EMAKS BETRAKTELSER 462/Lith 72 - 2020

Lith 72 - 2020.
Från projektet "Stenar".
Pentax 67 + 55mm, Plus-X 120, Fomadon R09.
Slavich Unibrom 160BP, Moersch Easylith.

Idag har jag varit på konstutställning i Bergdala. Anna Tedestam visade sina skulpturer och målningar, en fantastiskt fin utställning måste jag säga. En av de bättre på galleriet. Och jag fick träffa den unga konstnärinnan själv som kom strax före stängningsdags. Trevligt att få en pratstund med henne. Man märker direkt när en konstnär har kommit någonstans med sina arbeten. Det syns  på bilder och skulpturer att de är bearbetade in i minsta detalj, att det lagts ner både tid och själ för att få det dit man vill. När det är så brukar det bli bra. Detta var verkligen bra konst och väl värt att åka dit för att titta på.

Jag försöker resonera likadant med mitt fotograferande. Jag vill inte att det ska vara några hafsverk, utan försöker göra så bra som möjligt ifrån mig, oavsett vilken typ av bilder det är. Med mitt stenprojekt ska jag försöka vara ännu mera noggrann, för nu har jag tid att planera och förbereda också, eftersom jag har mera tid än jag någonsin haft förut för bildmakeri. På hemvägen från galleriet hittade jag t.ex två nya objekt som jag stannade för att "förfotografera" med mobilen. Två intressanta stenar, men ljuset var väl inte det rätta idag så jag får invänta ett senare tillfälle då det är bättre, och återkomma då. Stenar är väldigt tålmodiga, de väntar där dom ligger på mig och min kamera...
//

EMAKS BETRAKTELSER 461/Projektet STENAR fortsätter.

Stenar...det fylls på med lite nya negativ. Har sällan gjort något ordentligt genomarbetat förut, men tänkte att man som nybliven pensionär kan få tid för det. Idag gick jag ner till sjön som jag bor bara 150 m ifrån. Den heter Läen och är någon mil lång. Förr paddlade jag ofta från Djurhult i Lessebo där jag bor, upp till andra änden vid viken som kallas "Lilla Läen", och tillbaka. Nu har jag denna sommar äntligen lagt ut kajaken ett par gånger igen och hoppas kunna ta några turer till innan höstrusket kommer. Fast då, när jag paddlade mera, höll jag på nästan till isen lade sig.

Det blev ingen kanottur idag men en film med tio stenbilder från stranden och vattnet fotograferades och framkallades under förmiddagen. Jag har precis lithkopierat ett av dom negativen i mörkrummet. Jag lyckades inte heller idag få till två likadana, så detta är den enda godkända av de fyra jag gjorde vid den här sessionen. De andra kasserades, men denna blev riktigt fin tycker jag. Jag hade större utspädning av framkallaren idag och detta är nummer två i ordningen. Nummer tre och fyra hade nog kunnat bli bra också, men nr tre hade krävt längre belysningstid än nr två då framkallaren redan då började komma på upphällningen, så högdagern blev lite utfrätt. Nr fyra belyste jag nog rätt tid men det var precis att framkallaren räckte för den kopian krävde nästan en halvtimme i framkallningstid. Den fick därför också lite mera artifaktiska mönster, men att jag kasserade den berodde inte på det utan på att jag inte drog upp den i rätt tid ur framkallaren så skuggorna sotade igen för mycket.



Även idag tog jag fram "Schwarzenegger" (min Pentax 67) och satte en Plus-X 120 i den. En härlig kamera tycker jag, som använts alldeles för sällan de senaste åren. Men nu till det här stenprojektet tror jag den passar perfekt. Och papperet är samma som igår, Slavich Unibron 160BP. Jag ska försöka lithkopiera alla stenbilder på det papperet så blir det lite mera homogent. Och kanske någon gång till nästa vår eller sommar, ska jag kanske kunna ha ett antal bilder färdiga som håller för en ny utställning eller något annat?
//

EMAKS BETRAKTELSER 460/Stones are very patient...

Stenar är väldigt tålmodiga. En kommentar jag fick i gruppen "Lith printing" på fb, när jag lade in bilden där igår kväll. Det blev äntligen lite gråväder med uppehåll, som jag ville ha, när jag tog bilden av den här stenen vid sjön Läen på förmiddagen. En sjö som har mycket stenar, både i vattnet och vid stränderna. Så detta lär inte bli den sista bilden med stenar från min hemmasjö, nu när jag satt mig för att försöka fotografera just sten.


Lith 70 - 2020.
Pentax 67 + 55mm, Plus-X 120 och Fomadon R09.
Slavich Unibrom 160BP matt i Moersch Easylith.

Just denna kopian krävde 4 st papper av Unibrom innan jag fick något vettigt resultat. Försökte sedan göra en till men då var framkallaren nästan helt förbrukad så den blev ojämnt framkallad och skuggorna sotades för mycket. Får se om jag försöker få fram en till som blir bra? Men igår kväll orkade jag inte prova mera. Med vissa silvergelatinpapper kan man lyckas direkt men här gick det åt lite mera. Kopia nummer ett och två i nytillblandad lithframkallare blir i regel inte så bra. En del brukar därför blanda i en skvätt av gammal sparad framkallare från föregående session (sk old brown) för att få igång den infektuösa framkallningen snabbare. Men jag tycker inte det hjälper så mycket med Unibrom-papperet. Kanske ska man prova  ta mera av old brown än den nytillblandade? Jag får experimentera lite mera och se. För det är synd att det ska gå åt 2-3 papper innan man får optimal litheffekt. Svagare spädning är också alternativ som får provas.
//

EMAKS BETRAKTELSER 459/Lyyydith...?

Namnet "Lydith" påminner mig om den konservative (m) skolstyrelserepresentant, som vid slutet av 1980-talet på skolavslutningen i kyrkan i en av kommundelarna, höll ett tal och på sin ansade småländska högt och tydligt inledde med orden: "Skolans viktigaste uppgift är att lära barnen lyda". Och han uttalade ordet "lyda" med en lång betoning på y, så det blev mera som lyyyda än som lyda. Idag hade det nog inte gått att hålla ett liknande tal, och knappt ens då heller för jag såg hur lärarna vred sig i bänkarna. Men det går fint att tillverka en ny Lydith med samma formula som från forna tider.

Inspirerad av inslaget på fotosidan om denna nya Lydith 3,5/30mm från nystartade Meyer-Optik Görlitz (men även från bilder jag sett tagna med en av de äldre originalgluggarna från Östtyskland och som sett väldigt bra ut) infann sig ett habegär. Givetvis tänker jag inte lägga 10.000 spänn på denna nya upphypade version av Lydith, så jag letade lite på ebay och hittade en Pentacon 3,5/30mm med M42-gänga i England som såg väldigt fin ut och enligt säljaren var fri från putsrepor, mögel och haze samt hade oljefria bländarblad och fungerar helt ok. Den är av senare tillverkning efter 1971 och därför märkt Pentacon, men har samma originalformula som Lydith från 1964 (precis som den nya). Tror dock inte den har modern antireflexbehandling. Lite över 300 spänn kan det ändå vara värt för att prova tycker jag, fast frakten gick på 150.


En Pentacon (Lydith) 3,5/30mm. Tillverkad i forna Östtyskland mellan 1971-74. Pris: lite över 300kr.

En del tvivlade på denna optik som ett användbart bildredskap verkade det som i kommentarerna, men jag vet inte hur stora bilder de gör eller om de någonsin ser bilder annat än på sin egna bildskärm och då även fingranskar filerna i kraftig uppförstoring? Så vi får se vad denna gamla Lydith duger till när den kommer (den nya kan ju inte vara sämre)?  Kan man göra en kopia i mörkrummet, eller en utskrift från digitalfil i stl 30x40cm, som ser bra ut? Nu är ju (som många säkert känner till) inte optiken det mest avgörande för om en bild blir bra eller inte, utan det mesta beror på den som styr det hela, hur maskinisten ser sin omgivning och hur man hanterar redskapen. Så om det inte blir bra ska man nog klaga mera på mig än på optiken. Den kan varken komponera eller se vad som är intressant, och det är väl ändå det viktigaste?
//

EMAKS BETRAKTELSER 458/En del saker gör sig inte i svartvitt...

Från vår gata mot pappersbruket i Lessebo, för nån timme sen.
Canon EOS RP + Carl Zeiss Super-Dynarex 4/135mm.

Tillägg: Förmodligen tror många att jag mixtrat med bilden för att få den intensiva och ”brinnande” färgen. Men det är väldigt lite redigering av råfilen, och i princip som den Jpeg som kom direkt ur kameran. Märk också att det är ett kraftigt utsnitt av himlen med 135mm tele, i partiet där solens reflektioner i molnen var som starkast. Jag såg faktiskt inte alls detta först, för grannens hus skymde. Det var när jag gick ut för att hämta några Victoriaplommon på baksidan som det blev synligt för oss. 

//