag när vi tömde svärmors lägenhet. Uppe i ett skåp i en ask hittade vi ett femtiotal fotografier och ett vykort som i sig utgör ett stycke illustrerad familjehistoria.

Lillflickan med dockan är min fru Anita (t.v. med bror), i mitten som tonåring med sin farmor Sigrid f. Spåre (från adelssläkt med rötter till kungahuset i Sverige ...).

Underst Anitas föräldrar Christer och Anja, han född i Viborg (evakuerades undan ryssarna 1939) med svenska som modersmål, gift med Anja från finska Karelen. 

Anitas pappa Christer dog 2007, hennes mamma Anja fyller 92 nästa vecka (8.8.2020).

Vykortet till vänster är daterat 1.3.1953 när Anja som ung sjukskötare var privatskötare för ett rikt par som var på vintersemester i Florida (några månader). Samma år träffade hon Christer, som var läkare. Hans stora passion (förutom frun och familjen) var klassisk musik och var en skicklig violinist. Han byggde själv ett antal fioler, som motkraft till sitt läkaryrke.

Omväxlande

Genom häftig regnskur. Åbo 30.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 212/366.

Urbana vandringar II

Del av konstverket "Symbiosis" av Stefan Lindfors (2014). Aura å, Åbo 29.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 211/366.

Symbios, "samliv" definieras som en biologisk interaktion där två olika organismer lever tillsammans i ett nära förhållande med någon sorts effekt, antingen positiv eller negativ, för en eller båda parter. En sådan organism kallas symbiont.

Miljökonstverket avtäcktes 3.6.2014 av Finlands dåvarande statsminister Jyrki Katainen.

Urbana vandringar I

Under en av Aura å:s broar. Åbo 28.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 210/366.

Gillar annorlunda utställningsställen

Fotografen Jens Lax berättar om hur en av bilderna skapades. Övre Kimo Bruk 27.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 209/366.

Jag har alltid gillat annorlunda och speciella utställningsställen, både inne och ute. Särskilt på ställen där det samlas massor med människor, exempelvis via evenemang.

På bilden ovan ett dylikt exempel. Här har en gammal bod intill Oravais Teaters spelplats fyllts med fotokultur, som mervärde till den sommarteaterkultur som idkas utanför under ett antal sommarkvällar.

Jens hade upptäckt utrymmet som stod oanvänt när han fotograferade i området, och frågade om han får ställa ut inne i boden - som han fick. Det blev en härligt intim känsla med fina bilder hängda på gamla stockväggar. Och ljuset utifrån, genom en rätt begränsad dörröppning gav ett härligt ljus (kompletterat med utställningsbelysning). Det kändes som att befinna sig inne i en Camera Obscura (nålhålskamera).

Utanför ligger Kimo Bruks gamla mjölkvarn som var i bruk under 80 år (1899-1979). Hit var jag som barn/ungdom många gånger med pappa för att mala säd (till foder för husdjuren, samt till brödbakning). Kvarnen stängdes 1979 och jag var hit och fotograferade den sista dagen kvarnen var i gång, 7.8.1979 som blev till en dokumentär artikel i årsboken Orvas 2018 med den sista mjölnaren (Helmer Siffrén) som omslagsbild.

Sedan 1986 har kvarnområdet fungerat som spelplats för sommarteaterverksamhet, med en rymlig vridläktare intill ån och kvarnbyggnaden. En fin helhet.

Här vid kvarnen såg jag min första svarhätta under mina första trevande år som fågelintresserad, i medlet av 1960-talet. Vi som har några år på nacken har ju många referensramar ... :-)