Afrikalängtan

Vävarbo i Botswana. Foto: Håkan Eklund.

Tänka att ett mejl kan ge Afrikalängtan! Fick idag ett mejl från gamla projektkompisen Juha K som nu jobbar i Kenya, tillsammans med två killar som jag också jobbat med (i Uganda, Nepal och Botswana).

Och plötsligt känner jag en sån våldsam längtan ut till den mörka kontinenten, där människor är människor - liksom. Trots att de inte har så mycket att komma med i materiell väg, har de så mycket kvar av det riktiga livet. Som kan skratta och glädja sig åt det mesta, och sånt smittar av sig.

Detta gäller inte bara Afrika; samma har jag känt i andra s.k. u-länder också, i andra världsdelar - något som vi tycks ha förlorat.

Det var med Juha K som jag gjorde mitt sista riktiga jobb i Afrika, i norra Tanzania. Det var en av de trevligaste jobb jag någonsin haft. På veckorna huserade jag på en enslig skogsstation uppe i västra Kilimanjaro, på veckosluten for jag ner till Moshi där Juha o jag hade hyrt ett stort hus (med en trädgård fylld med intressanta fåglar). Och då var det fest, vänner och skratt 24 h i dygnet.

Jag vet. En vacker dag är jag nog tillbaka i Afrika. Och livet.

Färghav i gult

Lövfällning, Moikois, Hirvensalo 27.10.2009. Foto: Håkan Eklund.

Det går alldeles för fort, detta med höst och lövfällning. Fotografiskt sett är det mycket vackert överallt, det skulle bara gälla att hinna med innan alla löv har fallit.

Men ikväll, innan det mörknade släpade jag ut stativ och kamera till granntomten. Jag ser lönnen ovan från mitt arbetsfönster och gillar att löven får ligga kvar en tid. Håller just nu på att sammanställa årets sista nummer av tidskriften Skärgård så det blir långa dagar framför datorn - och alldeles för lite kameratid.

Under veckoslutet hade vi avslutning på vår naturfotokurs (specialyrkesexamen för fotografer med naturfoto som specialisering) som firades ute i skogen i Västnyland. Det blev ett avslutande prov på anpassning, vi åt middag i mörker och duggregn (omgivna av facklor), badade bastu vid en sjö som låg en halvkilometer bort (pannlampsföre) och övernattade i vindskydd - och alla trivdes; jättekul! Utbildningen hittas på: http://www.axxell.fi/sv/enheter/kimito/vuxenutbildning/naturfotograf.html

Hade fältkurs för Artgänget på söndag och då strövade vi omkring med moss-, lav- och svampexperten Esko V i fina marker nära Fiskars. Och just innan vi kom ut ur skogen i halvskymningen hittades björnspillning intill stigen! Det är första gången jag sett spår av björn i södra Finland; kul!

Kursdagar på Landsort

Ön Öja med Landsorts fyr i bakgrunden, 10.10. 2009. Foto: Håkan Eklund.

Första kursen med Creative Adventures smakade mer (www.creativeadventures.se) . Patrik Larsson och Magnus Lindbom hade ett suveränt koncept och hade fått ihop ett bra kursistgäng; de flesta var mycket duktiga fotografer och trevliga sällskapsmänniskor.

Det handlade om en kurs i s-v fotografering, och jag kände mig tagen tillbaka till mina egna fotografiska rötter. De tio första åren av mitt fotograferande var enbart i svartvitt, mest pga av ekonomiska skäl. Jag hade som tonåring inte råd att fota i färg (detta är analoga ljusår sen ...) och gillade  att lira i mörkrummet.

Trots att bildseendet är samma som då, dvs att kunna se vad som blir bra i svartvitt,  och att kunna göra ett bra efterarbete i mörkrummet, handlar efterarbetet idag om ett tekniskt finlir på datorn som kräver en ny typ av kunnande - och där har jag mycket att lära. Därav kursen. 

Kursen på Landsort (ön heter egentligen Öja ...) kändes som en milstolpe: äntligen kunde jag jobba med ett bra stativ, ett härligt trästativ (som jag beställt via Patrik) som är lätt, snabbt och skönt att jobba med. Och sen hade jag premiär med att äntligen fota med avtonat gråfilter ... det har jag (hör och häpna) aldrig tidigare använt, av någon underlig anledning. Nu känns det plötsligt som att helt nya motiv har öppnat sig, att man kan börja inkludera himmeln också...

Landsort (Öja) är en ca 5 km lång och 400 m bred ö, längst ut i Södertörn ca 1,5 h bilfärd från Sthlm (och 1/2 h med båt). Landsort är Sveriges äldsta fyrplats och var en perfekt kursplats. Stort tack till duktiga Creative Adventures och alla trevliga fotokolleger som var med! Jag lärde mig massor, och fick tonvis med ny inspiration.

Frossat i bilder

Från fastlandssidan, Hirvensalo i bakgrunden. Oktober 2009. Foto: Håkan Eklund.

Var med på de finska naturfotografernas höstdagar under veckoslutet inkl. fotofestivalen på Finlandiahuset i Helsingfors där Årets Naturbild utsågs, med självaste president Tarja Halonen närvarande.

Alltså har det frossats i naturbilder och nyutkomna fotoböcker och minglats med Finlands mesta naturfotografer; mycket inspirerande. Arrangören som är Finlands naturfotografer (Suomen Luonnonvalokuvaajat), en helfinsk förening med 2500 medlemmer, som troligen är den mest välorganiserade nationella naturfotoföreningen i Norden (varför finns ingen sådan i Sverige?).

De första två dagarna är för medlemmar på ett hotell utanför Helsingfors, med bildvisning, boklanseringar och diskussioner, den tredje dagen, som är öppen för allmänheten, är en naturfotofestivaldag på Finlandiahuset i centrala Helsingfors som är en upplevelse i sig. Lite som Vårgårda, men ännu större - och här ryms allt i ett enda stort hus (koncerthus/konferencehus). Och det är en enda förening som håller i alla trådar, säljer allt som säljs (författarna själva intervjuas och presenteras, men behöver inte själva stå och försöka prångla ut sina böcker) o.s.v.

Min favoritfotograf i år var italienaren Stefano Unterthiner (också en trevlig kille att prata med) som visade bilder från Antarktis, Asien och björnmarker i Finland. Hans nya björnbok "The Nights of the Bear - Diary of a wildlife photographer in the Finnish taiga" (2009) är en härlig upplevelse: bra bilder, medryckande dagboksnoteringar och faktaavdelning.

Det är ganska intressant att notera att det behövdes en italienare för att göra en sån här bok, trots att hundratals finska (o svenska, o norska) naturfotografer tagit tiotusentals björnbilder från gömslena i Kuhmo och Suomussalmi (vid ryska gränsen) under det senaste decenniet. Stefanos specialitet är att ta bilder av vilda djur med vidvinkelobjektiv! Imponerande! Speciellt bilderna från södra halvklotet.

Till Årets Naturbild valdes en bild av lavskrika i en ovanlig bra komposition och i magiskt ljus: http://www.luontokuva.org/.  Denna vinnarbild uppmärksammar också vikten av att spara gamla granskogar i södra halvan av landet, där ännu lavskrikor kan hittas. Tyvärr huggs  de oftast helt sonika ner; så lite värderas vårt skogsarv i våra girigbuksekonomier.

Synd bara att det ordnades en fotofestival (Naturen i fokus) på Åland samma veckoslut, med Brutus Östling, Anders Geidemark, Mireille de la Lez, Andy Horner, Ralf Åström etc. - som jag "beskådat" vid andra tillfällen.