Packar för bergen i Georgien

Från dagens skogsvandring. 28.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 271/365.

Nu blir det en dryg veckas bloggpaus, om det inte finns internetfaciliteter i hotellet i Georgien.  Ids inte ta datorn med.

Jag och en kompis åker med en grupp svenska fågelskådare ^{(http://www.birdsafarisweden.se/)} för att kolla in rovfåglarnas höstflyttning i Batumi, Georgien. För några år sedan var jag i samma ärenden i Azerbaijan (med Avi Fauna/BirdLife Sverige) som ligger i andra ändan av bergskedjan.

Skall bli intressant.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Georgien

Georgien är beläget i västra Kaukasien mellan Stora Kaukasus i norr och Lilla Kaukasus i söder. Landet har kust mot Svarta havet i väst. Det har en yta på 69 875 km².

Georgien domineras av bergslandskap. Gränsen mot Ryssland i norr följer på bergsryggen Stora Kaukasus, varifrån flera lägre bergskedjor utlöper söderut. Det centrala Kartlilåglandet skiljer dessa berg från den parallella kedjan Lilla Kaukasus i söder, som utgör gräns mot Azerbajdzjan, Armenien och Turkiet.

Georgien utropade sin självständighet från Sovjetunionen den 9 april 1991 och är medlemsland i Förenta nationerna (sedan 1992), Europarådet (sedan 1999), och arbetar för närvarande för att bli fullvärdig medlem i militäralliansen NATO.

Huvudstad är Tbilisi. I Georgien finns två utbrytarrepubliker: Abchazien och Sydossetien. Georgien anser att de två områdena är ockuperade av Ryssland.

Våra blåögda samhällen

Om de gröna gubbarnas förpatrull. 27.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 270/365.

Under senaste veckoslut var det stort pådrag i Åbolands skärgård när ett hundratal elitpoliser i kommandomössor tillsammans med skattemyndigheter, sjöbevakningsmän, kriminalpoliser etc. stormade ett stort antal fastigheter i skärgården som tillhör skumma bolag med finansiering från vårt östra grannland.

Under det senaste decenniet har bolaget köpt holmar och tomtmark nära huvudfarleden ut till havet (bl.a. Åbo-Åland-Stockholm - farleden) . Där har de byggt stora hus med många rum, radhuslägenheter, stadiga kajer, helikopterlandningsplatser, kameraövervakning och allt möjligt annat - utan att byggnaderna till synes används till något - kanske de bara väntar på sina gröna gubbar ...

Det är flera tidningar i Finland som under de senaste åren kartlagt märkliga markköp (av utländska bolag) som ligger nära strategiskt viktiga platser (flygfält, vapendepåer, farleder etc.). Byggnaderna och fastigheterna är kameraövervakade, ingen vet egentligen vem som är de riktiga ägarna, och ingen större aktivitet tycks förekomma bakom de ingärdade områdena.

Så utnyttjas blåögda nationers lagstiftning; det finns nu krav på att dessa lagar måste ses över. För oss som läser mycket om olika länders underrättelseverksamhet och hur de infiltrerar olika organisationer, länder - behöver inte fundera två gånger om vad det är som pågår ...

Här ett utdrag från Svenska yles hemsida idag:

(https://svenska.yle.fi/artikel/2018/09/27/skyddspolisen-deltar-i-utredningen-kring-skargardsrazzian-materialets-storlek)

Centralkriminalpolisens utredning av misstänkta penningtvätten, skattebedrägeriet och arbetsförsäkringsavgiftsbedrägeriet i Åbolands skärgård får en ovanlig extraresurs då Skyddspolisen går med i arbetet. Orsaken uppges vara behovet av stora resurser på grund av enorma mängder material.

Skyddspolisen meddelade om saken på torsdagsförmiddagen.

- En del av det material polisen har gått igenom är sådant att Skyddspolisens analys och tekniska sakkunskap behövs för genomgången. Våra sakkunniga bedömer ifall det beslagtagna materialet har kopplingar till Skyddspolisens verksamhetsområde, skriver man i ett pressmeddelande.

- Dessutom behövs stora resurser för genomgången av den exceptionella mängden material. Enbart det datatekniska materialet är enligt aktuell bedömning 100–200 terabyte.

200 terabyte är samma minneskapacitet som ungefär 800 normala bärbara datorer i dagens läge (dvs. om internminnet är 256 GB).

I husrannsakningarna i fastigheter, som enligt en poliskälla är kopplade till bolaget Airiston Helmi, beslagtogs bland annat tre miljoner euro.

Två personer häktades i samband med razzian.

En kulturpärla

Bokgalleri Laterna Magica - ett av mina favoritställen i Helsingfors. 26.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 269/365.

På bilden ovan kollar nya ägaren och VD:n Eira Sillanpää priset på några fotoböcker som jag hittade i hennes hyllor. Här kunde jag tillbringa en hel dag. Det är lätt att känna sig välkommen i detta antikvariat med intressant fotolitteratur, också på svenska. De har också spännande galleriutrymmen för fotoutställningar.

Dessutom pratar Eira en bra svenska (har jobbat i Stockholm), som inte är någon självklarhet i Finland.

Här ett utdrag ur ett pressmeddelande från hösten när hon tog över företaget:

Laterna Magica är en mötesplats för konst- och kulturintresserade i Kronohagen i Helsingfors. Antikvariat specialiserar sig i foto-, film-, och konstböcker. Laterna Magica är också konstgalleri. Utställningsutrymmen är unika och ett rummen har en 1,8 miljarder år gammal berggrund som golv. 

Bokgalleriet, som grundades i 1989 är en kulturpärla mitt i Kronohagen i Helsingfors. I galleriutrymmena har det hållits nästan 800 utställningar och antikvariatet har en av de finaste boksamlingarna i vårt land.

De nya ägarna kommer från litteraturens och musikens värld. Eira Sillanpää har jobbat flera år inom bokbranschen. Senast har hon jobbat som en producent i Otavamedia och blir nu en ny företagare.

Hon bekantades med antikvariatverksamhet under studenttiden i Jyväskylä universitet då hon också jobbade på Päijänne Antikvariaatti. ”Att jobba på antikvariat var nästan som en annan högskoleutbildning i litteratur”, berättar Sillanpää.

Tapio Wilska är musiker och ljudtekniker med litteratur och fotografi som hobby och känner sig hemma i bokgalleriet. Böcker och konst förblir hjärtat av verksamheten i Laterna Magica.

"Vid sidan av utställningar (fullbokat för resten av 2018) har vi planerat andra evenemang t.ex. konserter och kurser”, förklarar Tapio Wilska om de nya företagarnas framtidsplaner.

Filosofen

Möte bland böcker. Åbo stadsbibliotek 25.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 268/365.

Göran Torrkulla är bildkonstnär och filosof som i decennier föreläst vid Åbo Akademi.

En vårkväll för många år sedan när jag lämnade redaktionen till den tidskrift jag jobbade för (vid akademin) såg jag Torrkulla i svart kostym luta sig mot en tegelvägg under en stilla rökstund. Det var väl en paus under någon föreläsning, kan jag tänka mig.

Med lång skägg och hår såg jag bilden - ett porträtt i miljö i bra ljus, men tog den inte. Situationen kom så överraskande att jag bara satte mig i bilen och åkte. Men bilden blev kvar på min näthinna och hamnade i kategorin "otagna bilder". En bild som länge följt mig.

Nu hör det till saken att Torrkulla inte kände mig, men jag kände honom via texter som gick tillbaka till mina första år som fågelintresserad tonåring i slutet av 1960-talet. Han hade skrivit texten till ett uppslag med naturbilder av Eero Murtomäki, en naturfotolegend i Finland som gett ut många böcker. Bildreportaget var publicerat i Vasabladet och bara ökade min aptit för naturstudier och naturfoto.

Och så i kväll på stadsbiblioteket möts vi mellan hyllor. Nu inledde jag en diskussion med honom - och frågade om jag fick ta en bild, som jag fick (blev en snapshot under några sekunder, ville inte störa).

Och vilken behaglig person! En sådan som man gärna skulle sitta i timmar och diskutera med, gärna med ett eller flera glas rött ...

Hittade detta på nätet:

https://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/22/vardagen-ar-det-viktigaste-som-finns

Göran Torrkulla inleder sina texter genom att beskriva hur vi i vardagen kan irriteras över att till exempel inte få kontakt med servitören på krogen. Genom att se oss omkring och märka hur fullsatt krogen är och hur mycket jobb servitören har kan vår inställning förändras. Igen, genom uppmärksamhet kan vi lösgöra oss från det som styr blicken åt ett visst håll.

Vardagen ställer krav på vår uppmärksamhet, som primärt kan vara inriktad på de egna behoven men som kan förändras då man breddar den, låter blicken vandra ut över de vardagliga landskap man ser omkring sig och befinner sig i.

Ytterst handlar det om meningsfullhet, om vad som är meningsfullt att ägna tid och kraft åt.

Torrkulla vill inte marginalisera vardagen, något som ofta sker i filosofin, utan utgår istället från den i sitt tänkande. Han gräver där han står och etablerar en levande relation med såväl det lilla som det stora.

Den moraliska dimensionen i Torrkullas tänkande handlar om att rannsaka sig själv, hur vi tänker och handlar. Handlingarna uttrycker vår karaktär och har moralisk innebörd och bär upp den livsvärld vi delar med andra människor. Tänkandet handlar om hur vi förhåller oss till varandra och världen och med Hannah Arendt påminns vi om vår ansvarighet inför (var)andra.

I Torrkullas tänkande är det viktigt att vi föds som oss själva först när vi blir ett du för en annan. Varje möte är att födas på nytt, att medmänskligt ”bejaka gåvan att finnas till”.

En bra fotomiljö

I parkeringshuset. Skansen, Åbo 24.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 267/365.