Med leriga skor
Först in efter istiden
Asp (Populus tremula), Runsala, Åbo. 30.9.2008. Foto: Håkan Eklund.
Det blev en kvällsvandring. För att få lite omväxling hivade jag in jycken i bilen och åkte till grannön Runsala, som botaniskt sett är av en helt annan kaliber än den jag bebor och frekventerar. På Runsala finns det stora lundområden och en helt annan biologisk mångfald.
Tyvärr hann ljuset smita bakom moln i horisonten, men hittade en grupp med ståtliga aspar som villigt lät sig plåtas mot kronorna. Aspen är ju ett av de lövträd som först vandrade in i Skandinavien efter att inlandsisen smält.
Ett ljusskrävande men annars ganska anspråkslöst träd. Tål både vinterköld och vårfrost. Som de flesta träd har också aspen samarbete med mykorrhizasvampar; den orangefärgade aspsoppen är aspens samarbetspartner.
28 mm, f 10, 1/80 s, ISO 400
Rusningstrafik
Daggträngsel på kaveldunsblad, Hirvensalo 30.9.2008. Foto: Håkan Eklund.
Först nu kollar jag in de bilder jag tog på morgonrundan med vovven; försökte fånga dagg på grässtrån och blad. Liknade rusningstrafiken på en motorled.
Inte så enkelt att fota sånt här utan stativ. Just sådana här gånger önskar jag att jag hade tid att ägna mig åt fotografering på riktigt, med stativ, trådutlösare och ett genomtänkt arbete. Men tyvärr tenderar det mesta att bli "snapshots", i flygande fläng.
Ok, nu har jag suttit 7 timmar framför datorn, redigerar texter till tidskriftsartiklar - nu får det räcka.
Ännu soligt ute, och hunden vill ut. Jag med. Vilken perfekt kombination ...
Älskar enkla element
Rönnblad mot parkeringsasfalt, Hirvensalo, Åbo 29.9.2008.
Foto: Håkan Eklund.
På vägen till ett större skogsområde i kväll sneddade jag över lågstadieskolans parkeringsplats där det finns en massa planterade rönnar. Just nu är de rasandes granna, en myriad av färger och färgnyanser. Ögonen fastnade dock på detta ensamma lövpar som står i tur att falla och försvinna. Med parkeringsplatsens gråa asfalt som bakgrund blev de extra vackra.
I all sin enkelhet.
Mitt favoritobjektivet under dessa hundtimmar är 100 mm makron. Med den hittas alltid något att plåta. Förstås blir det fragment ur en helhet, men bildmässigt är dessa "utsnitt" trevliga att jobba med. Inte för att bilden ovan krävde ett makroobjektiv, men ändå. När man går nära tar aldrig motiven slut.
Rött och grönt
Skogstry (Lonicera xylosteum), Uggleskogen, Hirvensalo 29.9.2008.
Foto: Håkan Eklund.
Det finns ett antal anspråkslösa och späda buskar med skogstry längs "ekstigen" i Uggleskogen. Det är först under hösten som busken med sina smala genar stiger fram. Bladverket ljusnar vartefter hösten framskrider och innan löven faller av är de nästan vita. Det är då som de röda bärer lyser upp och ger färg åt denna annars så anemiska buske. Sen syns busken knappt under vinterhalvåret.
I morse stannade jag upp, "förtöjde" hunden vid ett träd - och tog mig tid att med 100 mm makron föreviga denna trevliga "höstbuske". Skojigt att söka de rätta vinklarna och detaljerna, här tog jag stöd av en ek - som fick tjänstgöra som stativ. Mjukt morgonljus genom tunna moln. Betydligt bättre än direkt solljus.
Undvek de löv som redan var tömda på klorofyll, de lyste så vita att de kändes överexponerade ...
Gillar svartvitt
Risslaån, Pojo, Västnyland 28.9.2008. Foto: Håkan Eklund.
Igen en fin kursdag i fält med moss- och lavexperten Esko V. Vi strövade i fina marker längs bäckar och små forsar, i lundar, klippbranter och uppe på fina bergsryggar i Pojo och Fiskars. Sol och fint höstväder, förutom en häftig regnskur som dök upp från ingenstans och tog oss med överraskning. Plötsligt bara så öppnade någon luckan där uppe, och ett mindre ösregn med hård vind drog över oss. Med bilarna parkerade en kilometer bort.
De flesta i gruppen hade regnkläderna i bilarna, jag hade min regnkåpa till hands (finns alltid i fotoväskan som underlag för markkontakt vid växtfotografering). Den blev ett tillfälligt skydd för utrustning och fotograf - tio minuter senare hade regnmolnet passerat! Sen hade vi fältlunch uppe på ett fint berg med utsikt över hantverkarsamhället Fiskars (därifrån världskända saxar/knivar etc. kommer), solen värmde igen och alla torkad.
Hade inget stativ med i skogen, men med stöd av ett träd försökte jag mig på en liten fors och långsam slutartid (1/13 s). Eftersom det inte fanns så många färger i den skuggiga branten fick det bli en svartvit bild, och jag känner en fläkt från mitt förra liv, som i många år enbart handlade om s-v fotografering och kopiering i mörkrum. Nu är det Lightroom som gäller, ett bildbehandlings- /arkivprogram etc. som jag verkligen gillar. Tack vare "Mr Lightroom" Patrik "Grandimage" Larsson på svenska västkusten.