EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 361/Äntligen igång med mörkrummet igen...
Som ni kunde läsa i förra blog-posten har vi kastat ut vår 36 år gamla elpanna och installerat luftvärmepump istället. Det innebar att hela groventrén, där mitt "mörkrum" är installerat, fick rensas ut. Men nu är jag igång igen och kunde ta mig an negativen från filmen jag tog på jobbet för ett par veckor sen. Det blev en lithprint på Fomatone MG 532 II Nature. Inte så grovt här utan något mildare toner. Vet inte om det berodde på framkallaren men troligen var jag lite slarvig vid uppmätningen och blandade i lite för mycket B i förhållande till A, då blir det mjukare toner. Fast jag gillar bilden ändå, tycker det passade bra som det blev.
Det här är mönster jag hittar på väggar, containrar och andra ytor. Man hittar en del som man ser när man går eller kör omkring med trucken på området där jag jobbar, och det kan bli intressanta bilder. På rasten eller efter jobbet får kameran arbeta och sen framkallar man filmen och kopierar hemma. Sånt här dyker upp lite varstans där man drar fram, och då är det bra att alltid ha en kamera till hands, som man kan fånga det man ser med.
//
EMAKS BETRAKTELSER 356/Sista semesterfilmen...
Sista semesterdagen så framkallades den sista semesterfilmen och nu kommer den sista semesterbloggen. Jag lyckades med denna inräknad få ihop hela fyra poster under min fyra veckors ledighet. Visar här en bild från den nyframkallade filmen. Det var som dom andra semesterfilmerna, en Kodak Eastman Double-X 5222 med känslighet på 250ASA. Tidigare har jag framkallat den i för filmen speciellt framtagna Kodak D96, men här provade jag Microdol-X istället. Det fungerade ganska fint det också men tiden blev en chansning (11 min i spädning 1+3). Jag hittade nämligen inga tider för 5222 i Microdol-X. Negativen blev lite tunna så minst 12 minuter hade säkert behövts för att få rätt kontrast. Men digitalisera film med scanning fungerar ofta bra ändå. Det är mindre tolerant i mörkrummet om man ska göra pappersbilder.
Fikapaus vid sjön Innaren, juli 2019.
Nu är det bara att försöka komma in i rytmen igen och ta nya tag. Bestämde före semestern att försöka jobba heltid så länge ryggen håller sista året innan man drar sig tillbaka. Hade annars planer på att jobba halvtid nu men ryggen kändes ändå skapligt bra i juni när jag jobbade heltid efter sjukskrivningen, så det är bara att försöka löpa linan ut och hoppas man klarar ett år till. Det nya pensionssystemet ger ju alldeles för dåligt i pensionsutdelning så man får kämpa på så länge det går. Så är det bara. Vi som har de lägsta lönerna och även de mest slitsamma jobben, skulle annars behöva ta pension tidigare. Men det är bara dom som har mera välbetalda och kroppsligt mindre slitsamma jobb förunnat att kunna göra så, och även ha valfriheten att kunna jobba längre om man så vill. Det går inte med den typen av jobb jag har. De flesta av mina arbetskamrater har tvingats sluta tidigare och bara ett fåtal har kunna jobba något år extra.
//
EMAKS BETRAKTELSER 354/Det finns alltid något i trädgården...
Ja, alla årstider faktiskt. Nu är allt i full blom, en del överblommat och i sjön är det så varmt att man knappt vill gå upp när man badar. Minst 25 tror jag, fast idag var det kallare i luften, bara kring 18-20. Efter förmiddagens utflykt till paradiset, ja vi kallar platsen där vi badar för det för vi är oftast helt ensamma där, så blev det några rutor i trädgården. Vid "paradiset" hade jag en analog kamera med och tog några bilder med den. Filmen ska framkallas i morgon tillsammans med några andra filmer jag tagit tidigare. Det är ett lugnt flöde av bilder när man fotar analogt tycker jag, fast jag gör inte så mycket annorlunda när jag fotar digitalt. Det blir inte jättemycket fler bilder måste jag erkänna. När man tar blombilder kan det dock bli lite flera, för då vill man säkra att skärpan satt där man vill ha den på åtminstone någon ruta.
Rudbeckia (Solhatt).
Jag har en del analoga kameror och optik som jag använder regelbundet, den äldsta optiken är från mitten av 1930-talet. Den som satt på X-T2:huset i eftermiddag var dock inte så gammal, bara kring 50 år. En Carl Zeiss Dynarex 3,4/90mm som tillverkades de allra sista åren i Voigtländerfabriken i Braunschweig före nedläggningen 1972. Det är i grunden en tidigare Voigtländerformula som Zeiss modifierade lite grand till de sista kamerorna som man tog fram i Braunschweig, Icarex 35 och SL706. På full glugg ger den mjuka och fina resultat som passar att ta trädgårdsbilder med. Den lite mjukare återgivningen finns med även om man bländar ner och jag gillar den. Det blir snyggt även i svartvitt med film tycker jag. Detta var före Zeiss tog fram sin sexskiktiga T* antireflexbehandling, vilken innebar att bilderna blev mera distinkta och fick högre kontrast.
Fröställning av Rudbeckia (Solhatt).
Dom här lite äldre objektiven med några år på nacken ger oftast mjukare toner. Likaså kan de vara behäftade med diverse linsfel som inte är så välkorrigerade som på dagens optik, men det ger bara karaktär åt bilderna tycker jag. Allt fler digitala fotografer har upptäckt det och när man även fått tillgång till adaptrar för i stor sett allt gammalt som finns, så har priserna på gammal optik som man för ett antal år sen kunde köpa för spottstyvrar, i vissa fall stigit rent hutlöst. Bra då att man redan har en del som kan användas både analogt och digitalt, men ett och annat nytillskott av retro-prylar har det också blivit. Några saker har man fått av kompisar också som hittat fotprylar när de rensat ut vinden och liknande.
Förresten så börjar det närma sig Planket på Lilla Mejtens Gränd på Söder också. Vill ni se lite av mina bilder så kan ni komma dit på lördagen den 17:e augusti och titta. Men bilderna byts ut och det kommer nya bilder av andra fotografer på söndagen, så ta en tur dit då med. Jag kommer troligen visa några mörkrumsprintar, men jag har inte bestämt helt ännu vilka det ska bli. Vi får se. Välkomna dit i alla fall!
//
EMAKS BETRAKTELSER 342/På jobbet...
Jag skrivit om det tidigare; det är mest sånt som kommer i min väg på färden genom livet som jag gör bilder av. Motivet spelar inte så stor roll, i princip vad som helst kan fastna på sensorn eller filmen. Det blir mera så (med lite undantag ibland) att det är bilderna som kommer till mig, och inte jag som går och letar efter bilder och utsnitt. Här var det min arbetskamrat Felix som gav mig ett infall och tillfälle att ta en bild. Bara att hämta kameraväskan, som oftast ligger i skåpet bredvid maskinen, och sen försöka få till något med det som för tillfället ligger i den (vilket kan variera, för det finns en del att välja på). Det brukar annars vara vid nån kortpromenad på lunchrasten som kameran får arbeta. Här blev det på arbetstid. Men den tid det tar att fota, brukar jag jobba in på rasterna, här blev det bara några minuter.
Jag har ju inte mer än något år kvar att jobba till pensionen och till hösten planerar jag att gå ner på halvtid. Jag känner nu att min rygg inte pallar för mera, så jag hoppas att arbetsgivaren ska ha förståelse. Jag har tagit en del bilder förut på jobbet, och nu ska jag kanske försöka ta lite mera det sista året innan jag drar mig tillbaka. Några av de tidigare bilderna finns publicerade i Ljuders hembygdsbok, som för ett par år sedan gjorde en specialgranskning av företaget där jag jobbar, JGA Emballage (fd Skruvs Lådfabrik) och dess historia. Själv har jag funnits med i 30 år på företaget och hoppas kunna fullfölja med ett år till. En fin present fick alla anställda inom koncernen i år. 8000 kr extra i vinstdelning kommer delas ut till alla oss 120-130 anställda innan semestern i juli. Det blir kring en miljon som man totalt berikar medarbetarna med när det går bra för företaget. Det känns lite extra stimulerande att arbeta då, och jag tänker då på fotoföretaget Carl Zeiss i Tyskland som redan vid 1900-talets början låg långt före sin tid och såg till att de anställda fick både längre semester och andra förmåner som inga andra anställda hade på den tiden. Sånt gör att arbetsklimatet och arbetsmoralen ökar, vilket i sin tur bara har positiva effekter på företaget. Vilket kanske också kan noteras i den fina kvalitét som produkterna från Carl Zeiss genomgående har haft genom åren.
//
EMAKS BETRAKTELSER 341/Eken vid Södra Greda
För 35 år sen tog jag första bilden av den här eken som står mitt på Södra Greda Löväng. Sen har den förevigats varje år (tillsammans med en del annat givetvis) vid samma tid när vi gjort vår årliga bröllopsresa till Öland. Vi besöker samma platser och vi tittar på samma orchidéer i slutet av maj varje år. Nu satt det film i kameran och det blev svartvitt.
Vi hör göken, lärkan som drillar, och näktergalen i buskarna. Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Adam och Eva lyser tillsammans med Sankte Per, Johannes, krutbrännaren, göknyckeln, tvåblad och några orchis till. Humleblomstrena är så vackra, tjärblomstren likaså. Tandroten reser sig i gräset och nere i skogen blommar vårärten så fin. Man ska inte underskatta sånt här bara för att det är gratis och kanske verkar lite "naturmuppigt". För det är inte självklart att det finns, eller att markerna sköts på ett sätt som gör att ekosystemen och därmed de fina upplevelserna för oss, kan bevaras. Idag har vi röstat till EU-parlamentet. Det är det parlamentet som beslutar om EU:s budget, och om de lagar och regler som ska gälla. T.ex om stödet för bevarande av jordbrukslandskapet, kulturlandskapet och biologiskt mångfald.
//