Advertisement

Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Ger former


Med lite snö på stammarna träder träden fram. S:t Karins 31.1.2022. Foto: Håkan Eklund.

Postat 2022-01-31 16:01 | Läst 1918 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Nere i värmen


När det är skitväder med snöslask är det trevligare att drömma sig bort via gamla diabilder, som skannas in.

Här sitter jag och dottern Kiara på pandanusmattan i vardagsrummet och läser Vasabladet, min lokaltidning hemifrån Österbotten. Året är troligen 1988.

Jag jobbade med fijianer i fem år, och i den kulturen satt man ofta på golvet, som jag blev van med. Enkelt, fritt och rymligt.

När vi flyttade hem övertog min kompis Christer över huset med utsikt över Söderhavet. Han var världsresenär och Rospigg, hemma från Väddö. I huset gifte han sig sen med en fijianska, vad det blev av dem senare vet jag inte.

Lautoka, Fiji. Foto: Anita Eklund.

Postat 2022-01-27 19:46 | Läst 1739 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Efter stormen


I klibbalsskogen efter nattens storm, som inte kändes av värst mycket på "min" ö. Hirvensalo, Åbo 17.1.2022. Foto: Håkan Eklund.

Postat 2022-01-17 15:18 | Läst 2068 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Äntligen på väg till det förflutna


Äntligen har jag börjat titta i mina s-v negativblads-samlingar och smått börjat reprofotografera ur guldgruvan.

Här ett smakprov från april 1972, fotograferad av en 50 år yngre Håkan Eklund. Svenskarnas och finnarnas gamla slott i Viborg i bakgrunden. Sedan 1944 del av Sovjetunionen, och numera Putins Ryssland.

I den här staden växte min svärfar Christer Sourander upp och jag ångrar att jag aldrig reste med honom till Viborg när han ännu levde, för att titta på hans gamla hemmakvarter. Han hade så mycket att berätta om livet i staden, och ännu kvällen före han dog pratade han om Viborg. Den förlorade staden.

Så kan det gå när man själv äts upp av vardagen med jobb och familj. När det finns tid, är det ofta försent.

Postat 2022-01-13 17:58 | Läst 1814 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Man kan ju alltid ändra sig


Det tog sin tid innan jag accepterade en mobiltelefon som kamera. Egentligen hände det under Libyenkriget 2011 när de flesta bilder från striderna (som nådde medier) var tagna med mobiltelefoner, med en kamera som alltid fanns tillhands.

Vissa motiv är ju helt ok för en sådan, men det är också allt - tycker jag. Bilden ovan från kvällsvandring i skymningen längs Aura å i Åbo, och då fick mobilen duga som redskap. Snabbt och behändigt. Men någon vana kommer det nog inte att bli, dock ett ok substitut.

Åbo 9 januari 2022. Foto: Håkan Eklund. Nr 9/365.

Postat 2022-01-09 22:29 | Läst 2664 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 Nästa