Grön i grönskan

Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix), Pernå, 28.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

Träffade på en ivrigt sjungande grönsångare under skogsvandringen med artgänget i Pernåskogarna under lördagförmiddag. Kunde inte låta bli att göra ett försök med 500 mm på frihand (640 ISO, 1/125 s och F 4,0); inte alltid så lätt att hålla still och få fokuseringen att stämma på alla dessa "small brown ones" ...
Dessutom gjorde myggor allt för att störa koncentrationen.

Men i detta av solen färgade gulgröna lövverk (klibbal) gjorde grönsångaren rätt för sitt svenska namn.
När den öppnar näbben gör den rätt för sitt finska namn (sirittäjä); ett onomatopoetiskt namn som tar fasta på den "sirrande" sången. En art som verkligen är lätt att artbestämma via sången.

I klassikern "Fåglar i Sverige" (första upplagan 1953) skriver Erik Rosenberg att grönsångarens sång är "ett surrande eller ringande spelljud, den har jämförts med dallrandet från ett silvermynt".

Älskog i grönskan

Flicksländornas älskog.
T-tecknad flickslända (Coenagrion hastulatum). Röjsjömossen i Pernå, 28 juni 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det har varit brådis, har inte ens hunnit blogga. Ibland många dagar borta från datorn; allt detta indikerar sommartid. Och den är ju kort, ibland regnar den bort ...

Nu är det grönt i Finland efter allt (värdefullt) regn; nu kunde det gärna bli regnpaus och mera sol och värme.

Tillbringade veckoslutet i artfotografins tecken. Hade artkursgänget ut till de östligaste delarna av Svenskfinland, dvs till Östnyland. Vi exkurerade i trevliga marker runt Borgå, Lovisa och med avstickare ut till Pellinge skärgård och de gamla gränstrakterna där gränsen mellan Sverige och Ryssland gick för tvåhundra år sen.

Vi träffade också en duktig "sländfotograf" i Pellinge (Johan Andersson, http://www.pellinge.net/johan.htm),
blev inspirerad och försökte mig på lite sländfotografering med 100 mm makron. Gav mersmak. Här ligger dock en artidentifieringsutmaning ...; sländan ovan har artbestämts av Johan A.

Plockade ut följande information om flicksländor från en miljödatabank:

Flicksländan hör till familjen trollsländor, Odonata.
Trollsländorna indelas i jungfrusländor och flicksländor samt egentliga trollsländor. Av flicksländor finns flera arter och de flesta är allmänna i våra vatten. Den minst allmänna är Erythromma najas, brunögd flickslända. Längden på flicksländorna varierar från 32 mm till 38 mm. Bara larverna är vattendjur. De skiljer sig från alla andra insekter genom att underläppen är ombildad till en utskjutande tång med vilken bytet fångas. Puppstadium finns ej. Larverna (nymferna) kryper före förvandlingen upp på vegetationen ovan vattenytan. Den nyförvandlade trollsländan är mycket mjuk och hänger ofta några timmar vid den tomma nymfhuden innan den har hårdnat så mycket att den kan flyga.

 

Midsommarblomma

Prästkrage (Leucanthemum vulgare), Mynämäki 22 juni 2008.
Foto: Håkan Eklund.

En märklig midsommar. Eftersom jag och kollegan inte hann få sommarens tidskriftsnummer färdigt, som det var meningen, blev det att häcka i Åbo över midsommaren. Stan var tom, också vår hemö. De flesta hade sökt sig ut till sommarstugorna längre ut i skärgården. En främling funderar säkert vad detta är för ett samhälle, som är tömt på människor i bästa midsommartid ...

Vi hade nog planerat att med familjen åka till egen stuga uppe i Österbotten, men dit är det tio timmar i bil t/r. För mycket körning för två futtiga dagar. Har i stället fixat upp trädgården här hemma, smuttat vin, tittat på fotboll och börjat skriva på en björn(debatt)artikel. Är trött på folks okunskap om våra finaste däggdjur (i maj sköts en björn i Vasa och en björn i Umeå - för att folk är så förbannat rädda och ängsliga för ett djur som inte vill dem något illa).

Betydligt bättre väder under veckoslutet än vad väderexperterna hade utlovat. Trots solen var den friska vinden sval ... Arktiska latituder.

Idag en härlig trädgårdslunch hos vänner ute på landet norrom stan, i solsken och med sjungande trädgårdssångare som bakgrundsmusik. Medan värden fixade till i köket kröp jag en stund i klorofyllen; prästkragen får bli en hyllning till årets ljusaste tid. Snart blir dagarna kortare igen ...

Tittar just nu på fotoboll, en överförsiktig match som egentligen är ganska tråkig (Spanien - Italien).

Kvällshimmel i Kuhmo

Första kvällen i björnmarkerna, Kuhmo 30.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Nu när jag sitter fast med tidskriftsproduktionen (Skärgård nr 3/08) över midsommarhelgen kan jag åtminstone glädja mig åt två helt underbara veckor i skogsland och vid ishavskust (30.5-15.6). Det är ju via bilder vi kan återuppleva trevliga minnen; därför fotograferar vi ju ... eller hur?

Så här såg himlen ut i Lassi Rautiainens björnmarker i Kuhmo samma kväll som vi anlände till hans stockstuga. Jag hade med ett gäng unga damer och intresserade/kunniga fältbiologer som går på en artkännedomskurs som jag håller i trådarna för. Jag anser att det tillhör grundrättigheterna för alla naturintresserade att ha sett våra stora rovdjur på nära håll i deras rätta element, dvs ute i skog och mark. Därför åkte vi upp till Lassi i Kuhmo.

När tjejerna under ankomstkvällen rodde ut till en bäverhydda tog jag bilen för att spana in intressanta skogsområden som vi kunde botanisera i följande dag. Det hade regnat under eftermiddagen och tidig kväll och natthimlen var helt enkelt fantastisk! Tog massor med bilder. Den låga solen gjorde underverk bland de förbi-ilande molnen; bilden är helt naturell - dvs här har det inte behövts dras i några bildbehandlingsreglagen ... Bilden togs kl. 22.47.

Unikt ställe för rovdjursfotografering

Fotogömsle i Lassi Rautiainens "naturstudio", Kuhmo 1.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

Så här ser ett av Lassi Rautiainens fotogömslen ut, han har ett 10-tal utspridda i olika biotoper i kommunen Kuhmo i landskapet Kajanaland som ligger granne med Ryssland. Detta är ett litet en-persons gömsle varfrån jag fotade järven och rödräven några bloggar tidigare. På samma ställe finns en gammal husvagn som byggts om till gömsle, därifrån fotade jag björnbilden. "Varggömslet" ligger inne i gränszonen, för att vara där behövs specialtillstånd från gränsbevakningsmyndigheterna (som Lassi ordnar).

Här handlar det inte om några märkvärdiga bekvämligheter: när man blir trött sover man en stund i sovsäck på det välisolerade golvet, när man behöver på toa är det bara att plocka fram plastämbaret ...

Normalt anländer man till gömslet vid 18-tiden, och kommer ut igen vid 07-tiden följande dag. Men det är en härlig känsla att sitta tyst i ett litet gömsle och vänta på vad som skall dyka upp ... Det blir man aldrig (mentalt) trött på. Blir det flera gömselnätter i rad blir man till slut fysiskt trött ... Det handlar om mycket väntande. De flesta bildkonsumenter har ingen aning om hur mycket väntande som ligger bakom naturbilder av skygga djur och fåglar.

Alldeles intill denna "studio" ligger ett område med orörd urskog, ett underbart ställe! Tyvärr har forststyrelsen (motsv. Domänverket) som äger skogarna i området också gått hårdhänt fram med sitt ekonomiskogsbruk där gamla orörda skogar omvandlats till tråkiga ekonomiskogar.

Lassi Rautiainen är en pionjär i Norden när det gäller fotografering av stora rovdjur från gömslen. Detta är troligen det enda ställe i Europa där man kan fotografera björn, varg och järv under samma natt, t.o.m från samma gömsle om man har tur. Kuhmo ligger strax söder om renskötselområdet som sen sträcker sig hela vägen upp till Lappland. Och där skjuter man bort järv och varg, oftast via tjuvskytte ...

Lassi Rautiainen som pratar bra svenska (samt engelska och tyska) har årligen ca 350 besökande naturfotografer i sina gömslen, 70 procent är utlänningar (många från Norge och Sverige). På hans hemsida www.articmedia.fi hittas mera info.