Väntar på BioFoto-tidskriften

Klibbalslund på ön Runsala, Åbo. Januari 2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är med stort intresse som jag väntar på BioFotos medlemstidskrift 2010. Om det blir någon? Det är inte så mycket som hörs från den ändan sedan förra tidskriftsredaktören och föreningsordföranden (bland andra) "hoppade av" för att starta en privat/kommersiell naturfototidskrift i Norge.

Nu skulle det vara läge för att göra BioFotos medlemstidskrift mera nordiskt orienterad, eftersom det finns många medlemmar i Sverige och en förening under uppbyggnad i Svenskfinland. Men jag har inte hört något som skulle indikera en dylik "förnyelse".

Däremot blev jag i fjol ombedd (av BF-arbetsgrupp) att lite kolla in de finska naturfotografernas ypperliga medlemstidskrift "Luontokuva", en tidskrift som går ut till 2700 medlemmar och som säljs i alla välsorterade "tidningshus" och bokaffärer i Finland. Tidskriften ägs och ges ut av Suomen Luonnonvalokuvaajat ry ( Finlands naturfotografer), som många i Skandinavien inte känner till pga språkbarriären. Allt om och i föreningen/tidskriften är på finska. Trots att många av oss finlandssvenskar är medlemmar i föreningen vill vi ändå skapa en förening/kontaktyta västerut där vi kan fungera på vårt eget språk (dvs svenska). Vi har skickat in stadgar för registrering av BioFoto Finland och väntar på att få den registrerad i Finland. Tillsvidare är jag ordförande i den tillfälliga styrelse som vi tillsvidare har.

I den finska föreningen blev jag medlem i början av 1990-talet (medlem nr 37 ) när Hannu Hautala et al satt i ett råd och valde in medlemmar baserat på ett inskickat fotoportfolio (rätt omfattande vill jag minnas). Idag kan vem som helst bli medlem genom att betala medlemsavgiften, och majoriteten av medlemmarna i denna starkt växande förening är vanliga "amatörer". Yrkesverksamma finska naturfotografer är också medlemmar i föreningen (som de själva varit med om att skapa), men de har också under senare år bildat en egen intern liten förening där de avhandlar yrkesrelatrerade saker. Men som ni skall se nedan så är det ändå de yrkesverksamma naturfotograferna i Finland som har mest nytta av både föreningen och tidskriften, som marknadsföringskanal för nyutgivna  böcker!

Så här ser en "analys" av innehållet i 2009-upplaga av Luontokuva ut  (6 nr a´ 84 sidor = 505 sidor):

I) 24 %  (20,1 sidor/nummer) utgörs av text- och bildreportagen som handlar om medlemmarnas bokproduktion (största delen är proffs), texterna har ibland skrivits av någon annan än fotografen/författaren, en del av artiklarna är kortare presentationer av nya böcker som medlemmar har producerat (ett tacksamt ämne eftersom alla vill ha publicitet kring nya naturfotoböcker, högklassiga bilder finns, likaså texter)

II) 20 %  (16,8 sidor/nr) innehåller helsidesreklam (kamerautrustning etc.) eller sidor med annonser som har koppling till föreningen (böcker/kalendrar/resor), antingen i form av samarbetspartners eller fotografer (= medlemmar) som har egna företag 

III) 19 % (16,0 sidor/nr) utgörs av ”vanliga” text- och bildreportagen med medlemmarnas egna bilder (många är proffs)

IV) 10 % (8,4 sidor/nr)  utgörs av återkommande kolumner i varje nummer: 2009 tre olika kolumner, en heter ”Sista bilden” (sist i numret), en heter ”På fotoresa med …”, en tredje ”Mitt fotogömsle” (de utgörs av 2 sidor/kolumn), i varje nummer också 2 sidor med läsarbilder, ibland en sida med bilder av unga fotografer

V)  9 % (7,6 sidor/nr) gäller Årets naturbild: utgörs av reportagen, info, fotografpresentationer, bildpresentationer, vinnarbilder kopplat till föreningens storsatsning ”Årets naturbild” som är föreninges största evenemang under året (med republikens president närvarande vid avslutande Naturfotofestivaldag i H.fors, där vinnarna presenteras). I praktiken gäller inte här 7,6 sidor/nr, utan ett helt nummer utgörs av ett temanummer kring Årets naturbild i Finland.

VI) 5 % av sidorna upptas av artiklar om ”teknikskolning” (dataprogram, bildbehandling etc.)

VII) 4 % (4,2 sidor/nr) går till pärmbild, ledare, innehåll, etc.

VIII) 3 % (2,5 sidor/nr)  handlar om nya produkter på marknaden (kameror, objektiv etc.)

VIII) 3 % (2,5 sidor/nr) med medlemsinformation, prenumerationsinfo etc. (se kommentar nedan)

IX) 3 % (2,5 sidor/nr) i början av varje nummer, med notiser, aktuella saker, fotoutställningar etc.

Kommentar angående VIII: infoutskick angående förenings höst- och vinterdagar (= när medlemmar samlas till ett veckoslut med bildvisningar, föredrag, kursverksamhet) samt festivalen i anslutning till Årets naturbild ingår som ett 16-sidors texthäfte som följer med ett nummer per år, och sätts bara in i de tidskriftsnummer som går till medlemmar. Detta är ju interna ärenden som inte angår vanliga prenumeranter eller köpare av lösnummer. Samma info finns förstås också på föreningens hemsida, på sidor enbart för medlemmar med egna inloggningskoder.

Föreningens huvudsakliga  samarbetspartners är: Canon Oy, Color-Kolmio Oy (fotolabb), Kamera-lehti (nationell fototidning för fotoklubbar), Nelonen (nationell TV-kanal), Nikon Nordic Ab, Rajala Pro Shop (fotoaffär), Epson Finland Oy.

Föreningen har också ett eget förlag, säljer medlemmarnas (och andras) naturfotoböcker, trycker varje år upp en eller flera böcker med bilder från stortävlingen Årets naturbild, etc. Jag har förstått att tidskriften lönar sig utmärkt, jag vet inget om vad som betalas, vad som görs som gratisarbete etc. Men tidskriften är föreningens ryggrad, PR för alla yrkesverksamma naturfotografer (och blivande) och föreningens informationskanal utåt, både till medlemmar och alla andra naturfoto/naturintresserade - utan denna egna tidkskrift och alla kringeffekter som den skapar skulle inte föreningen växa så snabbt som den gör idag.

Summa summarum: detta är ett ypperligt exempel på hur en nationell naturfotoförenings medlemstidskrift har gjorts till en högklassig trycksak som både gynnar föreningen (nya medlemmar) och yrkesverksamma naturfotograferande medlemmar (reklam för deras böcker, utställningar, bildproduktion) och är en språngbräda för nya duktiga fotografer att bli kända (via framgång i fototävlingar, via egna artiklar etc.). Alltså alla håller ihop, både yrkesverksamma och amatörer, i samma förening!

Tålmodig assistent

Får troget vänta medan stativ riggas upp. Runsala 14.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en tur mitt på dan och tog en del arkivbilder för kommande bruk. Av allt det vita och vackra. Hade hunden med som assistent, han parkerades med jämna mellanrum så att jag kunde jobba i fred. Till slut berättade han väldigt tydligt när han tyckte att jag borde vara klar ...

Hittade en liten flock med färggranna steglitsar uppe i en klibbal, oj vad fina de skulle ha blivit mot den vita snön om de bara varit inom skotthåll. Tur att de inte var, hade inget teleobjektiv med...

Blogglat

Från hemön, vecka 1 - 2010. Hirvensalo, Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Av någon anledning har en viss blogglättja lyckats tränga på. Det är väl nya rutiner med mera tid för läsning (och teve) under långa fina helger; att sitta framför datorn påminner för mycket om vardagen ...
Dessutom har det blivit tid för hund i skog och mark, och tid (med frun) i svettiga gym för att smälta skinkan ...
Men, jag HAR dåligt samvete för att inte vara ute och fotografera mera, vi har ju en sån otroligt vacker och vit vinter! Som dessutom varat i veckor! Något av en sällsynthet för det "maritimt kopplade klimat" som vi oftast har i SW Finland.

Första dagen

Nyårsdagskväll utanför domkyrkan i Åbo, 1.1.2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid något speciellt med med årets första dag. Som om man igen skulle starta från ruta ett. Som att igen ta sig fram i ett nytt och jungfruligt land. Att igen börja från början. Egentligen en härlig känsla.

Och idag har jag fyllt dagen med en massa intressanta aktiviteter. Har fotograferat snölandskap i skärgården i stark kyla. Har fotograferat domkyrkan i skymningen med frusna fingrar. Har printat ut ett antal härliga Svalbardsbilder.

Och jag har idag tillbringat många timmar i Auschwitz - av alla ställen! Jag har läst 196 sidor ur boken "Flykten" av Rudolf Vrba, en bok som jag köpte i Ljusdal (av alla ställen på jorden ...) i höstas, men först nu tagit mig tid att läsa. Och det är en helt fantastiskt bok, skriven av en av de få som lyckades rymma från dessa dödsfabriker, och därmed kunnat dokumentera vad som skedde där. En bok som alla borde läsa, i alla länder i Europa! Det är först när man läser en bok som denna som man förstår hur människor och "civilisationer" egentligen balanserar på en mycket hårfin tråd; det behövs inte mycket innan männsikor och system blir till odjur ...

Men frågan kvarstår: hur är det möjligt att så många så lätt blir lydiga knähundar för makten ...? Något som fortsätter att ske hela tiden, i smått som i stort.