Ett oväntat möte

Nyfiken grävlingsunge. Kimoskogarna 30.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 181/365.

Gjorde en tre timmars vandring i mina österbottniska hemmamarker. Hittade tre utflugna törskatungar, höll på att trampa på en huggorm, hörde järpe som jag inte hört på länge i dessa marker, satt en kvart och studerade en rödräv som sökte ätbart på en nyslåttad äng och med räven i kikaren såg jag plötsligt vingfladder och upptäckte en blå kärrhök hona som var ute i samma ärende.

Men toppnoteringen var mötet med tre halvvuxna grävlingar i en tät granskog. Jag vet inte om de inte sett en människa tidigare? eller om de helt enkelt inte såg mig som något hot (det hade de helt rätt i ...)?

Två av dem kom rakt emot mig och stannade först på 2 meters avstånd, kanske var det närmare, jag hade 400 mm på kameran och de kom snabbt alldeles för nära (tog min bästa bild med telefonen ...). Det var svårt att fotografera i den täta blåbärsvegetationen, och i det svåra ljuset - bilden ovan var den enda jag fick.

Men - nu vet jag var jag skall rigga upp fotogömslet ...

Falkarna igen

Väntar på käk i snålblåsten. 3 på taket, 2 inne, 1  försvunnen. Oravais 29.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 180/365.

Duktiga falkföräldrar

Falkpappan har levererat frukost. Oravais 28.6.2018 kl. 08. Foto: Håkan Eklund. Nr 179/365.

Sex hungriga ungar att mätta i den här familjen; ändå ser pappan pigg och fräsch ut. Ungarna är snart flygfärdiga.

Falk med ID

ID S-100376, hoppas den klarar Malta under höstflyttningen.  Oravais 27.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 178/365.

Med härliga stora svarta ögon tittar den på mig; en vacker (som fullvuxen) och nyttig falk i vårt jordbrukslandskap. Denna är en av fem likadana som trängdes i sin bolåda när jag kort plockade ut dem för ringmärkning idag. Snart är de flygga.

Hoppas att de klarar Malta under flyttningen.

Jag har sett många finskmärkta tornfalkar i frysen på Naturhistoriska muséet i Mdina, Malta. Fåglar som konfiskerats av tjuvjägare som det finns gott om på ön; jägare som skjuter alla rovfåglar, storkar, hägrar etc. som kommer inom skotthåll.

Det är främst tre rovfågelarter från Finland och Sverige som är hotade under flyttningen, eftersom de gärna tar rutten över Malta: tornfalk, brun kärrhök och fiskgjuse.

En underbar berättare

Läser klassikern på nytt. Pandrosbacken 27.6.2018. Foto: Håkan Eklund.

Höll på med en bok om amerikansk utrikespolitik när ögonen föll på bokryggen till klassikern ovan. Började bläddra i den, började läsa lite, och märkte att jag ingenting mindes av boken som jag läst för decennier sen.

Författaren Yrjö Kokko tillhör definitivt en av mina finska berättarfavoriter; han som räddade sångsvanen från utrotning i början av 1950-talet, med boken Sångsvanens land (som jag berättat om tidigare).

Skraktorpet (utkom på svenska 1958)  handlar om hans dröm att fotografera häckande salskrake, som han fick häckande i en holk intill stockhuset han lät bygga uppe i Lappland. Han hade en handfull holkar med häckande knipa, en med salskrake, men hur han än vaktade på dem lyckades ungarna lämna holkarna utan att han fick en enda bild, under den första våren.  Senare år fick han bilder (men dit har jag ännu inte kommit).

Så här skrev han halvvägs in i boken:

"Denna fågelvår höll på att göra mig galen. Här hade jag klättrat i trän, suttit i kameratältet hundratals timmar, förlorat nästan två månader av min tid, till nästan ingen nytta. Jag visste inte hur knipornas parning går till, jag visste inte hur knipungarna kommer ur boet, och knipornas förlovningsceremonier var kanske idel inbillning; absolut säkra bevis hade jag ju inte. Nu kunde jag inte längre sitta i tält alla morgnar. Jag måste tjäna pengar, få någonting gjort."

Och hans sätt att skriva tilltalar mig, en härlig blandning av natur- och kulturhistoria, med reportageliknande dialoger och med ett stuk av filosofisk romanprosa. Boken skall ännu i natt fixas; här uppe i Österbotten är det ju nätterna lika ljusa som en mulen dag.

Holken på bilden hittade jag på en servicestation i Viitasaari, på väg till torpet från östra Finland. En ovanligt välbyggd knipholk som också duger för pärluggla.

Yrjö Olavi Samuli Kokko född den 16 oktober 1903 i Sordavala, död den 6 september 1977 i Helsingfors, var en finländsk veterinär och finskspråkig författare, som skrev naturskildringar från Lappland.