Pratstund i tajgan

Ett klassiskt möte i tajgan. Jeppo 31.1.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 31/365.

Själv blev jag aldrig en jägare, förutom dito med kamera, trots att min dröm som väldigt ung var att skaffa mig en fågelstudsare. I en agrar miljö på 1960-talet fanns det få modeller för en naturintresserad; de som drog till skogs gjorde det med hund och bössa. Inte med kamera och kikare; för mig och kompisen blev det det senare. Jag blev ägare till byns första systemkamera ...

Men jag har inget emot  jägare som älskar/respekterar det vilda, och som följer lag och ordning.

Idag stötte jag på en trevlig och pratsam jägare i skogen (finskspråkig), som ännu inte fått något byte, men sett både orrar, rapphöns och fältharar - dock inte inom skotthåll, och som kände till ett område med dalripor som det inte länge finns många av i det österbottniska kustlandet.

En rak linje på kartan

Vägingenjörens dröm. R8, södra Österbotten. 30.1.2019, - 6 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 30/365.

Favoritstället

Ett av mina absoluta favoritställen i Åbo. 19.1.2019 - 5 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 29/365.

Just nu är jag "periodläsare" om flygstrider och om flygvapnets betydelse under andra världskriget.

Behöver jag mera att läsa, går jag till antikvariatet på bilden ovan som är ett fyndparadis av guds nåde. Försöker göra besöket kort, att jag inte förförs av allt som jag gärna ville köpa ...

Eftersom alla bokhyllor hemma är överfulla brukar jag byta in några böcker (för en spottstyver), och kommer sen hem med 2 - 3 nya.

För en artikel under planering intresserar jag mig just nu för tyska Luftwaffes insats på Näset sommaren 1944, när Avd. Kuhlmey räddade Finland från undergång. Detta är en insats som det skrivits lite om, efter kriget var det ju inte opportunt att "skryta med duktiga tyskar", speciellt när vi tvingades  "kasta ut dem" ur Lappland (för att få fred med ryssarna), som de i sin tur brände ner under reträtten till Nordnorge hösten 1944-vintern 1945.

Men faktum kvarstår. De precisionsbombningar som skickliga tyska stridspiloter (i samarbete med de våra) genomförde på Näset under storanfallet 1944 (när Stalin gett sig f-n på att ta Finland = nära att lyckas), slog ut den ryska tankarmada som skrämde vettet ur finska infanterisoldater. Denna insats går inte att överskatta. Guld värt. Detta stoppade upp anfallet och "bröt ryggen" på övermakten. Det var mycket nära att vi hade råkat ut för samma öde som de flesta andra längs ryssgränsen ...

Från Wikipedia:

Gefechtsverband Kuhlmey var ett tyskt flygförband som fått sitt namn av sin befälhavare överstelöjtnant Kurt Kuhlmey (1913-1993). Förbandet omgrupperades den 12 juni 1944 till det finska flygfältet Immola som en del av den tyska hjälpen ,till Finland under den sovjetiska storoffensiven sommaren 1944.

Under sommarens strider på Karelska näset uppges förbandet ha skjutit ner cirka 100 sovjetiska stridsflygplan samt förstört cirka 200 sovjetiska stridsvagnar.

Förbandet bestod i juni 1944 av:

• I/SG3 33 Junkers Ju 87 D5 Stuka
• II/JG54 29-62 Focke-Wulf Fw 190 A6
• I/SG5 16 Focke-Wulf Fw190 F3 och F8
• I/NaGr5 1-8 Messerschmitt Bf 109 G8
• Till förbandet hörde också TGr 10, ett transportförband med 35 Savoia Marchetti SM.81/AR och ett varierande antal andra transport- och spaningsplan.

Huvuddelen av förbandet förflyttades från Immola 23 juli. I/SG5 blev emellertid kvar till 13 augusti.  23 juli 1994 restes en minnessten på flygfältet Immola.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gefechtsverband_Kuhlmey

Omväxling

Nej, inte Sibirien, utan landsvägen genom ön. Hirvensalo, Åbo 28.1.2019, endast - 7 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 28/365.

Kallt, kallare

Här fick haren våta tassar. Runsala, Åbo 27.1.2019, - 15 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 27/365.