I fd sovjetiskt flygledningstorn

Övergivet flygledningstorn, Paralepa flygbas, Hapsal, Estland. 26.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade en halv dag under senaste veckoslut med att ströva runt på den övergivna sovjetiska flygbasen utanför Hapsal. Ett jättestort område med massor av logementsbyggnader, vaktbyggnader, hangarer, verkstäder, flygledningstorn och kilometerlånga taxivägar och flygfält. Allt i förfall där naturen småningom tar över.

Här finns mycket för en "ödehusfotograf" att dokumentera. Bilden ovan är från tredje våningen i en flygledningsbyggnad, utanför skymtar start- och landningsbanan mellan björkarna som tar över utsikten.

Det var härifrån de ryska bombplanen startade när Finland bombades under andra världskriget. Att flyga över Finska viken tog ju inte länge, avståndet är ju bara ca 80 - 100 km. Enligt prof. Göran Hoppes artikel i tidskriften Skärgård nr 1/2004 (som jag basar för ...) fanns här medeldistansrobotar och kärnladdningar avsedda för Sverige och Finland, innan basen till slut övergavs i samband med Estlands självständighet i augusti 1991.

Under Sovjeterans början fanns det mellan 100 000 - 150 000 ryska soldater stationerade i Estland, vid dess slut 50 000 man. Längs hela kusten låg vakttorn och robotbaser, bl.a. ute på Spithamnsudden.

Hittade denna e-bok på nätet, som handlar om den ryska närvaron i Estland, skall läsa den när jag hinner:
http://grannland.com/Bronssoldaten_hamnd_Arne_Bengtsson.pdf

Här finns också en länk med info om situationen för dagens estlandssvenksar i Estland: http://www.estlandssvenskarna.org/images/Infoblad%20%2030.09%20-%2001.10%202006.pdf

Från tundran

Prutgäss (Branta bernicla) sträckande förbi Spithamnsudden, Estland. 29.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Stod i går morse en timme i hällande regn ute på Spithamnsudden, i lä för den hårda vinden (bakom ett betongfundament från sovjetimperietiden), sen började det klarna upp. Stod sen några timmar till och följde med hur molnformationerna och ljuset ändrade. Fotograferande.

Och hela tiden passerade flockar med sträckande prutgäss, bläsänder och bergänder förbi, oftast alldeles tätt över vattnet. Plus mycket annat. För en fågelbiten finns det knappast något lika fascinerande som att följa med fågelflyttning på fina lokaler. Spithamnsudden i västra Estland är just ett sådant ställe. Det arktiska sträcket svänger in mellan Spithamnsudden och Odensholm för att sen ta kurs på Dagö, Ösel och Gotland.

Två killar fanns på plats som räknade passerande fåglar, de har stått där sen juli - och skall hålla på till slutet av oktober. Deras noteringar hittas på www.eoy.ee/poosaspea. Hittills (1.7-28.9.09) har de räknat in 761 595 förbi sträckande fåglar.

Under fredagen (25.9) passerade 18 000 prutgäss, under lördagen 22 000 och söndagen 11 700. Under fredagen räknades 5000 bläsänder, under lördagen 10 200. På söndagen passerade 3700 bergänder - för att nu ta några exempel. De kommer alla från norra Rysslands vidsträckta ödemarker.

Men att fotografera fåglar hör nog till med jobbigaste som finns. Allt händer mycket snabbt, och att hålla kraftiga telen i hård vind och regn är inte det lättaste. Tur att det bara är en hobby ...

Detta är historiska spännande marker och hela Aiboland (det estlandssvenska området) tillhör mitt favoritområde i "närmiljön" (6 h från Åbo), här kan man kombinera fåglar/kultur/historia på ett mycket intressant sätt.

Annars: Spithamns by var en helsvensk by ända fram till andra världskriget, när estlandssvenskarna flydde undan röda armén till Sverige. Här en länk till en artikel om Spithamn under krigshösten 1941: http://www.rnhf.se/dokument/artiklar/hosten_1941_1.pdf

 Idag har många ättlingar kommit tillbaka och byggt sitt fritidshus i Spithamn, som är en enda stor udde. "Fågelskådarudden" längst ut, kallas av ester och finnar för Pöösaspea (= Buskudden); de känner väl ingen större förankring till den estlandssvenska kulturen, som trots allt dominerade Spithamn under 500 - 600 år ... De som levde där i generationer paratade alltid om Spithamnsudden, eller bara Udden.

Personligen tycker jag att det är synd att ornitologerna (också Avifauna inkluderad, som tillhör Sveriges Ornitologiska Förening) har valt att köra med namnet Pöösaspea. Först och främst gäller det bara själva yttersta spetsen av udden; massor av intressanta fåglar har setts i andra delar av udden, och då kan man ju inte säga att de obsarna är från Pöösaspea ... Stupid.

Träffade i våras en förvirrad engelsk dam som sökte Pöösaspea (såna skyltar finns inte, däremot nog skyltar till Spithami/Spithamn på estninska o svenska), hon var researrangör och hade engelska fågelskådare med. På kartor o skyltar står det ju Spithamn - och då borde väl det namnet duga, också för ornitologerna!!?

Ännu en till

Skuggor (tallar) mot solvarm klippa, Hirvensalo, Åbo 23.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Fotosidans bokhandel har visat sig vara en bra bokkälla för mig. De böcker som hittas där hittas nog inte i de bokaffärer som finns i Åbo. Universitetstaden till trots.

Fick idag med posten Jan Jörnmarks "Övergivna platser två" (2009) som är superintressant! Nutidshistoria som känns mycket självupplevd, bl.a. om hur den digitala revolutionen på en mycket kort tid fått massor av trögtänkta företagsjättar och "klassiska industrier" att gå under. Medan unga, snabbtänkta och kreativa människor i sin tur har lyckats skapa imperier av oanad magnitud.

Och bilderna illustrerar alla fragment av det som blivit kvar när "historiens största värdeförstörere" har passerat.

Har några trevliga läskvällar tryggade ...

Har ännu i färskt minne när jag och familjen kom hem från fem år i Söderhavet (Fiji Isl.) och hade en stopover i Singapore där jag köpte min första laptop. Året var 1989, och jag hade ingen aning hur man skulle använda en sån ... Men det ordnade sig så småningom. I samma kappsäck hade jag med den manuella skrivmaskin som varit min käraste och nyttigaste grunka under åren som lärare på Fiji.

Stor och liten

Skogsfräken (Equisetum sylvaticum), Lauste, Åbo 20.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Att fotografera i skog är inget för soliga dagar, ändå kunde jag inte låta bli att ta med kameran under dagens skogspromenad i ett skogsområde som jag sällan besökt. Det enda som fångade mitt fotografiska intresse var skogsfräken i ett fuktigt granskogsområde. Som små miniatyrträd lyste de upp den mörka markvegetationen där solstrålar lyckade sila igenom grenverket.

Samtidigt inser man vilka jätteväxter våra skogsträd är i jämförelse med markskiktets jordnära arter.

Hörde några sena trädpiplärkor flyga över skogen; de flesta har ju redan flyttat. Annars ganska stilla: en sjungande gransångare och flockar med kungsfåglar och skogsmesar.

Fick också ett värdefullt tomtkryss idag: hörde en passerande rödstrupig piplärka när jag satt i trädgården med morgontidningen och en kopp te. Det blev 117:e arten hörd eller sedd fågelart från vår lilla trädgård vid radhuslägenheten. Den rödstrupiga piplärkan häcker uppe i Lappland; enda sättet att få fatt i den under flyttningen är att känna igen dess kontaktläte: ett mellanting mellan trädpiplärka och gulärla ... Det handlar om hårfina nyanser.
De sällsyntaste arter som jag noterat som tomtkryss är busksångare och ängshök.

Angelägen bok

Vindpinad tall, Runsala, Åbo. September 2009. Foto: Håkan Eklund.

Fick idag som recensionsexemplar ett text- och bildverk av den högre skolan. Ett bokverk som avslöjar det pris som vi betalat för att vi låtit skogsindustrin och statens skogspolitik plåna ut vårt skogsarv och förvandla det till en industriell produktionsapparat.

Boken som bara finns på finska är ett unikt dokument som hittills saknats i Norden, kolla in materialet på sidan
http://www.puidenkansa.net/_english/SILVICULTURAL_OPERATIONS/SILVICULTURAL_OPERATIONS.html

Försöker nu få till recensionstexter för ett antal tidningar och tidskrifter. De båda damerna som står bakom bokverket (Ritva Kovalainen och Sanni Seppo) är båda fotografer som utbildats vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors.

De har gjort ett imponerande jobb! Ett debattinlägg som kommer att skicka kalla kårar längs ryggraden på många ansvariga ...