Resedagbok: Finland - Vancouver - Fiji - Sydney

Världen är lättillgänglig idag

Ålandsrot (Inula helenium). Hirvensalo, Åbo Midsommardagen, 21 juni 2014. Foto: Håkan Eklund.

Skojigt att se hur världen har blivit lättillgänglig. Håller på att friska upp minnet kring de kvarter i Coquitlam, Vancouver där fru Anita och jag bodde några månader vårvintern 1981. De som vi bodde hos och umgicks med bor kvar på samma ställen - och via Google maps/sattelitbilder hittade jag till och med hittat husen. Minns ännu Dogwoodträdet som jag platerade, lastbilen som jag målade o.s.v.

På vägen "ner" till Fiji skall vi ta en avstickare in till Coquitlam och minnas old good days.

Och just när jag sitter och kollar in virtuella kartor över Vancouver, och hur vi skall ta oss ut till Palliser Ave, ringer Eric (idag 80 +) på mobilen från Coquitlam! Eric emigrerade från Korsholm, Österbotten till Canada på 1950-talet, och de var många i samma ålder som gjorde det.

I början av 1980-talet hade inga vanliga människor datorer, och mobiltelefonen fanns inte. Minns hur jag och frun skickade brev för att få allt möjligt ordnat inför vår halvårsresa till USA och Canada.

När morfar och farfar en bit in på 1900-talet emigrerade till Amerika (de återvände sedan) fanns det varken electricitet eller telefon i deras hem i Österbotten. Och det fanns inga bilar i byarna.

Den tekniska utvecklingen har verkligen gått framåt, däremot har vi männsikor rätt mycket stannat i utvecklingen. Vapnen som människorna dödar varandra med är bara mera sofistikerade ...


Nr 172/365.

Midsommarafton i rabatten

Utanför dörren. Åbo 20.6.2014. Foto: Håkan Eklund.

Kan inte minnas när midsommarafton skulle ha tillbringats hemma, men vad gör det när det är fotbolls VM och en Söderhavsresa väntar.

Hann dock inte längre ut än till rabatten för att ta dagens bild (av gul daglilja), i halvlek ...
Också det ett rekord i sig.

Plus 5 grader C vid midnatt.

Trevlig midsommar!

Nr 171/365.

Oma aika - egen tid

Solnedgång vid Aura å, Åbo. 19 juni 2014. Foto: Håkan Eklund.

Äntligen "egen tid", dvs. lyxen att plötsligt få förvalta över 7/24 ett antal veckor alldeles själv. Det känns nästan overkligt.

På finska säger man "oma aika", och det är just det som min fru och jag brukar säga minuterna innan vi somnar under vardagar (vid midnatt), när man ända in i det sista suttit och jobbat vid datorn och när den egna tiden begräsat sig till några minuter innan sömnen tar över ...

Och nu, minst en månad av egen tid, tid som man kan disponera hur man vill. Det kallas visst semester.

Inledde med att titta på fotboll i två timmar, sen in till ån för att kolla in några motiv, sen igen tillbaka till teven för att se härlig VM fotboll igen. Höll instinktivt på England, men tyckte ändå att det var kul att Uruguay vann - de har väl inte lika mycket att glädja sig åt som rika och bortskämda engelsmän.

Egentligen är det fint att se hur bra de sydamerikanska lagen spelat hittills; de spelar med hela sitt hjärta och själ. Fast nog skulle jag ha unnat Elfenbenskusten att vinna tidigare ikväll, för Afrikas skull. En världsdel som jag delvis förlorat mitt hjärta i.

Nr 170/365.

Tre årgångar naturfotoårsböcker

BFF:s årsbokstrio. Foto: Håkan Eklund.

Nu i måndags låg årets upplaga av BFF:s årsbok i postlådan, 96 sidor finlandssvensk naturfoto mellan två pärmar. Eftersom jag som redaktör i detta skede kan innehållet utantill, är det främst tryckresultatet som intresserar - och kunde ta en lättnadens suck. Tryckeriet hade gjort ett bra jobb av vårt material. Det är ju mycket som kan gå fel också i ett tryckeri om man inte själv kan vara närvarande.

Vår första årsbok 2012 innehöll 72 sidor, 2013 hade 92 sidor och nu 2014 innehåller 96 sidor (exklusive fyra omslags-/pärmsidor). Ungefär 20 medlemmar har medverkat med text och bilder i varje nummer.

Eftersom våra årsböcker skall representera den nivå som medlemmarna håller, är det just det som skapar substansen, varken mer eller mindre - och som redaktör är jag verkligen nöjd. Bildmaterialet är hur bra som helst.

Visst redigerar jag texter, för att de skall hålla måttet (språkligt sett) - men det är det som hör till en redaktörs jobb!

Trots allt det fina som idag hittas på nätet, är en publikation på bra papper och med bra tryck ändå något som håller sitt värde i minst 150 år ...