Selfie i B&B

I den pittoreska småstaden Ekenäs. 31.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 243/365.

Gillar berättelser kring bilder

Nyaste numret av finska "Naturfoto" med fin omslagsbild. Åbo 30.8.2018. Håkan Eklund.

Bild och text är något som hör ihop, åtminstone i böcker och tidskrifter. Där blir 1 + 1 mer än 2 ... känns det som. Tidskriften ovan är ett typexempel. Artikeln om en myrhäckande pilgrimsfalk blir ju tusen gånger mera intressant med den berättelse som fotografen Markus Varesvuo har skrivit. Bara så intressant.

Det speciella med häckande pilgrimsfalk i Finland är att alla klipphäckande dog ut under miljögiftsdecennierna under 1950 till 1970-talet. De häckade på klipphyllor och skär i södra Finland, både ute i skärgården och längs kusten. Det är bara namnen på grundkartor (t.ex. "Falkberget") som avslöjar var de i tiden häckade. Dessa falkar försvann för gott; alla gamla häckningsberg har länge stått tomma.

Den population som häckade långt ute på svårforcerade myrar i norra halvan av landet överlevde eftersom de levde på de fåglar som häckade där (änder, vadare, tättingar) som inte fått i sig jordbruksgifter. Det är där de finns än i dag. Alltid något.

Äntligen lite rotation

Snapshot längs stigen, med lätta steg. Enäjärvi, Björneborg 30.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 242/365.

Efter två månaders "arttorka" lyckade jag idag få två nya för året (= 121 hittills): tuvsnäppa och dubbelbeckasin. Den förstnämnda är en verklig rarietet, en nordamerikansk vadare som jag nog sett "over there" (Pectoral Sandpiper), men ny art för mig i Finland. Den har väl setts ca 120 gånger i landet; lätt att artbestämma med sitt streckade bröstfält som formar en spets mot buken.

Alldeles intill i dyn ett flertal enkelbeckasiner och en ensam dubbelbeckasin. Den senare har jag aldrig sett så bra som nu, en art som man med lite tur kan stöta upp ur strandängar och annan vegetation. Sällan ser man den helt exponerad bland andra vadare.

Kunde också njuta av två lärkfalkar, den ena årsunge, som jagade i närheten. Dessutom en mängd storvadare (gluttsnäppa, svartsnäppa, brushanar), snatteränder och annat kul. En brun kärrhökhona kom nära förbi.

Jag försökte inte ens fotografera dessa fåglar, de blir ju aldrig bra i hårt ljus från en observationsplattform. "Knäppte" istället en ekorre i granskogen med 60 mm makro ...

Frihet att välja

Stillhet. Savojärvi 29 augusti 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 241/365.

Håller på att lära mig frihet, dvs. att själv få äga varje dag - helt underbart. Har börjat utforska olika naturområden inom en timmes radie hemifrån.
Vandrade idag 2,5 h runt en ödemarkssjö, utan att träffa på en enda mygga eller älgfluga. En positiv överraskning!

Inte det mest optimala att gå i sol i + 20 C mitt på dan, men såg en viss potential under andra årstider, och tider på dygnet.

Lenin flydde till Stockholm

En av de få i väst. Åbo 28.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 240/365.

Råkade passera herr Lenin under kvällens stadspromenad, en av de få som överlevt Sovjetunionens fall. Nedan några rader från redaktör Jorma Virtanens blogg:

http://www.jormanmaailma.fi/ind

ex.php?juttuId=jutut/p%E5%20svenska/tuhapeasv.htm&menuId=p%E5%20svenska

Av de länder, som har hört till Sovjetunionens verkningskrets, är Finland det enda land, som inte har kastat Lenin-kulten i soptunnan.

Utanför konstmuseet i Åbo på Puolalabacken blickar ännu mot det välkända salutorget den av akademiker Mihail Anikushin i brons skulpterade bysten av Vladimir Lenin.

Bysten var en gåva av vänskapstaden Leningrad år 1977, när Åbo fyllde 750 år.

Lenin besökte Åbo åren 1905, 1906 och tredje gången i december år 1907. Då hoppade han av tåget och flydde sina förföljare vid Littois station och sökte sig till sin beskyddare Valter Borgs bostad i Åbo. Huset i hörnet av Trädgårdsgatan och Hantverkaregatan skyddades under den djupaste finlandiseringstiden.

Redan samma natt skyndade sig Lenin till ön Kirjala. Från Lillmälö i Pargas fortsatte han sin flykt jultiden via Nagu till fartygsleden. Vid ön Själö steg han ombord på fartyget Stella och reste till Stockholm.

I juni år 2002 beslöt stadsstyrelsen i Åbo, att bysten inte flyttas inomhus till konstmuseets samlingar.

I stadsdelen Suikkila i Åbo finns fortfarande Leningradsgatan. Stadsstyrelsen beslöt i januari år 1992, att man inte kommer att kalla den för St. Petersburgsgatan. Dåvarande stadsdirektören Juhani Leppä förklarade, att det ej har varit sed att ändra gators, platsers eller andra ställens namn på grund av förändringar i tid och världssituationer.

Den år 1995 avlidne ryska historikern, generalöverste Dmitri Volkogonov påvisade i sin Lenin-biografi, att det var just Lenin som påbörjade terrorn med fånglägrens skärgård och inte Josif Stalin, på vars konto alla grymheter har påförts. Stalin var Lenins trogna elev.

Volkogonov skrev även omfattande biografier om Stalin och Lev Trotski. Efter hans död utkom ett verk, som analyserade sju sovjetledares liv. Finlands andliga atmosfär belyser väl det, att inte ett enda av dessa verk har översatts till finska.

Lika förkrossande var domen av den godvilliga Lenin, som den år 1997 utkomna Kommunismens svarta bok gav.

-Terrorn hörde ända från början till den moderna kommunismens huvudsträckningar, skriver Stéphane Courtois, som har skrivit förordet till boken.

Kommunismen svarta bok är en obarmhärtig redogörelse över kommunismens brott och dess framkallande av terrorn och förtrycket. Courtois jämför brotten gjorda av kommunisterna och Tysklands nationalsocialister. Han uppskattar, att omkring hundra miljoner människor har mördats av kommunisterna.