En försvunnen värld

Längs vägen hem. Aura å, Åbo. 30.9.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 273/364.

Är det någon i bokbranschen som drar nytta av internet är det antikvariat, eller kanske hellre tvärtom - vi som är kunder har nytta av systemet. Nya böcker hittas ju var som helst. Annat är det med gamla böcker, där de udda exemplar som ännu finns kan hittas på de mest underliga ställen, som man aldrig ens skulle hitta - om det inte var tack vare internet.

Tidigare kunde man ju bara helt fysiskt kolla in böcker genom att besöka butiker, eller gå på mässor. Nu är det ju bara att "googla" efter en titel, och vips hittas titeln. Som härom dagen när jag sökte Sven Danells bok "Guldstrand" (1952) som handlar om den svenskspråkiga befolkningen i Estland. Första träffen kom från ett antikvariat i Suomussalmi, av alla ställen. En helfinsk ort mellan Kuhmo och Kuusamo, längs ryssgränsen. Där fanns boken.

Två dagar senare har jag boken i ett kuvert i postlådan där jag på handstilen ser att det är en äldre person som skickat. Och boken på 300 sidor kostade 4 euro! Fast den skulle ha kostat 40 hade jag köpt!

Bokens undertitel heter  "Minnen från sju år i Estland" och handlar om Danells år som ung präst i dessa svenskbygder i mitten av 1930-talet. Det som han beskriver och berättar om låter som 1800-tal, så isolerade och särpräglade var detta kustfolk. Speciellt intressant är det att läsa om Odensholm, som jag och mina vänner besökte i juni i år. En ö som ligger 7 km utan Spithamnsudden i västra Estland. Att läsa om livet därute, när ännu samhället var intakt, är intressant. Allt var så primitivt och gammalmodigt, men välfungerande.

När ryssarna kom under andra världskriget kördes de ju bort, och sen blev ön ett "kustfort" i Röda arméns tjänst. Efter Estlands självständighet 1991 blev ön ett naturskyddsområde, med ett caretaker-par som till 50 % har estlandssvenska rötter.

Intressant finsk fototidning

Min arbetsplats i Åbo. Arken, CLL i kvällningen 29.9.2015. Foto: Håkan Eklund.

De flesta dagar hittas bara reklamblad i post-/brevlådan. De gånger det skymtar en färsk tidskrift, blir jag bara så glad. Trots att samma publikation kan köpas i en välsorterad bokhandel, är det betydligt trevligare att få den levererad hem. Då utgör den en positiv överraskning, efter en lång dag på jobbet.

Går man till en bokaffär handlar det ju inte om några överraskningar, där finns ju så mycket intressant att man nästan blir yr. Det är ju ändå så lite av sortimentet som man kan köpa (trots att man gärna ville ...), när alla hyllor och alla väggar hemma redan är fyllda med böcker.

I Kameralehti nr 9/2015 finns mycket att njuta av, bl.a. en intressant artikel om en kille (Teemu Oksanen) som fotograferar i svartvitt, med tydliga konstnärliga ambitioner (www.teemuoksanen.net).

Att jobba vid vatten

Från bryggan. Kakskerta ö, Åbo. 29.9.2015. Foto:  Håkan Eklund. Nr 272/364.

Satt i solen med PC:n på en brygga och jobbade några timmar. Endast en båt passerade.

Den enda riktiga trafiken utgjordes av nötskrikor som flög skytteltrafik över sundet, med ekollon i näbben, från lunden på andra sidan. De lagrar mat för vintern.

Stannfåglar är kloka, de utnyttjar höstens överflöd, för vinterns kommande karghet.

Skulle ha bäddat för nödår

Bättre sent än aldrig. Kakskerta ö, Åbo. 28.9.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 271/364.

Det är snart oktober, och det finns massor av otröskad säd runt om i SW-Finland. Stora arealer stråsäd är också långt ifrån moget för skörd, detta p.g.a. den våta och kalla våren, när sådden kom sent igång.

I gamla tider i våra primitiva agrarsamhällen skulle detta ha bäddat för nödår, som man får läsa om i historieböckerna.

Idag finns det väl ett överskott på allt, men ändå påverkas priserna/inkomsterna för odlarna. Det är ju få yrken som är så utsatta och exponerade för yttre förhållanden som bönderna, som de inte kan påverka, men som ändå påverkar produktionen och slutresultatet.

Som t.ex. väder och vind.

Missade månen

På väg söderut. Söderfjärden, Korsholm. Sept. 2015. Foto: Håkan Eklund.

Steg upp 04, kollade in månen, jepp - den lyste vackert mellan små molntussar ovanför vårt körsbärsträd. Klädde på mig, tog en "tupplur" i tevesoffan för att igen stiga upp vid 05-tiden för att fotografera månförmörkelsen.

Men se, då fanns det ingen måne ...

Täta moln täckte det område där månen befann sig, längre i väster, och nära horisonten skymtade himlen, men på fel ställe. Åkte ändå iväg till ett område på ön med mindre ljusföroreningar och god sikt, i hopp om att molnen skulle öppna sig.

Men nej. Det bidde inga bilder av en blodröd måne. Tyvärr.

Sen klarnade det ju upp och blev en solig dag ändå.