Börjar bli tyst

Innan skymningen tätnar. Hirvensalo, Åbo 31.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 305/366.

Det är intressant att notera skillnaden i ljudlandskapet från dag till dag; är man ofta ute i samma marker märks alla förändringar. De flesta trastar är borta, allt färre rödhakar och så vidare. När bilden togs passerade en liten flock stjärtmesar, men de är hopplösa att fotografera, de har alltid så bråttom och drar ofta från trädtopp till trädtopp. Och vips är de borta.

Däremot hade jag både svarthätta och trädkrypare på snabbesök i trädgården, troligen är de nya "tomtkryss" (om jag nu bara skulle hitta listan ...).

Postat 2016-10-31 20:55 | Läst 3773 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

När det flyter II

Vid min skogsstig. Hirvensalo, Åbo 30.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 304/366.

Detta med flyt är ett intressant kapitel. Igår hade jag deadline för min månatliga kolumn för Vasabladet, som jag inte haft tid och inspiration att skriva, i tid. I går hade vi bostadsbolagets "gårdstalko" (talko = frivilligt/gratis arbete - finns inget bra ord på svenska ...). Vi krattade löv (i miljoner), beskar träd och buskar och annars bara gjorde området runt våra två radhus klara för vintern. Och sen gällde det att hälsa på svärmor, och åka på Willamos bildvisning i grannstaden.

I kväll satte jag mig vid datorn och började skriva. Och det blev flyt direkt. På en timme hade jag kolumnen klar, mycket tack vare att jag i många dagar mentalt planerat innehållet, i mitt huvud.

Att skriva handlar om en process som består av många små delar. Som att tänka när jag går en timme i skogen varje dag, förbi den lilla våtmarks"potten" i skogen på bilden ovan.

Postat 2016-10-30 20:27 | Läst 3765 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

När det flyter I

Svärmors gardin. Åbo 29.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 303/366.

Heikki Willamo träffade jag för första gången i februari 1999. Vi hade lyckats få honom som bildvisare till vår lokala naturförening i Åbo och jag mötte honom på en bensinstation utanför stadens centrum, för att sen guida honom till rätt ställe inne i stan.

Och jag minns väl min första reaktion när han kom igång: äntligen en bildvisare som har en berättelse! Han pratade ledigt om sitt ämne, Hökskogen, som hans bok hette, som kom ut på svenska hösten 1998, medan (dia)bilderna rullade på.

Igår kväll kollade jag in hans bildvisning på en lokal fotoförening i grannstaden Pargas, jag har ju sett hans bildvisningar flera gånger per år de senaste åren (jag burkar engagera honom för mina fotokursdeltagare) och kan hans bilder och berättelser, men ändå njuter jag lika mycket varje gång.

Sen när jag kom hem satte jag mig vid datorn och skrev den artikel om honom som jag i månader tänkt göra, för BioFoto Finlands årsbok 2017. Jag har anteckningar i massor från hans tidigare bildvisningar, som jag tänkt använda som bas för min artikel. Nu plockade jag inte ens fram pappren, nu bara flöt det - efter att ha lyssnat på Willamo 1,5 h. I Pargas. Så går det när frekvensen är den rätta, och "the mind setting".