Makalös himmel

Åbo domkyrka, 30 november 2007.  Foto: Håkan Eklund.

Det är sällan jag har kameraväskan i bilen under arbetstid, skulle sakna den om bilen stals ...

För en stund sen körde jag förbi backen vid stadens finska universitet (Turun yliopisto) och ser en makalös himmel. Och är mycket nöjd att jag har kameran i bilen.

Tack och lov finns det ett litet berg i närheten, klättrar upp (med fel skor ...) i snö och halka, och hinner ta några bilder innan himlen mörknar. Med Åbo domkyrkas torn i silhuett. De "suddiga" partierna är rök som stiger upp från skorstenar i stan, det är minus fem, sex grader just nu.

Men hellre skulle jag nog ha varit långt ute i skärgården, med denna himmel. Eller ute på en myr med tvinvuxna tallar.

Såna här gånger borde man ha en helikopter till hands ...

Äntligen

Första snön, Hirvensalo, Åbo. 29.11.2007. Foto: Håkan Eklund.

Senaste natt kom så den första snön och hela landskapet bytte skepnad. Härligt.

Det fanns en tid när jag ogillade snö, inte så längre. Tyvärr varar snön sällan länge här nere i sydvästra Finland. Inkommande söndag lär det regna igen.

Men labradoren Buddy älskar snö, det är bland det bästa han vet. Att ploga med nosen i snön, eller rulla runt otaliga gånger. Sen är det ju betydligt enklare att ta in  en ren hund i huset efteråt - än om det är regnigt och gyttjigt.

Just här såg Buddy sin första havsörn, en gammal hanne kom sniffande över oss - men jag hade fel optik, och det bidde ingen brutusöstlingbild.

Undrar hur en ensam labrador ute på åkern skulle klara sig gentemot en havsörn? Kanske inte så bra ...

Vi står oss slätt

Buddy vid badstranden, 28.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

I jämförelse vid våra fyrbenta står vi oss slätt. Åtminstone beträffande klädsel och temperaturanpassning.

När jag skall gå ut med hunden är det många lager som gäller, både upptill och nertill. Dessutom bra skor och varma sockor, handskar och mössa. Men hundjäkeln - han kommer från sin varma myshörna vid soffan, viftar på svansen och är genast med på noterna för en promenad. Klar på nolltid.

Och sen älskar den jäkeln att bada i detta iskalla vatten, utan att det bekommer honom det minsta. Visst tusan får man skämmas, och inse att evolutionen har hunnit ett steg längre beträffande de fyrbenta.

Synd bara att de inte kan prata.

Älskar att titta nära

Tallbark, Hirvensalo 27.11.2007. Foto: Håkan Eklund.

Ok, jag vet - det kan bli tröttande med alla dessa enkla detaljbilder av än det ena, än det andra ... Inte precis något nytt, eller kreativt - kanske nån säger. Visst, det är så sant. Men ändå. Det är vardagsnatur som omger oss alla, och jag älskar att titta nära. Och fotografera. Oftast blir det bara ett snabbt "pang i bygget", utan desto mera arrangemang. Som ovan, 100 mm på fri hand i relativt svagt ljus - men en gammal tall med utvecklad skorpbark är en karaktär i sig.

Jag erkänner att jag älskar att ta en titt på alla dessa former, mönster och detaljer som omger oss precis överallt. Det tycker jag är helt enkelt fascinerande!

Fick idag en recensionsbok från ett finskt förlag där en pensionerad professor (Matti Nuorteva) skrivit en bok om trädstammar; titeln fritt översatt: "Vad trädstammarna berättar". En intressant liten bok med massor av bilder av trädstammar, levande som döda. Med förklaringar om allehanda missbildningar, spår av insektangrepp och annat smått och gott. Mycket lärorik.

Nyansskillnad

Plogtiltor längs hundpromenaden, Hirvensalo 27.11.2007.
Foto: Håkan Eklund.

Ibland kunde man förledas att tro att alla novemberdagar är sig lika. Grådaskiga och trista, ibland med en liten solskens stund. Men icke.

Ta kameran med, titta på "dagen", omgivningen genom kameran - och plötsligt inser man en stor nyansskillnad. Från dag till dag.

Idag var det fina morgonljuset från igår borta, likaså de vackra isdropparna i träd och buskar. Istället lite nyfallen pudersnö, bara en aning - men i alla fall. Annars ett "trist" ljus, men i svartvitt helt ok.

Och att fotografera "plogland" (som vi säger hemma i Österbotten) har jag alltid tyckt om. De sönderbrutna plogtiltorna bjuder alltid på ett spännande grafiskt mönster. Här skulle det förstås ha varit kul med stativ, långa slutartider och liten bländare - men en sån lyx kan man inte unna sig under en hundpromenad. Det blir liksom att "hastigt skjuta från höften", med hunden i kopplet.

Men bättre än ingenting brukar jag resonera. Redan det att titta på omgivningen genom kameran känns kreativt. Och då kan man ju lika bra trycka av också.