Emiren i U.A.E.

En lugn stund i stan - med frun. Åbo 31.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 151/365.

Att läsa New York Times blir aldrig tråkigt; varje dag hittas något om trumpen och hans lakejer. Här några stycken ur en kolumn:

We have an emir. His name is Donald. We have a crown prince. His name is Jared. We have a crown princess. Her name is Ivanka. We have a consultative council (Congress) that rubber-stamps whatever the emir wants. And like any good monarchy, our ruling family sees no conflict of interest between its personal businesses and those of the state.

Nomadliv

Studielyan töms; USA väntar. Berghäll, Helsingfors 30.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 150/365.

Svårt att hänga med

Kvällssol; spegling av husgavel i ån. Åbo 29.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 149/365.

Snart är det juni, det vill säga försommar, och jag känner att våren knappt börjat. Har inte ens hört en endaste näktergal.

Kanske påverkar besöken norrut och österut, till snöiga skogar i maj, och veckoslutets tröga lövsprickning i österbottniskt skogsland dit ärtsångaren anlände först igår.

Men oberoende;  ljuset är underbart och man borde inte sova på nätterna överhuvudtaget.

Tillbaka i grönskan

Utsikt från mitt arbetsrum. Hirvensalo, Åbo 28.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 148/365.

Slutresultatet

Vinnarteamet. Oravais 27.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 147/365.

Här tar far och son Tommy och Axel Södergård emot vandringspokalen som vinnare i årets upplaga av Oravaisnejdens Naturvetarklubbs 20-timmars ”fågelrally ”. Leif Öling överräcker pokalen som min kompis Johan Antus (New Jersey) tagit med från Amerika och donerat till klubben.

De utnyttjade hela verksamhetsområdet som omfattar de gamla socknarna Vörå, Oravais och Maxmo samt delar av kommunerna Nykarleby och Korsholm.

De hade fått ihop 109 arter som är 20 arter färre än vad som normalt hittas under goda år; regnvädret under dag 2 gjorde sitt.

Mitt lag som endaste utnyttjade Oravaisområdet (ett rätt litet område) lyckades bara få ihop 102 arter (ifjol hittade vi 100 arter). Vi fick ihop 84 arter under dag ett (= 6 h) som var ett mycket bra resultat, men vi hittade endast 18 arter i regnet under dag två (14 h), men skojigt var det ändå.

Under natten sov vi inte alls, vi var ute hela tiden (en två timmars ”tupplur” tog vi under den regniga förmiddagen).

Att vara ute i skog och mark under en hel vårnatt är i sig magiskt, och att följa med i vilken ordning fåglarna börjar sjunga: rödstjärt, rödhake och taltrast var de första rösterna vid nollett-snåret.

När jag och kompisen dagarna innan gjorde våra rekognoseringar hittade vi ett tiotal arter som inte behagade visa upp sig under tävlingen: sädgås, svärta, smålom, blå kärhök, sparvhök, lärkfalk, berguv, skräntärna, gråspett och så vidare. Och varken tofsmes, nötskrika eller ärtsångare hittade vi inte heller under tävlingen. Sen när jag körde hem från prisutdelningen hann jag köra två kilometer innan en nötskrika flög över vägen ...