Nomaduniversitetet i historisk Zadarmiljö

Nomaduniversitetets föreläsningssession i historiskt tempel. St Donatuskyrkan, Zadar 27.8.2010. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat en vecka med en härlig blandning av konstnärer, akademiker och tänkare i Zadar, Kroatien. Ett fantastiskt intressant ställe! Var inbjuden att berätta om tidskriften Skärgård (som jag jobbar med) vår kustsvenska kultur och våra skärgårdar för Nomaduniversitetets XI session: "The Other Sea - memories, identities, archipelagos" med University of Zadar som värd.
På bilden ovan håller vi till i en mycket historisk miljö, nere i "kyrkvalvet" i en gammal kyrka som byggts ovanpå resterna av ett gammalt romerskt tempel. Att se hur delar av pelare, statyer, block med latinska skrifter (ibland svängd upp och ner) ingick i stenfot och väggar gav näring åt fantasin. En mera historisk "föreläsningssal" får man verkligen söka efter.

Här ett infoklipp om kyrkan: 

Sankt Donatuskyrkan (kroatiska: Crkva svetog Donata) eller Heliga treenighetens kyrka (kro. Crkva svetog Trojstva) är en av de äldsta kyrkorna i staden Zadar i Kroatien. Kyrkan har fått sitt namn efter sankt Donatus (kro. sveti Donat) som var biskop i Zadar under  100-talet. Kyrkan byggdes på 900-talet e.kr. och byggdes ovanför ett gammalt romerskt tempel tillägnat gudinnan Juno. Den är en av Kroatiens mest kända kyrkor. Den fungerade tidigare som Zadars katedral.

Mera info om Kroatien hittas på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Zadar

I utskären

Söderskärs fyr sedd från Fagerö, Nyland, Finland. 22.8.2010 foto: Håkan Eklund.

Har återvänt från ett mycket inspirerande Artkursveckoslut i Borgåtrakten (en vuxenutbildning som jag håller i trådarna för). Under två intensiva dagar frekventerade vi fina marker i de mest skilda biotoper, allt från våtmarker längs Borgå å till torrängar, gammelskog och vindpiskade utskär under ledning av Finlands Naturs chefredaktör Magnus Ö:s ledning.

Och gamla stan i kulturvaggan Borgå är läcker! Ett mysigare ställe får man söka efter; snigelrestaurangen var superb. 

Bilden ovan är tagen under söndagen när det blåste friska vindar, dock varmt och behagligt. Tillbringade dagen med två duktiga och inspirerande entomologer, Anders A och Magnus Ö, den förra en levande uppslagsbok och känd forskare och Naturväktarexpert (= naturprogram på radion), den senare vår lokala expert och guide som är duktig på bl.a. nattflyn som vi fångade på lördagkväll.

Fyren i bakgrunden är Söderskärs fyr som byggdes 1862. Den är 40 m hög och lär ha ett prisma av ovanligt god kvalitet som syntes på 15 sjömils avstånd. Fyren sköttes av en fyrmästare och tre fyrvaktare med familjer som bodde på ön fram till 1957 då fyren automatiserades. Fyren släcktes 1989; allt har sin tid.

Det har bedrivits ejderforskning på Söderskär (fredat område) sedan 1948 med tidsserier som hör till de längsta i hela världen. Det är möjligt att detta forskningsprogram har upphört när den sista entusiasten och forskaren Martti Hario pensionerat sig sen något år tillbaka.

En konfliktunge uppstod 2005 när privata företagare köpte fyren och började köra turister ut till fyrön med början under häckningstid; och det är sällan bra för häckande skärgårdsfåglar ...

Åbo by night

En av restaurangbåtarna vid Aura å, Åbo. 14.8.2010. Foto: Håkan Eklund.

Restaurangbåtskrögarna (10-tal) längs ån i centrala Åbo har säkert haft en ekonomiskt bra sommar. Sol, värme och uppehållsväder är ju det som drar folk till å-landskapet.

Kunde inte låta bli att vandra några varma kvällar med kamera och (trä)stativ längs ån. Hade väntat mig att blir "antastad" av överförfriskade människor, men den enda som kom fram för att prata var en yrkesfotograf från Åland, som kände mig. Det var kul.

Trots att Åbo under varma sommarkvällar bjuder på en gnutta mellaneuropeisk stämning med alla uteserveringar, så är jag nog ingen vän av finsk supkultur ... Det är märkligt hur länge det skall räcka innan folk lär sig förtära öl/vin/sprit på ett mera civiliserat sätt? Kanske de flesta nog kan, men det är ju den lilla högljudda klicken som avgör helheten, de som både hörs och syns, ofta på ett obehagligt sätt. Och likadana typer hittas likaså i Stockholm och Oslo, dock inte i centrala Paris, t.ex.

Varg i sikte

Alfavarg, hona, Rahkosuo 8.8.2010 kl.20.54. Foto: Håkan Eklund.

När man sitter ensam i ett fotogömsle är det lätt att missa något, om man inte är på alerten hela tiden.
På söndagkväll tog vi plats i våra tilldelade gömslen kl.18, ljuset var perfekt. Den intesiva hettan gjorde att ett underligt soldis låg över hela trakten, det hade det gjort hela dan då det var minst + 30 C. Speciellt på kvällen gjorde det att ljuset var mjukt och behagligt. Men det var olidligt varmt och inne i gömslet rann svetten trots att alla vädringsmöjligheter utnyttjades, och själv satt jag i bara kortkaliserna ...

Det blev en minnesvärd kväll och natt. Redan kl. 18.26 kom första björnen, sen en till, och dessutom en varg! Björnarna höll till vid åteln, en i gången. Vargen lurpassade i närheten. Kl.18.50 drog sig björnen undan från åteln, och genast rusade vargen fram och slet åt sig ett stycke som den drog iväg med. Länge skymtade den borta i en myrskogsdunge med sitt byte tills den jagades undan av en björn. Sen såg jag den inte mera. Det blev några bilder, men inga riktigt bra sådana.

Kl.20.54 skymtar jag plötsligt en rörelse långt till vänster ute på myren: varg! Av färgteckningen att döma en annan individ. Jag hann ta några bilder med 70-200 mm (plus 1.4 x) innan den drog vidare mot sjön, där Bo Kristiansson och Lassi Rautiainen höll till. Här på bilden hade den stannat upp några sekunder, och tittar mot "arenan" där björnarna höll till.

Jag skickade ett sms åt Lassi, sade att de snart har varg på kommande. Kl. 21.12 svarade Lassi: "Alfa ljus mamma här!", dvs. flockens ledarhona.

Men det var nära att jag skulle ha missat denna varg/bild. Den passerade förbi på en minut, i en vinkel som jag bara såg från gaveln av gömslet. Huvudarenan med björnarna låg åt ett helt annat håll.

Det blir aldrig tråkigt i ett fotogömsle hur tyst och stilla det än kan vara; när man minst anar något finns kanske bilden där. Då gäller det att handla snabbt. Men visst har jag också suttit 14 timmar i gömsle utan att se något, och det är jag inte ensam om.

Fotokurs i logcabin

Björnfotograferna diskuterar. Kuikka, Kuhmo 7.8.2010. Foto: Håkan Eklund.

Dygnsrytmen i björnmarkerna lever sitt liv. Så här kan det se ut på förmiddagen i logghuset Kuikka (betyder storlom), efter frukost.

Efter att alla återvänt från de olika fotogömslena. Efter att alla har delat med sig av sina intryck och upplevelser.

Stående i bild, naturfotografen och företagaren Lassi Rautiainen som lägger ut texten. Och han har talets gåva. På finska, svenska, engelska och tyska. Och dialekt, om det behövs.

Lassi har berättat att detta med kommersiell björnsafarifotografering inte alls var hans ursprungstanke. Han började fotografera björnar för egna böcker, tidningsartiklar och bildföredrag i slutet av 1970-talet. På den tiden var han en aktiv och duktig friidrottare (längdhopp, kortdistanslöpning). Sin skrivarbana började som sommarjournalist på en lokal tidning i Suomussalmi, sen tog han lärarutbildning, blev frelancejournalist och -fotograf 1978-89, startade upp ett eget förlag (Articmedia) 1988. Och han gillade att fotografera björnar. Ännu under 1980-talet var det svårt att fotografera vilda björnar i natur, många bokbilder var ju tidigare tagna i hägn eller djurparker.

Efter att hans bilder "nådde ut" blev det allt fler som hörde av sig och ville komma med ut och fotografera med honom. Som tog en massa tid och arrangemang. Till sist insåg han att han måste börja ta betalt. År 1991 startade han som  första naturfotoföretagare kommersiell björnfotografering i Finland. Från specialbyggda gömslen. Idag har han 13 gömslen  för fotografering  av björn, varg, järv, tjäder, örn etc. Detta med varg är rätt nytt, först i mitten av 2000-talet dök de upp i hans "naturstudio" inne i gränszonen till Ryssland (krävs specialtillstånd att vara där). Detta är det enda område i Europa där vilda vargar (= ryska) kan ses och fotograferas varje vecka, året runt.

Idag finns det ett 10-tal företagare längs östgränsen i Finland som idkar björnsafariverksamhet. Lassi berättade att till och med en gammal inbiten björnjägare i en kommun har bytt läger och har nu startat upp björnfotoverksamhet; har har insett att levande björnar är mera värdefulla än skjutna ...

Lassi R har medverkat med bilder i mer än 25 böcker sedan 1984, samt gett ut en handfull egna.
Han har vunnit ett antal prestigefyllda naturfototävlingar ute i Europa och i Finland, och är sen 1996 konstnärlig ledare för Kuusamo Nature Photo (http://www.kuusamo.fi/Resource.phx/sivut/sivut-kuusamo/naturephoto/index.htx).

Trots att många naturfotografer rynkar på näsan åt dylik verksamhet, tycker jag att den är synnerligen värdefull ur ett "kunskapsperspektiv". Den som sett vilda björnar och vargar på nära håll, inser värdet av dessa fina representanter för vår taiganatur. De tillhör det finast vi har, en del av det naturarv som vi ärvt. Som så många tycks hata. Som så många är livrädda för. Men oftast är det så att det som man inte känner betraktas som hot. Det är många som skulle behöva skickas ut till ett björnfotogömsle ... Och bli botade.