Gatufotografens paradis

Gatuvy från Maltas huvudstad Valletta, 26.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Valletta är en kompakt stad ute på en udde fylld med smala, trånga gator och gammal arkitektur inom ett område på 1000 x 600 m inramat av höga skyddande stadsmurar. Ett paradis för en gatufotograf. Ålderdomliga och pittoreska fasader, portgångar och dörrar skulle göra sig bra som bakgrund för de mest olika ändamål.

Valletta grundades 1566 och de första grundläggande arbeten utfördes av 8000 slavar ... Enligt guideboken var detta den första planerade staden i Europa. Gatorna placerades så att havsbrisen kunde fläkta in mellan husen, som var tillräckligt höga för att skapa skugga nere vid gatunivå. Under gatorna fanns avloppsdiken som förde hushållsavfallet ut till havet. Plus en massa intressanta planeringsdetaljer till som jag inte orkar räkna upp.

På fastlandssidan grävdes ett försvarsdike som var 18 m djupt, 20 m brett och 1 km långt för att kunna försvara staden från inkräktare.

Det var ett sant nöje att under en veckas tid göra dagliga vandringar i denna miljö. Ofta tog vi färjan över från Sliema där vi bodde (på andra sidan viken) som kostade 1 euro och bussen tillbaka som kostade 47 cent. Billigt och enkelt.

Maltavandringar

Befästningarna i gamla stan, Victoria, ön Gozo, Malta 28.4.2009.
Foto: Håkan Eklund.

Att vandra omkring i städerna på öarna Malta och Gozo var som att röra sig i ändlöst stora museiområden. Det mesta är gammalt och unikt; mycket av det nybyggda smälter bra in i det gamla. Ändå är det alltid så svårt att ta till sig all ny information och seklers historia när man är en besökande turist. Och på Malta är historien så påtaglig, precis överallt.

Normal brukar jag och frun alltid hyra bil när vi är ute och "turistar", men på lilla Malta (27 x 15 km) var det enklare att åka buss som var både billigt och behändigt. För en euro kunde man åka vart som helst. Samtidigt var det ett otroligt urbant samhälle, 30 % av landets landareal består av bebyggd mark.

De har inte mycket till natur, och därför är det desto tråkigare att landets halvkriminella fågeljägare har så mycket att säga till om ute på "landet". Under flyttfågeltider skjuter de vilt precis överallt; pratade med en person som bevittnat hur en jägare stannade sin bil mitt på landsvägen när en brun glada flög över, mannen hoppade ur bilen med hagelgevär och sköt helt resolut ner gladan, medan alla andra bilister fick vänta ...

På BirdLife Malta-kontoret sade de att de inte vill att turister skall bojkotta landet för jägarnas skull, utan att allmänheten i stället skall hjälpa dem att skapa en opinion emot dessa olagligheter, via medier och olika typer av informationspåtryckningar på alla nivåer.

Fågelmördarlandet

En skadskjuten ängshökshona matas på BirdLife-kontoret, Sliema, Malta 30.4.2009.

Tillbaka efter en omtumlande vecka i öriket Malta. Imponerades av den gamla kulturen, arkitekturen och den vänliga atmosfären bland vanliga människor. Känner samtidigt en outtömlig sorg och vrede över den lilla minoritet av människor (män) som fortsätter med sitt vansinnesskjutande av alla fåglar som passerar öriket.

Trots att vårjakten på våra flyttfåglar för första gången sen inträdet i EU är förbjuden fr.o.med 2009, fortgår den fortfarande. Under tidigare år har miljoner fåglar dödats på Malta under vår- och höstflyttningen, ett bra dokument hittas i boken "Fatal Flight - The Maltese Obsession with Killing Birds" (1992) av Natalino Fenech. Skrämmande läsning. Han växte själv upp bland fågelmördare, både farfar och morfar sköt på allt med vingar (allt från svalor till örnar), men  själv valde han en annan väg. I boken avslöjas allt om denna morbida hantering. Och det är våra fåglar det handlar om; det finns just inget annat att jaga på Malta (det finns ca 17 000 jägare och fågelfångare på Malta, ur en population på 400 000). Och vad gör våra EU-politiker för att påverka Maltas politiker? (= ingenting), som inte själva vågar göra något åt saken; fågeljägarna på Malta fungerar nämligen som en maffia, de mutar och skrämmer till tystnad ...

Jag gjorde några besök på BirdLifes Maltakontor där jag intervjuade killarna som jobbade där (som mordhotats flera gånger ...) , och blev shockad över rådande situation. Dagarna i ända ringde telefonerna från folk som rapporterade om skjutna fåglar; fågeln ovan hade hittats i terrängen med skottskada i vingen 29.4.09. Ängshöken skulle förstås ha dött så småningom ifall den inte hade tagits om hand; småningom skall den placeras i ett rehabiliteringshägn (hemligt ställe ...) och släppas fri om och när vingen blivit bra. Skulle det ha varit en vacker hanne hade den tagits som trofé, kärrhökshonor som inte är lika spektakulära i fjäderdräkten slängs ...

Veckan innan hade ett internationellt läger följt med vårflyttningen och dokumenterat den illegala jakten, en del bildmaterial hittas på adressen:

http://birdlifemalta.org/index.aspx

Här ett utdrag ur ett pressmeddelande från samma hemsida:

"Over 950 shots were recorded by BirdLife’s Spring Watch camp teams at several locations in Malta alone (excluding Gozo) over the last nine days since the beginning of the international bird monitoring camp last Saturday. BirdLife Malta also revealed videos and stills of poachers roaming the countryside and shot protected birds taken over the last week by international and local birdwatchers. The video footage includes disturbing images of two men in Maghtab smashing the head of an injured March Harrier with a rock and then stashing it and poachers with white balaclavas covering their faces shooting in San Dimitri (Gozo) where families use the same area for recreational purposes. During the press conference BirdLife also showed a freshly shot injured Marsh Harrier which was recovered from Salina bird sanctuary on Sunday afternoon. Over the last week Spring Watch teams received five Marsh Harriers, one Scops Owl and one Montague’s Harrier, all protected birds, with shotgun injuries. Spring Watch teams have on several occasions spotted protected birds in flight with visible shotgun injuries, including 26 raptors (birds of prey).
There is also a significant increase in the number of shot birds the conservation organization has received this year. Since the beginning of March, 17 shot protected birds were passed on to BirdLife, compared to four during the same period last year.“Although the spring hunting season is officially closed, many poachers (illegal hunters) have been enjoying these days with impunity from the law. On several occasions where our teams spotted poachers through their telescopes and contacted the police, the ALE units could not make it on time as they were extremely stretched working with only two or three vehicles in the countryside,” said Joseph Mangion, President of BirdLife Malta."

Byter snöstorm till Medelhav

Korpar i snöstorm i gränszonen till Ryssland, Kuhmo 20.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Detta med att resa är alltid lika fascinerande. Att inom loppet av timmar byta från en ytterlighet till en annan. Bilden ovan togs i snöstorm en tidig morgon denna vecka  i riktig ödemark där björnar, vargar och järvar lever och bor. Samma kväll var vi tillbaka bland blommande blåsippor och vitsippor i södra Finland där man inte har någon som helst relation till ovannämnad djur. Och det efter åtta timmar på landsväg, som i sig inte är mycket.

I morgon bitti flygar jag och min bättre halva några timmar söderut, till Malta. Skall tillbringa en vecka på en ö som inom ornitologiska kretsar länge betraktats som ett synnerligen problematiskt ställe, där man i generationer skjutit på allt som rört sig i luften, dvs fåglar. Och de som inte skjutits har fångats med nät eller limsticka.

Jag vill gärna få en egen uppfattning om vad läget är idag; mera om det om en vecka.

Björn i snöyra

Björnen anländer till myren, gränszonen till Ryssland,  Kuhmo 19.4.2009.
Foto: Håkan Eklund.

Denna bild av björn i ymnigt snöfall, när den långsamt närmar sig den öppna delen av myren, är just den typ av bild som jag hade önskat få under vinterbesöket i Lassis björnkojor i Kuhmo. Och på söndagkväll hände det, jag lyckades ta just en sådan bild, strax innan snöfallet var så ymnigt att all sikt försvann!

Ja, bilden är brusig och oskarp pga av det svaga ljuset (använde 1600 ISO, 1/1000 s, f 5.6 med 500 mm), men den ger mig den stämning jag var ute efter. Björn i vinterlandskap är ju något som inte borde stämma, men snön till trots är det ju vår enligt almanackan och den här hanen har lämnat sitt skyddade ide för en vecka sedan. I de här skogarna smälter snön först långt in i maj; nu var det full vinter med 1 m snö i markerna.

Plock ur fältdagboken, denna söndagkväll 19.4.09:

"Jag och mina kojkompisar Eva och Emilia  installerar oss i kojan kl.18. Detta är en annan koja än den vi ockuperat de två föregående nätterna. Bra utsikt åt tre väderstreck.

Kl. 18.30 snöyran tilltar. Kl. 18.50 17 korpar och 1 kråka nere på myren. Kl. 19.25 ymnigt snöfall, nästan mörkt.
Kl.20.25 9 korpar på tre olika ställen, ganska mörkt. Skulle vara kul med en björn eller varg just nu, stämningsfullt. (Kommentar: jag hade just skrivit ner raderna när jag tittar upp och ser björnen ... telepati ...)

Kl.20.26 jag upptäcker plötsligt björnen som kommer ut från skogen, mot oss och älgåteln, tar bilder i snöyran.
Kl. 20.35 björnen springer iväg en bit, svänger och kommer tillbaka. Kl. 20.50 björnen ännu på älgkadavret, ca 10 korper runt om, mycket dåligt ljus, ymnigt snöfall, nästan mörkt, synd. Kl. 20.53 björnen börjar gå mot skogen, försvinner ur sikte i snömoddet långt innan den når skogen. Just nu ingen sikt alls!

Kl. 21.00 det har klarnat upp en smula, kan igen se åteln och skogen. Kl.21.05 vinden har nästan helt mojnat.
Kl.21.10 en varg syns i myrskogen långt borta, vandrar in i skogen och försvinner. Ca 100 oroliga korpar i flock ovanför skogen. Kl. 21.25 inga korpar kvar, det ljusnar i väster.

Kl. 21.30 stänger "värmekaminen" i gömslet, lungt ute, inget liv på myren, allt tyst. Kl. 21.52 kommer  korpflocken  tyst ett varv över myren, som för att kolla in läget innan de far till nattkvarteret, flyger tillbaka till skogen. Kl.22.00 helmörkt, vi kryper ner i våra sovsäckar.

Kl. 03.00, vaknar till en rykande snöstorm! I stormbyarna känns det som om hela kojan skulle dras med ..."

- sen fortsätter dagboksnoteringarna till kl.08.45 när vi lämnar kojan (det var bra ljus på morgonen, fin snöstorm, men bara korpar att fotografera).

Jag tycker att det är viktigt att göra korta dagboksnoteringar när man sitter i ett fotogömsle, annars flyter allt bara ihop till en enda röra och efteråt är det omöjligt att återkalla de intryck och stämningar som man upplevt. För mig är det skrivna ordet lika viktigt som den tagna bilden.