Nokiakista

Nokia cell phone coffin (2007) by Samuel Nartey, Ghana. Foto: Håkan Eklund. Nr 334/364.

Regndag i Washington. Tillbringade förmiddagen på museer i grannskapet, bl.a. på National Museum of African Art med massor av fina arbeten från olika tidsperioder. Också en avdelning med gamla dokumentära fotografier från Benin.

Den roligaste prylen ses på bilden ovan, en full size begravningskista i trä i form av en gammal Nokiatelefon. I Ghana har man länge gjort kistor som påminner om den dödes jordiska aktiviteter ...

Kistan ovan kunde ju ha gjorts i några stycken till, till de herrar som tog död på Nokia. De som blev så maktfullkomliga under de goda åren och så höga i korken att de inte längre lyssnade på fotfolket/uppfinnargänget - som bättre hade koll på trenderna och utvecklingen.

Mot ryssarna

Messerschmitt 109. Washington DC. 29.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

En av fördelarna med Washington DC är gratis museer (många). Och vilka museer sen! Helt otroliga.

Vi bor granne med "Air and Space"-museet. Där hittades bland annat jaktplanet ovan. Ett flygplan som finska flygvapnet i slutskedet av fortsättningskrigen  (1941-44) "fick" från tyskarna, som vi kunde möta ryssarna med i luftstrrider. Ryssarna "fick" i sin tur jaktplan från engelsmännen och amerikanarna, som de var allierade med.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Messerschmitt_Bf_109

"Messerschmitt Bf 109 var ett tyskt jaktplan som vann berömmelse under andra världskriget. Flygplanet konstruerades av Willy Messerschmitt på 1930-talet och var det första moderna jaktplanet i sitt slag. Bland annat hade det en flygkropp i skalkonstruktion helt i metall med täckt sittbrunn och infällbara landställ.

Flygplanet var Luftwaffes standardjaktplan under hela andra världskriget trots att det började ersättas av Focke-Wulf Fw 190 från och med 1942. Bf 109 vann fler luftsegrar under andra världskriget än något annat flygplan har gjort i världshistorien och användes för flera olika uppgifter såsom eskortjaktplan, jaktplan, för markattack och som spaningsflygplan.

Bf 109 är det mest producerade jaktplanet i historien med sina 33 984 byggda flygplan. Trots att Bf 109 hade några svagheter, däribland en kort räckvidd om 580 km i alla sina versioner och en smal spårvidd på landstället som ibland gjorde landningen svår, stod det sig i jämförelse med de allierades jaktflygplan ända till krigets slut."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Finl%C3%A4ndsk_svastika

"Den finländska svastikan kan man kalla det hakkors som ofta användes i finskt nationellt symbolspråk under de första självständighetsåren.

Till den finska nationella heraldiken har hakkorset kommit via konstnären Akseli Gallen-Kallela, som använde hakkorset i ornament i sin första Ainotriptyk från 1889. När Finland blev självständigt 1917 blev det Gallen-Kallelas uppgift att skapa den nationella heraldiken. Den 1 februari 1918 inkallades Gallen-Kallela till Gustaf Mannerheim för att lägga fram ritningar till vad som då kallades "Finlands Vita Ros' orden". 20 februari lades hans första utkast fram, som då föreställde ett georgskors med heraldiska rosor. Redan i februari omarbetades förslaget i samråd med Mannerheim, som stödde tanken att korsarmarna skulle prydas av en svastika. 19 mars godkände senaten det färdiga förslaget.

Därifrån bland annat har det finländska Frihetskorset fått sitt hakkors och vidare till Finlands presidents flagga.

Svastikan användes också i symbolen för den finska militära kvinnokåren, Lotta Svärd. Organisationen förbjöds enligt mellanfredsavtalet med Sovjetunionen och Storbritannien år 1944."

Goda vibrationer

Med full speed genom stan. Washington DC. 29.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 333/364.

När man vistas i en ny stad någonstans ute i världen kan man ju bara inte låta bli att reflektera över "tingens ordning" som egentligen handlar om enkla saker, som säkerhet, servicenivå, hemtrevlighet etc. Allt sådant är ju i och för sig relativt; inte skall man och inte bör man ju jämföra olika ställen. Ändå gör man det helt instinktivt.

Personligen hade jag inga speciella förväntningar på Washington DC. Det är ju bara så kul att med egna ögon se olika kända ställen. Sådana finns det gott om.

I början av 1980-talet reste jag och frun kors och tvärs över hela Nordamerika, och hann se en hel del. Den tiden hade vi inte råd att bo på hotell ..., det blev mest hos bekanta och bekantas bekanta. Och i Greyhoundbussar.

Efter det hann det bli många s.k. u-länder i olika väderstreck, där man verkligen fick akta varje steg man tog. Därför känns Washington DC som ett enkelt och lätt ställe, där allt tycks fungera, där man känner sig trygg (trots att detta är en av världens mäktigaste städer, politiskt sett ...), där det är lätt att ta sig fram mellan olika områden. Och ännu har jag inte sett en enda polis eller en enda "skurk" nere i metronätverket.

Stan verkar mycket "civiliserad" med massor av mysiga barer, restauranger, bokaffärer, museér  - allt.

Körde taxi idag på ett ställe utan metrostationer (började regna). När gentlemannen som körde hörde att vi var från Finland, från Formel 1 föraren Kimi Räikkönens hemland, då tryckt han på gasen och körde som en vettvilling! Han var säkert 80+. Återkopplingar kan ha olika uttryck.

Upplevelse större än bilderna

Selfie i Dupont Circle. Washington DC 28.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

På fotofestivalen i Vårgårda, när bildvisarna presenterades, fick de alla svara på korta frågor. typ s-v eller färg, skarpt eller oskarpt, upplevelse eller bild ... Och så vidare.

Många svarade på den sistnämnda "upplevelse", som faktiskt är något som många fotointresserade sätter stort värde på.

Visst vill vi alla ta bra bilder, men redan upplevelsen, känslan av att vara ute i intressanta miljöer med kameran är lika värdefullt.

Detta är något man påminns om som turist i en storstad. Visst finns det massor med motiv, men det är inte sagt att bilderna ändå är det viktigaste. Upplevelsen i sig, med så mycket att ta in, är ändå ofta det viktigaste. Via bilderna kan man sen efteråt uppleva resan på nytt. Tack och lov. När många av intrycken har hunnit "sätta sig".

Mysiga kvarter

Ginkgoträd. Dupont Circle, Washington DC. 28.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 332/364.

En "latare dag", bara 12 000 steg, främst i de mysiga och trendiga kvarteren i Dupont Circle.

Varmt och mulet, men med bra fotoljus. Träffade en ung tjej som jobbade i en butik och blev glad när hon hörde svenska, hon var född i USA men med en mamma från Sverige.

https://en.wikipedia.org/wiki/Dupont_Circle
"Dupont Circle is located in the "Old City" of Washington, D.C.—the area planned by architect Pierre Charles L'Enfant—but remained largely undeveloped until after the American Civil War, when there was a large influx of new residents.

The neighborhood declined after World War II and particularly after the 1968 riots, but began to enjoy a resurgence in the 1970s, fueled by urban pioneers seeking an alternative lifestyle. The neighborhood took on a bohemian feel and became popular among the gay and lesbian community. Along with The Castro in San Francisco, Hillcrest in San Diego, Greenwich Village in New York City, Boystown in Chicago, Oak Lawn in Dallas, Montrose in Houston, and West Hollywood in Los Angeles, Dupont Circle is considered a historic locale in the development of American gay identity. D.C.'s first gay bookstore, Lambda Rising, opened in 1974 and gained notoriety nationwide. In 1975, the store ran the world's first gay-oriented television commercial.

Gentrification accelerated in the 1980s and 1990s, and the area is now a more mainstream and trendy location with coffeehouses, restaurants, bars, and upscale retail stores. Since 1997, a weekly farmers market has operated on 20th Street NW."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ginkgo
"Ginkgon eller kinesiskt tempelträd (Ginkgo biloba) är ett unikt träd, den enda arten i sin division. Förutom att den är en nakenfröig växt (gymnosperm) är dess släktskapsförhållanden till andra växter oklart, men troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmer och barrträd. Den är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan."