EMAKS BETRAKTELSER 605/Sjön Läen, minus 11, glas och is...

Jag fortsätter att fotografera glas. Mest från Strömbergshyttans glasbruk som lades ner 1979, efter att Orrefors drivit bruket under tre år. Staten bidrog nämligen med de sk. Åslingmiljonerna (efter finansminister Nils G Åsling C) om man drev nedläggningshotade industrier vidare under tre år. Orrefors gjorde likadant med Flygsfors och Alsterfors glasbruk. När bidragen försvann lade man ner. De tre årens drift under Orrefors ledning var nog inte så allvarligt menade, utan blev mer eller mindre som någon slags konstgjord andning i väntan på nedläggning (och att bidragen skulle rulla in). De flesta arbetarna fick sedan jobb på omkringliggande glasbruk, bl.a Orrefors och deras filial Sandvik i Hovmantorp. För det blev givetvis ett marknadsglapp som kunde fyllas när ett antal glasbruk försvinner samtidigt. Min egen far som var hyttmästare (arbetsledare i hyttan) blev nu istället hyttmästare i Orrefors och sedan verkmästare på Sandvik de sista åren innan pensioneringen. I dessa glasnedläggningarnas tider såg man själv ingen framtid i glaset och vände sig därför till annat.

Idag drar jag istället mitt strå till stacken genom att försöka dokumentera glaset och historien kring Strömbergshyttan. Man var noga med att det skulle vara hantverk, det maskinella sågs (med rätta) för simpelt. Men när det krisade i början på 70-talet så provade man på centrifugerat glas och mera formgjutet. Och efter att hyttan byggdes upp på rekordtid efter branden 1973, fanns en del andra modernitéter som få bruk förfogade över på den tiden. Automatiskt öppnande och stängande formar (så man slapp ha en "hyttpojk" som formhållare) med formplattformarna nedsänkta i golvet t.ex. Golvet var av en typ av mjukt gummimaterial som inte fanns någon annanstans, så att glas som av misstag hamnade på golvet vid inbärning mm, skulle ha större chans att hålla. Ugnarnas bränsle ändrades från olja till gasol. Ja hyttan var toppmodern för tiden. Men det gick som det gick ändå. Bruket hade länge släpat efter med formgivningen och levde kvar i det gamla för länge. När efterfrågan minskade förstod man det alldeles för sent.



På bilden en glasskulptur P249 från 1970, troligtvis formgiven av Asta Strömberg. I morse när jag såg att det var klart väder, så slängde jag snabbt på mig kläder och tog skulpturen i en väska och kameran i handen och sprang ner till sjön. Jag har bara något hundratal meter dit, men jag kom lite för sent ändå. Solen var på väg att bryta horisonten. Jag hade helst velat ta bilder när himlen var mera jämnfärgad, men denna blev inte så dum ändå, den får duga. Skulpturen är gjord med ett underfång av glas som snabbt doppats i syra och sedan har man fångat an nytt glas över. Det blir då ett vitt blåsigt mönster. På Strömbergshyttan gjorde man även modeller med ett blåsigt blått underfång. Då var glasposten rullad eller doppad i Ajax tvättmedel. Ibland kombinerade man både Ajax och syran och då blev det extremt blåsigt blått i underfånget. Innerst är det luft här, som sedan slutits inne helt, så att det inte blivit någon öppning som på vaser.

Skulpturen är gjord helt på fri hand. Först blåses luft in med en vanlig pipa i posten som fått syraunderfånget. Biten knackas sedan av på en puntelspik (en "pipa" utan luftkanal) och där driver mästaren ut den ut till slutlig form och försluter toppen (som vid avknackningen till puntelspiken fått en öppning). Jag tänker försöka fotografera av glas utomhus i olika miljöer, i naturen som här och kanske även i mera urbana miljöer. Detta är det första försöket och jag tror jag ska fortsätta med detta både under vintern och övriga årstider. Det blir ganska enahanda att ta bilder av glas i ljusboxen, så detta hoppas jag mycket på. Och när det gäller glas blir det oftast färg men jag ska även prova på att göra något i svartvitt med film och mellanformat. Och är det färg då blir det digitalt för min del. Här använde jag min Canon RP och en gammal Zeiss Jena Biotar 1,5/75mm från 1950-talet, med helicoidadapter. Fast jag hade klarat mig även med en vanlig adapter då närgränsen på 0,8 m inte behövde underskridas.
//

EMAKS BETRAKTELSER 257/Det flyter på...

Så kan man kanske uttrycka sig. De två dagar jag hade förbokat var väl inte idealiska för det jag planerat, men det blev bilder ändå. Mina samarbetspartners gjorde ett fint jobb i det blåsiga och, för den här sommaren, lite kyliga vädret. Så det flyter på ungefär som jag tänkt mig i alla fall. Jag fick i stort sett de bilder jag ville ha och några kommer väl upp på jubiléumsutställningen till hösten på Fotogalleriet i Skruv, som det ser ut. Inte bilderna här dock, utan andra från de här två dagarna.


Modell: Lucy Rusnakova.


Modell: Maky Slunecko.

Lucy i medeltidsdräkt.

Maky i medeltidsdräkt.

Lite glamour och lite "cosplay" medeltid i färg. Men jag gillar ju svartvitt bäst och jag ska försöka göra några digitala negativ som sedan lithkopieras i mörkrummet. Blir det bra kommer resultatet visas på utställningen till hösten. Det blir nog sannolikt också några vanliga svartvita digitala printar från de här modellfotodagarna också. Tillsammans med några traditionellt framställda lithprintar i den stil man sett från mig tidigare, är det meningen att jubiléumsutställningen ska sättas samman. Troligtvis kommer den ha vernissage någon gång i september, och mera information om detta kommer i början av augusti.
www.fotogalleriet-i-skruv.blogspot.se