EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 73/Pictoralistiska experiment i mörkrummet.

Det talas en del om att att man kan göra allt i mörkrummet. Precis allt som går att göra i en dator. Visst, mycket kan man göra med bilderna även i mörkrummet, men när det kommer till sånt som att ta bort eller lägga till blir det genast värre. Det fixas annars lätt i enklaste bildprogram i datorn. Här är en bild som jag manipulerade till en utställning 2002, fotad med Minolta digitalkompakt och redigerad i bildprogrammet som följde med kameran. Behövdes varken träning eller erfarenhet, det blev bra redan vid första försöket.

Originalfilen fotad på lägsta kontrast.

Utskriftsfilen, manipulerad och redigerad.

Att ta bort hustaket och skorstenen i nedre vänstra delen av bilden var lätt med det enkla bildprogrammet. Men i mörkrummet göre sig sådant inte i en handvändning, men kanske kan det möjligen gå på något sätt? Ge mig gärna tips på hur, så ska jag överväga om det över huvud taget är lönt att försöka?

I mörkrummet kan man däremot på andra sätt och med inte allt för avancerade medel, förändra bilders karaktär mot hur de brukar se ut vid vanlig normal kopiering. Jag har pysslat en del med det under åren. De första experimenten gjorde jag med en damstrumpa i nylon uppspänd under en ram som hålls mellan optiken och papperet vid belysningen. Det svåra med detta är att man bara har en hand fri att göra eventuella skuggningar med. För jag rör hela tiden på ramen med strumpan under belysningen. Så här kan en sån bild se ut när den är klar:

Sen fortsatte jag med nya experiment, bl.a att kopiera i svartvitt från en diabild. Jag gjorde då ett pappersnegativ genom att belysa diat direkt på papperet och framkalla som vanligt. Detta kontaktkopierades sedan mot ett annat papper med en tung glasskiva över. Resultatet kan se ut så här:

Jag såg en gång ett gammalt tryck i en bok, tror det var Singoalla, och den var grovt strukturerad. Den ville jag efterlikna och hittade då ett slags transparent ritpapper som fungerade bra att lägga som sandwich med negativet i förstoringsapparaten. Smörpapper fungerade inte, det var för grovt men detta ritpapper var perfekt. Upptäckte också när jag experimenterade med detta att negativet måste både underexponeras lätt, samt framkallas till lägre kontrast än normalt, för att få samma täthet som rastret i papperet, då det blev bäst så. Bilden fick sedan kopieras på extrahårt papper för att se bra ut. Bilden här är dessutom fotad med en Holga leksakskamera.

Gjorde detta i början av 1990-talet första gången, och fick pris i tidningen FOTO:s mästartävlan i svartvitt för tre bilder i denna teknik, då en av jurymedlemmarna hette Christer Strömholm. Men mitt experimenterande har fortsatt även efter det. Inspirerades bl.a av Man Rays rayogram (fotogram) från förra seklets tidiga år, och skulle givetvis prova på även sånt. Här lägger man föremål direkt på fotopapperet och belyser sedan i olika omgångar eller från olika riktningar. En mycket svår teknik där man har otroligt mycket att lära och öva för att ens komma i närheten av hans bilder.

På senare år har jag även provat på det här med att lith-kopiera, vilket också är en otroligt svår teknik som kräver både träning och kunskap. Men när man lyckas kan det bli bra.

Att fotografera med en leksakskamera med meniscous plastlins kan kanske också ses som en pictoralistisk strävan. Att kombinera detta med infraröd film är defentivt en sån. Att jag använde infraröd film just här var ett medvetet val för att få lite mera kontrast mellan de rostiga bilarna och grönskan runtom. Samtidigt ger filmen en lite diffus och drömsk karaktär, vilket passar väl med Holga och lekakskameror i allmänhet. Bilden är dessutom kopierad på ett papper som har struktur, och man kan ju även variera svärtan med val av papper och framkallare/tonare

Har även gjort eget fotopapper genom att bestryka handgjort koppartryckspapper från Lessebo handpappersbruk med fotografisk emulsion. Också detta svårt att lära sig för att få riktigt bra, har tyvärr inte haft tid att experimentera mera med detta, men här är en sån bild, fotograferad från en gondol i Venedig med en Diana original plastkamera:

Men som sagt, att göra som jag gjorde i första bilden, där jag lätt tog bort bildelement med hjälp av simplaste bildprogram i datorn, det kan jag inte göra i mörkrummet. Själva bilduttrycket däremot, det kan jag variera ganska mycket ändå.

Nils/

Postat 2014-06-08 15:37 | Läst 2959 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Emaks betraktelser 72/Mörkrummet - Två kopior på K888/Nuance.

Efter allt provande på de olika blanka pappersfabrikat jag har på lager, blev till sist två lite större kopior i stl 12x16" gjorda. Normal gradation (3) och 25 sekunders belysning på bl 5,6, samt därefter endast 5 sekunders efterbelysning i övre vänstra delen av bilden, blev det enkla kopieringschemat för den här bilden. Någon förstaframkallning i mjukfamkallare (för att ta fram detaljer i högdagern) krävdes inte. Det silverrika papperet producerat i Adox 1950-talsmaskiner fungerade (som oftast är fallet) alldeles utmärkt. Bra teckning i högdagern och ändå tillräcklig kontrast med djup svärta kännetecknar detta högkvalitativa papper som kallats Emaks K888, men även under senare år sålts som Adox Nuance Warmtone. Jag tror inte det har funnits något bättre papper än detta på marknaden under de senaste 40 åren. Synd att produktionen i Kroatien inte kunde fortsätta, men tyvärr blev behovet att renovera maskinerna det som satte stopp. De var allt för slitna och nergågna och de belopp som behövdes för att åtgärda bristerna fanns inte. Produktion av gelatinsilverpapper är inte direkt någon verksamhet där man täljer guld med kniv idag.

Jag tror det här är något av ett rekord för mig. Aldrig förut har jag gjort så många exemplar av någon bild (bortsett från att jag gjort julkort på plastpapper några gånger på 1980-talet). Hela 16 minde provkopior av samma bild (fast på olika pappersfabrikat) samt de här två för utställning och arkiv i stl 12x16 tum (30,5 x 40,6 cm) har jag tagit fram i mörkrummet under några dagar. Normalt sett gör jag två eller max tre manuella kopior av ett negativ. Ett hantverksarbete som också skiljer sig markant från den digitala produktionen (oavsett om man fotar digitalt eller scannar negativen). För varje bildexemplar måste alla operationer upprepas. Och eventuella skuggningar under belysningen måste göras på den begränsade tid papperet beslyses. Här behövdes dock inget sånt, endast en kort efterbelysning av bildens övre vänstra del för att mörka den något. Sedan normal process med framkallare, stopp, två fixbad, mellanskölj, lavaquick och förstaskölj 30 minuter. Slutlig toning i selen för att få ut maximal svärta och ge bilden mera sting, sen slutsköljning 60 minuter och lufttorkning samt varmplaning. Retuschering av damprickar behövdes inte, bilden är helt fri från sånt. Lite ovanligt för nästan alltid finns åtminstone någon lite vit prick att fylla i. Ja det är en lång procedur varje bild måste gå igenom innan den är klar.

Jag brukar jämföra det här med hantverkstillverkat glas, som på den aktuella bilden. Där görs all operationer med handverktyg och ibland friblåsning/drivning utan form. Man måste anpassa sig till att glaset stelnar och operationerna måste göras rätt under tidspress. Inget få gå fel, annars får glaset kasseras. Varje exemplar kan då skilja lite grand om man tittar närmare på dom. Kom att tänka på det igår när jag stod och studerade Karl Lagerfeldts maskintillverkade servisglas från Orrefors i butiken i Strömbergshyttan. Bredvid stod Erika Lagerbielkes Intermezzo, vilka tillverkas manuellt i Kosta som på bilden ovan. Lagerfeldts glas var exakt likadana i formen, det gick inte att skilja dom från varandra. Men Intermezzoglasen var lite olika tjocka i benet och den blå färgkulan var inte exakt likadan, dock förvånasvärt lika ändå. Den manuella känslan och den fina kristallen av hög kvalitét (unik för varje bruk), ser jag som är uppvuxen med glas också ganska lätt.

Precis samma är det med analogt foto där man slutför bilden i mörkrummet, det kan skilja lite mellan varje bild, eftersom det är ett manuellt hantverksarbete som krävs för varje exemplar. Den digitala bildproduktionen är mera maskinell till sin karaktär. Där ligger skickligheten i att ta fram en lämplig form (kan göras i lugn och ro utan tidspress), som sedan används att tillverka alla exemplar i, utan inblandning av manuella operationer. Bildexemplaren kan utifrån formen lätt massproduceras i stora upplagor till exakt likhet.

Postat 2014-06-08 00:24 | Läst 4653 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Emaks betraktelser 71/Mörkrummet - två variabla papper från Tyskland och Tjeckien.

Jag skrev i förra blog-posten att jag skulle prova tre variabla papper till, men jag tar bara med två av dom nu. Fomabrom Variant 123 är inte ett blankt papper som alla de andra jag jämfört, utan ett papper mycket likt det gamla fina porträttpapperet Agfa Portriga Rapid 118 i ytan, lite småknottrigt halvmatt. Jämförelsen blir därför inte riktigt rättvisande, utan ett sånt papper ska jämföras med andra i samma segment, inte blanka papper. Kanske kan det istället bli framtida jämförelser med Fomatone MG Nature 532II och Fomatone MG Chamois 542II samt ytterligare en mellan Ilfords Multigrade Art 300 och Fomatone MG Chamois 542 original, båda med struktur. Det sistnämnda ersattes av 542II med slätare yta och är nog det papper Multigrade Art 300 ska jämföras med, då även det har tydlig struktur.

De två sista jag kopierat mitt test-negativ på här är istället de blanka Adox MCC110 och Fomatone Variant 111 (säljs även som Rollei Vintage 111). Adox MCC110 säjs vara en fullvärdig ersättare till Agfa Multicontrast. Personligen har jag haft svårt att få ut någon större kontrastförändring vild filterbyte från 3½ till 5 med detta papper. Då jag inte använt Agfa Multicontrast alls förut vet jag inte om det papperet hade samma egenskaper i original? Mitt provnegativ som blev alldeles utmärkt på filtreringar kring 3-4 med andra papper, krävde med MCC110 filtergrad 5 för att bli acceptabelt. Detta är ett fenomen jag även märkt för Fotokemikas Varycon. Det blev överfiltrerat på högre kontrastgrader och reagerade inte mycket vid filterbyte över 3½. Precis samma verkar det alltså vara med Adox MCC110. Vill du använda MCC110 är det därför kanske rekommendabelt att du framkallar dina negativ till något lite högre kontrast än normalt. Eftersom jag kopierar med kondensorhuvud är det nog extra viktigt att tänka på det. Blandbox/diffussinsbox (som nog är mera vanligt idag) brukar ju även normalt kräva negativ med lite högre kontrast.

MCC110, filter 4.

Adox MCC110, filter 5.

Det andra papperet, Fomabrom Variant 111, visade sig dock vara mycket kontrastpåverkbart vid de högre filtergraderna. Jag gjorde bilden med samma filter 5, och den blev knallhård. Så jag fick gå ner till 3 för att få en bra bild. På filter 2½ fick jag en bild ungefär jämförbar med den jag gjorde på MCC110 med filter 5. Och Variant 111 visade sig vara riktigt bra även vad gäller djupsvärtan, utan att förlora mycket i högdagerteckningen. Ett överraskande bra papper med stort kontrastomfång och som i svärtans ton går mot Multigrade Warmtone, men med en inte så varmvit pappersbas.

Fomabrom Variant 111/Rollei Vintage, filter 3.

Emaks K888/Adox Nuance, grad 3 normal.

Postat 2014-06-07 11:21 | Läst 3727 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 70/Mörkrummet - tre variabla papper från England.

Jag fortsätter det jag påbörjade i förra blog-posten, nämligen att jämföra gelatinsilverpapper i fiber av olika fabrikat. Den här gången är det tre variabla papper tillverkade i England som ligger under luppen. Ilford Multigrade IV fiber, Ilford Multigrade Warmtone fiber och Kentmere Fineprint VC fiber, alla med blank yta. Till skillnad från två av de fyra papper med fasta kontrastgrader som jag provade tidigare, så produceras alla tre av de här variabla fabrikaten fortfarande. Dock har Multigrade IV nu ersatts av Multigrade Classic, vilket ska vara samma papper som förbättrats på vissa punkter.

Parametrarna är desamma som i förra jämförelsen, dvs samma negativ fotograferat på T-Max 400 i småbild, framkallad i Rodinal 1+50. Kopiorna är framkallade i SE4 Neutral under 4 minuter. Inga justeringar utan kopierade rakt av utan varken skuggning eller efterbelysning. Ej heller någon eftertoning. De har scannats med exakt samma inställningar som förut. Ingen efterbehandling utan rakt ut från scannern som bildfilerna är. Endast nedminskade i storlek.

ILFORD MULTIGRADE IV
Jag gjorde tre kopior med tre olika filtreringar. 4, 3½ och 3. Pappersbasen i Ilfords papper är vitare än de fabrikat jag provade i förra blog-posten och det påverkar kontrastintrycket lite grand. Svärtan i Multigrade IV kan nog sägas vara neutral. Bilderna är i tur och ordning, filtergrad 4, 3½ samt 3. Den fjärde och sista bilden är den förra som jag gillade bäst, Emaks K888 gradation 3 (normal), som jämförelse.

Djupsvärtan i Multigrade IV med filtrering 4 är lika bra som i bilden med K888. Även teckningen i skuggorna verkar nästan likvärdig, möjligen något mera skuggkontrast för K888. Men högdagern är inte riktigt lika bra tecknad som K888. Det fräter ut i lite i spetsdagern. Bilderna på filtergrad 3½ och 3 är dock lika bra tecknade med detaljer i högdagern, som för Emaks-papperet. Men djupsvärtan i Multigrade IV filter 3½ och 3 når inte riktigt lika djupt som för K888 och totalkontrasten är mindre. Teckningen i skuggorna är däremot något bättre. Tvåbadsframkallning av bilden på Multigrade IV och filtergrad 4 skulle förmodligen kunna ge en mera likvärdig bild, som den på Emaks- papperet utan tvåbadsframkallare.

......................

Emaks K888/Adox Nuance grad 3 normal.

ILFORD MULTIGRADE WARMTONE
Det här är Ilfords varmtonsvariant av Multigrade. Svärtan är varmare än det mera neutrala Multigrade IV, inte åt det bruna hållet utan ungefär som K888 , fast lite varmare än det papperet. Här verkar det som Ilford har ett riktigt fint papper med bra djupsvärta och ändå skaplig högdagerteckning samt detaljer med kontrast i skuggan. Pappersbasen är inte lika vit som Multigrade IV, t.om lite beigare än hos K888. Tonen går åt gultvitt och den passar bra ihop med den varmare svärtan. Den vita bastonen ligger nog ungefär mittemellan bastonen för Fomatone MG 532 II Nature och Emaks K888. Kopian på filtergrad 4 är kanske lite mörkt kopierad här, annars i princip likvärdig med den på K888/Adox Nuance gradation 3 normal, utom lite svagt bättre teckning i ljusa högdagrar för K888. På filtergrad 3½ är det fortfarande skillnad i högdagern till fördel för K888. Även djupsvärtan skiljer här till Emaks fördel. Dock är teckningen och separationen i skuggan bättre för MG Warmtone vid filtergrad 3½. MG Warmtone filter 4 överst, filter 3½ nederst.

KENTMERE FINEPRINT VC
Pappersbasen är den vitaste av alla provade, vitare än för MG IV. Svärtan är neutral, kanske något lite kallare än MG IV. Kopian är gjord med filtergrad 3½ och ger då ungefär samma kontrast, djupsvärta och teckning som den som är gjord på MG IV med samma filtrering. Dock lite sämre teckning i högdager men bättre i lågdagern. Trots den fina teckningen i skuggan så håller djupsvärtan relativt bra som det ser ut.

....................

Vilket papper man väljer och hur man kopierar är nog mest en smaksak. Inget av de provade fabrikaten är dåligt och skillnaderna är relativt små. Kanske så små att det bara är vi som håller på med sånt här lite mera frekvent som kan se skillnaderna? De papper som återstår att prova är Adox MCC110, Foma Variant 111 och Variant 123, kommer när det är klart. Har även en del Fomatone MG 532 II Nature och MG 542 Chamois, men de räknar jag mera som konstpapper som inte passar så bra för vanlig allround-kopiering.

Nils/

Postat 2014-06-01 19:16 | Läst 1187 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 69/Mörkrummet - papper med fasta gradationer.

Här kommer lite läsning till söndagens morgonkaffe. Det är svårt att få sånt här publicerat idag, så jag gör det rent ideellt via bloggen i hopp om att åtminstone några ska bli nyfikna på vad mörkrummet har att erbjuda. Det tar ju lite tid och det blir lite arbete, men inte mer än att jag kan bjuda på det alldeles gratis.
____________

Idag använder nog dom flesta som pysslar med mörkrum, papper med variabel kontrast. För den som inte är invigd i mörkrummets mysterier kan det enkelt förklaras med att det är ett papper som ger olika kontrast beroende på vilken färg belysningen som träffar det har. Silvret i papperet reagerar alltså olika när man sätter in olika filter mellan förstoringsapparatens lampa och negativet. Många apparater har inbyggda system för det här, men använder man en apparat med enbart traditionellt kondensorhuvud så får man sätta in lösa filter i apparatens filterhållare. Dessa papper med variabel kontrast tror jag kom på allvar under 1970-talet. Före det fanns huvudsakligen bara papper med fasta kontrastgrader och då fick man byta papper om man ville ändra kontrasten i bilden.

Idag finns inte så många såna här papper med fasta gradationer kvar på marknaden. De jag känner till som fortfarande tillverkas är Fomas Fomabrom och Fomalux (båda fiberbas) samt Fomaspeed (plastbas), Ilfords Galerie fiber, Slavichs Bromportrait 80 och Unibrom 160 (båda fiber), Arista EDU Ultra (plastbas) samt Oriental Seagull kallton (fiber) och Natural tone (plast). Arista tillverkas av tjeckiska Foma enbart för den amerikanska återförsäljaren Freestyle Photo och är förmodligen ompackad Fomaspeed. Av de här uppräknade pappersfabrikaten använder jag Fomabrom och Fomalux. Ilfords Galerie är lite väl dyrt och ryska Slavich har blivit tillgängligt på marknaden i väst alldeles nyligen. Priset tilltalar och jag kommer säkert prova det framöver. Japanska Oriental finns att köpa i USA och det är fn. dyrt att importera därifrån, men kanske ett kommande frihandelsavtal med EU kan göra det lite billigare?

Plastpapper använder jag över huvud taget inte. Det blanka plastpapperet blir spegelblankt, vilket jag inte tycker är särskilt snyggt. Men de kan ge otroligt hög Dmax (djupsvärta). Ett blankt plastpapper från Fotokemika (tror det var Emaks PE KX10) hade vid en test på 1980-talet Dmax upp mot 2,50. De bästa fiberpapperna ligger annars kring 2,20 - 2,30 idag. Det enda plastpapper jag tycker har en ok yta (utan att förlora allt för mycket i svärta) är Fortes Polywarmtone RC i sidenmatt. Men det finns inte längre då Fortefabriken i Ungern lades ner 2007. Utöver Fomas graderade fiberpapper Fomabrom och Fomalux, så använder jag mina lager av Fotokemika Emaks K888/Adox Nuance samt Fortes Fortezo, inköpta före och i samband med respektive fabriks nedläggning 2007 och 2012.

Det är inte så ofta man jämför olika pappersfabrikat med varandra. Nu har jag i alla fall gjort en sån test gällande de papper med fasta gradationer som jag har hemma. Anser ni inte detta vara en test så bortse från det och kalla det vad ni vill. De inscannade kopiornas digitala bildfiler ger kanske inte heller samma upplevelse som jag får när jag tittar på originalen. Men ett försök till jämförelse är det i alla fall. Jag har använt samma negativ och kopierat det rakt av på olika papper vid bl 8, utan någon som helst justering i form av efterbelysning eller skuggning, och sedan framkallat samma tid (4 min) i Moersch SE4 Neutral, som är min standardframkallare och jämförbar med Dektol och andra liknande. Ingen tonare har använts i de här bilderna, annars är det standard för mig. Jag använder vanligtvis även mjukframkallare till en hel del bilder, som första framkallare i kombination med SE4, främst för att få bättre teckning i högdagrar när det behövs, och med det här negativet hade det gjort det för ett par av papperna som det ser ut.

De papper jag jämfört är Emaks K888 (Adox Nuance), Foma Fomabrom, Fomalux och Forte Fortezo. Kopiorna har scannats exakt likadant för att jämförelsen ska bli så rättvis som möjligt. Bildfilerna är som när dom kom ut ur scannern, enbart nedskalning i storlek har gjorts i datorn. Ingen redeigering alls. Den bästa jämförelsen är att se bilderna in natura men det göre sig icke via nätet. Mörkrumsarbetet gör man ju inte för att få en bild som sedan digitaliseras, utan den görs för att ses i original på papper. Negativet jag använt är av ganska normal kontrast och från T-Max 400 framkallad i Rodinal 1+50.

EMAKS K888/ADOX NUANCE WARMTONE
Ett blankt fiberpapper från Fotokemika i Kroatien. Fabriken nedlagd 2012 och numera finns endast små restlager att få tag på. Innehåller förutom klorbromsilver även gukldklorid. Svärtan något varmsvart. Papperet kräver lite längre belysningstider än andra motsvarande. Jag gjorde två kopior, en på grad 3 (normal) överst, och en på grad 2 (special) nederst. Bästa högdagerteckningen av de provade som jag bedömer det, utan att djupsvärtan eller kontrasten går förlorad. Skillnaden mellan grad 2 och 3 var liten (kan variera en del mellan olika batchar för det här papperet).

FOMA FOMALUX
Ett fiberpapper avsett för kontaktkopiering som ger extremt långa belysningstider vid användning till vanlig kopiering i förstoringsapparat. Bilden i stl 15½ x 24 cm krävde hela 90 sek belysning mot 8-20 sekunder för de andra papperna. Innehåller enbart klorsilver och finns för närvarande endast i grad 2, special. Svärtan lite åt det blågröna hållet. Grad 2 special gav mera kontrast än jag förväntade. Ett överraskande bra papper även för vanlig kopiering som jag upplever det.

FOMA FOMABROM
Fomas graderade fiberpapper för vanlig förstoringskopiering. Svärtan lite åt det brunsvarta hållet. Upplever att svärtan inte blir riktigt lika djup som hos K888 och Fomalux, men ändå mustig. Tyckte även att högdagerteckningen var lite sämre och försökte då att belysa något längre tid i andra kopian (nedersta bilden), men det gjorde ingen större skillnad varken i de ljusaste partierna eller för djupsvärtan. Här hade tvåbadsframkallning med mjukframkallare först, gjort susen för högdagern. Vet av erfarenhet att Fomabrom får mycket bättre högdagerteckning med den metoden. Trots något lite sämre djupsvärta så gillar jag det här papperet, pga svärtans must och den lätt brunaktiga tonen som blir väldigt snygg lätt selentonad. Båda kopiorna är gjorda på grad 3 normal.

FORTE FORTEZO
Ungerska Forte lades ner 2007. Det var Kodak som byggde fabriken där på 1930-talet och den var gigantiskt stor, vilket också blev dess fall. Efter den "digitala revolutionen" blev beställningarna små och små serier gick inte köra i Forte-fabriken, annat än med förlust. Den var byggd för stordrift så man tvingades lägga ner. Tror den revs och att en semesteranläggning byggdes på platsen, vet i alla fall att planer för det fanns. Synd för oss mörkrumsentusiaster för Fortes papper var mycket bra, vilket även det här provet visar. Svärtan i Fortezo är ungefär som K888 i ton och minst lika djup. Högdagerteckningen kanske inte lika bra som K888, men det kan kanske bero på att jag gjorde kopian på grad 4 hårt, som jag tyckte passade bättre. Grad 3 normal (nederst) tyckte jag blev lite väl mjuk i kontrasten. Tvåbadsframkallning med grad 4 skulle troligen ge en bättre bild även på detta papper, för att få en lagom kontrast.

SAMMANFATTNING
Min favorit bland de här testade är (som för det mesta) Emaks K888/Adox Nuance. Oslagbar högdagerteckning utan att tappa kontrast eller djupsvärta gör detta papper svårlaget i mina ögon. Förmodligen innehåller papperet mera silver än konkurrenterna, då det producerades i äldre maskiner som bara kunde gjuta tjockare och silverrika emulsioner. Om guldkloriden har någon inverkan vet jag inte, men kanske? Jag är förmodligen priviligerad att ha ett lager av K888 som räcker för min behov i flera år framåt.

Men jag gillar även Fomas Fomabrom, som tvåbadsframkallat blir riktigt bra. Den mustiga och svagt bruna svärtan är också tilltalande. Lätt selentonad blir den inte sämre. Även Fortes klassiska Fortezo är fint. Kanske har Fortezo också den djupaste svärtan av de här testade? Papperet är också väldigt lätt att tonförändra med exempelvis selen. Precis som K888 kan man i selen få en effekt med kraftigt brun/rödbrun ton i de mörkare delarna, samtidigt som de ljusare knappast påverkas alls i ton. Detta ser i mina ögon väldigt disharminiskt ut, så måttlig toning rekommenderas. Den höjda djupsvärtan av selenet får man även vid relativt korta toningstider. Troligen är det så att den högre silverhalten i både K888 och Fortezo gör att tonförändringen verkar mera i de mörka partierna, där det mesta silvret finns. Med Fomas Fomabrom upplever jag inte att det blir samma effekt, kanske för att silverhalten i det papperet inte är lika hög?

Fomalux är sett till teckning och djupsvärta ett mycket bra papper. Gillar man den lätt kalla och blågröna tonen, och kan stå ut med de långa exponeringstiderna, så är det ett alldeles utmärkt papper. Har försökt att selentona Fomalux, men det blir väldigt liten eller mindre effekt av detta.
____________

Jag kommer även kopiera samma negativ på några variabla papper framöver, samt även selentona alla bilder (både de här på gaderade papper och de på variabla). Resultaten redovisas i bloggen efterhand som jag blir klar.

Nils/