Med leriga skor
Ruska
"Ruskafärger" - höstaspar i kvällssol, Reso 26.9.2010. Foto: Håkan Eklund.
Ruska på svenska betyder något helt annat (och mera vardagligt tråkigt) än vad ordet betyder på finska. En ruska kan ju vara en björkruska för bastubad, en ruskprick var i tiden ett sjömärke och granruskor kan användes för att släcka/kontrollera gräsbränder. Dvs en knippe ris eller grenar bildar en ruska. Enkelt, konkret och banalt så det förslår.
På finska är "ruska" något betydligt större, det är ordet som beskriver höstfärger i naturen! Kort, praktiskt och talande - åtminstone för den som känner ordet i sin rätta miljö. Också vi finlandssvenskar använder gärna det finska ordet, det säger allt. Och just nu är det fin "ruska" också här nere i SW-Finland, speciellt aspar och lönnar är som vackraste; snart har deras fackelverk blåst ner.
Annars är ju "ruska" mer eller mindre synonymt med Lappland, där hela fjällsluttningar är vackert färgade av bärris som färgar ett helt landskap, från topp till tå. Det är Lapin ruska. Varken mer eller mindre.
Men: om det bara är bärrisen på marken som visar fina höstfärger, pratar man om "maaruska" (Maa = mark, ruska = ruska ... höstfärger). Kul med specifika ord och termer.
Googla på "ruska" och du ser vad jag menar.
Det vilda Europa - en fullträff
Båtar i häftig regnskur, Runsala, Erstan, Åbo. 19.9.2010. Foto: Håkan Eklund.
Jag har fått bok-/bildverket "Det vilda Europa" för recension och är imponerad! Staffan Widstrand & Co kan verkligen känna sig nöjda. Detta är den sjunde språkversionen av ett mycket ambitiöst bokprojekt inom ramen för ett ännu mera ambitiöst naturfotoprojekt (www.wild-wonders.com). I det projektet, som i sig fått en enorm uppmärksamhet över stora delar av världen, har 68 kända europeiska naturfotografer under fjorton månader tagit nästan en halv miljon naturbilder i Europas alla 48 länder.
Drygt 200 av dessa bilder finns med i boken, ett urval av resten skall användas för utställningar, bildförsäljning, PR och en massa annat till godo för europeisk naturskydd och naturkännedom. Och det är en mäkta fin bok, både bild-, text- och attitydmässigt! En bok som alla europeiska beslutsfattare borde ha på sitt bord; att de lär sig lite mera respekt för den natur vi ännu har kvar i det ekologiskt exploaterade och folkrika Europa. Enligt en Eurobarometergallup som omnämns i boken önskar 88 procent av de tillfrågade att europeiska beslutsfattare och politiker skulle gynna naturskyddsfrågor lika mycket som de gynnar ekonomiska dito.
De språkversioner som tidigare getts ut (engelska, franska, spanska, tyska, holländska och norska) har alla samma pärmbild, två myskoxar på Dovrefjäll i Norge fotograferade av fransmannen Vincent Munier. Den nyligen utkomna svenska upplagans pärmbild (egentligen skyddsomslagets bild) är tagen av den finska naturfotografen Jari Peltomäki från Limingo nära Uleåborg. Bilden visar en flock med krushuvade pelikaner i Grekland med ett snöklätt berg i fonden. Båda arterna representerar arter vars populationer räddats av förnuftiga naturskyddsåtgärder, ett ämne som fungerar som röd tråd genom hela boken.
Detta är en bok som jag verkligen rekommenderar för alla som vill lära mera om europeiska smultronställen, och värdesätter vikten av att ta bra hand om de naturfragment som vi har kvar i det ack så exploaterade Europa med sina drygt 800 miljoner innevånare.
Och bilderna är fantastiska; enbart för bildernas skull är boken värd sitt pris!
Grundstens pryltips
Landskapsvårdare vid Friskalaviken, Åbo. September 2010. Foto: Håkan Eklund.
Läste senaste nummer av Magasin Fotosidan med stort intresse; börjar småningom gilla konceptet med kombinationen av reportagen, intervjuer, proffsbilder och medlemsbilder. De senare kan ju vara lika proffsiga. Lite stör det ändå att de oftast är aningen "frimärksaktiga", men en del är ju större.
Hade en liten aha-känsla när jag läste Claes Grundströms pryltips, speciellt hans punkt nr 1, 2 och 5!
Som nr 1 rekommenderade han vanliga ryggsäckar för kamerautrustning; det har jag kört med i många år! Och mitt resonemang kring det hela är identiskt med Grundströms, dvs. då blir det en helt annan flexibilitet och man får in annat än kameror också (matsäck, extra kläder etc.). Men då gäller det förstås att bara plocka med den kamerautrustning man behöver för fototuren, det går ju inte att gå och konka på allt man äger i fotoväg.
Dessutom har de flesta riktiga ryggsäckar en bra bröstrem (punkt 5 som pryltips), där man kan haka upp större objektiv på ett mycket praktiskt och behändigt sätt.
Detta med "stjärtlapp" (punkt 2) är ju en självklarhet för alla utemänniskor, dessutom har jag alltid en regnkåpa underst i säcken (också bra "bäddning" för kameran) som är bra att breda ut på marken vid makrofotografering, eller att dra över sig vid plötslig regnskur - den skyddar ju kamera och allt.
Detta med Grundströms konstfiberduk och snabbfäste skall jag kolla upp; verkar förnuftigt.
Morgondimman lättar
Från bron in till Kuhmo, 6.9.2010. Foto: Håkan Eklund.
Alla som har fotograferat björnar vid ryssgränsen i Kuhmo har sett denna vy. Bilden är tagen från bron över Tönölänsalmi (sydost om vägen), just innan man kommer till Naturum Petola (rovdjursinfo som specialitet) och Kuhmo centrum.
Så här såg det ut senaste måndag, när morgondimmorna lättade och molnen började skingra sig. Vi var på väg hem (vi hade 8-11 körtimmar framför oss, beroende på "ändstation"); det var reparationsjobb på bron, och vi fick stå vid rött ljus några minuter. Jag hade 80-200 mm (med 1.4x) liggande i sätet bredvid mig, och hann ta några bilder innan ljuset svängde till grönt.
Sjön heter Lammasjärvi och får sitt vatten ända från Ryssland, bl.a. via sjön Kuikkajärvi som ligger utanför Lassi Rautiainens björnfoto HQ. Ett stort område med små sjöar ihopkopplade med bäckar och åar når ut till denna insjö.
Tyvärr är alla våtmarker i nästan hela området dikade, en s.k. "skogsförbättringsåtgärd" för att få skogarna att växa bättre. Alla grundkartor är fyllda med blåa streck som visar på dikeslinjerna. Samtidigt har värdefulla ekosystem blivit helt manipulerade. Det är ju i en sådan värld vi lever idag, allt skall formas om för att gynna plånboken ... Direkt eller indirekt.
Allt har sitt pris.
Björnstudie
Gammelbjörnen närmar sig. I gränszonen Finland/Ryssland. Kuhmo 4.9.2010. Foto: Håkan Eklund.
Det är lärorikt och intressant att se hur många kojnätter och -besök som behövs för att få ihop ett brett bildmaterial av en enda art, t.ex. brun björn. Först och främst är man ju oerhört begränsat beträffande rörelsefrihet där man sitter i sin lilla "trälåda" (jag brukar undra vad björnarna tänker om oss människor som måste spärra in oss i dylika små burar ...) med några fotogluggar till sitt förfogande.
Sen har ju björnarna sina egna rutter som de använder i området, vädret och ljuset är vad det är under kvällarna (mera sällan är björnarna kvar på morgnarna) och under olika årstider.
Ok, visst är det inflation på denna typ av bilder, liksom bilder på örnar vid åtel etc. Men det stör mig inte det minsta, jag är mycket intresserad av att studera dessa djur och lära mig mera om dem. Och egna bilder är bra att ha i samband med debattartiklar och motsvarande.
På bilden ovan närmar sig en av de äldre björnarna från ryska sidan, känner vittring av mat (utlagd fiskrens), Jag försökte fokusera manuellt mellan stammar och gräs, lyckades få några användbara rutor.