Också ett sätt att avsluta året

Kvalitetsstund under barnpassning (= barnfilm på teve ...). Åbo 31.12.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 365/365.

Normalt brukar nyårsafton firas i goda vänner lag; i år lovade vi sitta barnvakt åt äldsta dotterns två (5 och 4 år) - och det är väl rättvist i sig. Att ge plats för de yngre. Alltså nu i unga vänner lag.

Med intressanta böcker och smygsmuttande med rött i glaset under lugnare pass, går också detta hur bra som helst.

Boken ovan är från ett dokumentär verk "Pressbildens epok" (2000), med text på finska och svenska. En bok som jag inser att jag aldrig läst (liksom ett hundratal andra böcker i mina samlingar). Boken avslutas tidsmässigt just när det digitala tog över. Det intressanta är kommentarerna om bildjournalistikens uppgång och fall. Det senare inträffade tidigare än vad jag trott. Och hur länge det räckte innan det fanns ordentlig fotoutbildning arrangerad av landets utbildningsministerium.

Så här skriver bokens redaktör Jorma Komulainen: "På 1990-talet framhävdes bildjournalistutbildningen genom pressfotografernas försorg, men även då urvattnades den. Den föll på undervisningsministeriets avsaknad av visioner."

Angående avsaknad av respekt för proffsfotografer yrkesskicklighet (hur än den erhållits) och betydelse, när de började sägas upp på olika tidningar, skriver han så här: "Hur tillät chefredaktörerna detta, de som på 1970-talet talade så vackert om bildjournalistik? Hur skulle de ha reagerat om journalisten av olika orsaker velat skriva så att nästan varje ord hade saknat en bokstav?"

Något att tänka på.

Uppslaget ovan: pressfotografen Martti Brandts bildreportage från Helsingfors länsfängelse på Skatudden 1974 (till vänster) och Ensio Liesimaas köksbild från kvinnofängelset i Tavastehus (till höger). En typ av dokumentärfotografering som jag gärna skulle syssla med.

Nu är "En bild om dagen" avklarad, dvs. att varje dag grabba  tag i kameran för att knäppa några bilder, inne eller ute = åttonde året.Vad är det för vits att äga kameror, om de inte används?

Gott Nytt År!

I pyjamas

Pyjamasporträtt. Ett snapshot, när det handlar om sekunder. Att stå stilla. Åbo 30 dec 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 364/365.

Möte med konungen

Ett respektfullt möte, dock utan rädsla. I ett museum med koppling till Stockholm. Åbo 29.12.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 363/365.

Biologiska museet i Åbo öppnades den 15 juli 1907. Tanken om ett biologiskt museum i Åbo föddes under en av affärsmannen Alfred Jacobssons resor till Stockholm, då han besökte stadens biologiska museum på Djurgården.

Byggkommissionen, som Jacobsson grundade, inbjöd planeraren av utställningen i Stockholm Gustaf Kolthoff till Åbo för att diskutera frågan om en museibyggnad samt utställning här. Kolthoff fångade själv och uppstoppade tillsammans med sonen Kjell djuren som placerades i utställningen. Kjell Kolthoff målade även dioramernas tygfonder.

Den av Alex Nyström planerade museibyggnaden stod färdig 1907. Nyström ritade en träbyggnad i nationalromantisk stil. Till det yttre är museibyggnaden fortfarande i ursprungligt skick.

Biologiska museets grundidé är densamma idag som för hundra år sedan. Tretton dioramer berättar om flora och fauna i Finland, från skärgården i söder till fjällen i norr. Den permanenta utställningen kompletteras med visstidsutställningar om natur och miljö. 

Vi strävar efter att bevara museet i sin ursprungliga form. Du som besöker oss ser naturen på nära håll, men du upplever dessutom ett museum med anor från början av 1900-talet.
(https://www.turku.fi/sv/biologiska-museet/museets-historia)

I lärt sällskap

Med Runeberg som skrivbordsgranne på biblioteket. Åbo 28.12.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 362/365,

En gissning

En ännu oöppnad pärla. Julen 2019. Foto: Håkan Ekund.