EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 350/Lumen print 5-2019
Jag försöker lära mig mera om lumen printing, vilket är en teknik som i grunden går tillbaka till fotografins barndom i det tidiga 1800-talets England. Där experimenterade Fox-Talbot med att lägga växtdelar på papper som han försett med en silversaltemulsion. När solen belyser papperet med sina UV-strålar under en eller ett par timmar, så framkallas en bild på det. Man får se till att inte någon UV-strålning träffar papperet när man tar bort växtdelarna, och därför går jag in i mörkrummet med vanlig glödlampsbelysning (tungsten) och gör det. Bilden måste sedan fixeras för att bli beständig, och vill man att ursprungsfärgerna ska bevaras lite mera så kan man använda ett mildare fix. Då håller bilden inte så länge, men kanske 3-4 år? Vill man ha den långtidsbeständig så kör man med vanligt fix, fast färgerna brukar ändras ganska mycket då.
Den här bilden är fixerad i vanligt fix, men också tonad i först selen och sedan guld. Efter fixeringen hade den en ganska orangegul ton som jag inte gillade så bra. Därför provade jag att tona i selen, men det gjorde bara färgerna skarpare, ungefär som när man drar i saturations-reglaget i ps. Jag provade därför att tona den ytterligare en gång i guldklorid, och då fick den en blå-turkos ton med inslag av rosa och med en mörkt orange ton kvar i auran runt växtdelarna som jag spridit ut på papperet. Bilden här är en delförstoring av originalbilden som jag tycker blev bättre än att ta med hela bilden. Har provat att lumenprinta på gammalt Kodabromide, Emaks K888 och Fomatone MG 532 innan. Men här satte jag ett färskt svartvitt Ilford Multigrade Warmtone i kontaktkopieringsramen istället. Och det ser ut att ha fungerat alldeles utmärkt. Annars brukar man rekommendera gammalt utgånget papper för lumen-printing. Så har du gammalt papper liggandes , släng det inte! Prova att göra lumenprintar på det istället.
En sån här bild blir ju unik i sitt original, men det går ju alldeles utmärkt att skriva ut dom också efter att ha scannat. Då kan man flerfaldiga i serier om man vill, och delförstora för att få ett bra utsnitt och komposition är också en fördel att kunna göra. Här spred jag ut växtdelar från trädgården på måfå över papperet innan jag fällde ner glaset och tryckte fast alltihopa i ramen. Bilden är i princip helt oredigerad efter scanningen, bara nån lite lätt justering av ljushet/kontrast för att återge originalet så likt som möjligt. Men vill man så finns ju möjligheten att redigera färgerna i bilden också när den är digitaliserad. Eller varför inte vända den till positiv, det kan bli fint det också. Kontaktkopieringen blir ju ett negativ, men här blev positivet inte bättre så då fick den förbli negativ.
EMAKS BETRAKTELSER 349/Järnets längtan att bli rost...
Från en container på jobbet. Man går lätt förbi utan att se, men stannar man upp och tar sig tid, så kommer bilderna av sig själva...
//
EMAKS BETRAKTELSER 348/Fomatone MG 50 ISO, ingen kamera, ingen framkallare, bara fix (och så lite tonare).
Lumen Print 4-2019.
Papper: Fomatone MG 532II Nature.
Belysningstid: 2 timmar i solsken mitt på dagen
Fix: Tetenal luktfritt.
Tonare: Selen och Guld.
Ytterligare nya erfarenheter av denna urgamla teknik (i grunden skapades några av de allra första fotografiska bilderna under tidigt 1800-tal med samma teknik, där växter lades på ljuskänsligt silversaltpapper som belystes med UV-ljus från solen). Mycket att lära och lägga på minnet inför kommande experiment.
//
EMAKS BETRAKTELSER 347/Östtysk High Tech från 1978
När man inte kan använda en del av sina östtyska M42-objektiv på sin västtyska M42-kamera, då blir det till att skaffa något mer. Zeiss Jena electric-objektiven har elektrisk överföring av bländarvärdet till kamerans exponeringsmätare via kontakter som sitter på baksidan av optiken, detta för att kunna mäta vid fullöppning. Men på min Zeiss Ikon SL706 sitter en liten tapp som faller in i optiken som är gjord för denna när den är inskruvad i exakt rätt läge. Denna lilla tapp sitter i vägen så att de östtyska electric-objektiven bara går att skuva in en liten bit i M42-gängan. Därför har nu ytterligare ett M42 kamerahus för dessa electric-objektiv införskaffats. Praktica PLC3, tillverkad i 130.000 exemplar mellan 1978-83. Mekaniskt styrd slutare av den vertikalgående metallridåtypen som teknikerna på Pentacon tog fram till L-serien kring 1970, och som visade sig vara en pålitlig konstruktion. Bilden är tagen med min digitalkamera försedd med en Zeiss Jena Pancolar electric 1,8/80mm, ett sagolikt objektiv som DDR-teknikerna lyckats otroligt bra med. På huset sitter en annan Pancolar electric, en 1,8/50mm. Det ligger ytterligare ett par fina electric-objektiv i samlingen av M42-or (en Flektogon 35mm och en Sonnar 135mm), som jag nu kan använda till PLC3-huset laddat med film. Har annars bara kunnat skjuta digitalt med dessa innan, vilket jag tycker är synd.
Praktica PLC3 med en Pancolar electric 1,8/50mm.
//
EMAKS BETRAKTELSER 346/Lumen print 3-2019
Har ägnat helgen åt att prova på lumen printing. En teknik som i grunden kommer från fotografins barndom under tidigt 1800-tal, då bl.a Henry Fox-Talbot experimenterade med att lägga växter på ljuskänsligt papper och låta solen och dagsljuset framkalla bilderna. http://www.diptyqueparis-memento.com/en/henry-fox-talbot-2/?fbclid=IwAR3bOe1w9417T2C9-GPktPnw3P9VsILUf9n8G_O3gyj-dtSEzs3QXmU7kpI Man använder alltså varken mörkrum eller framkallare, bara fix (om man vill att originalbilden ska bevaras för framtiden). När papperet belyses med UV-ljus så mörknar det och växterna man använder kan avge safter som reagerar med fotopapperets silveremulsion, varvid diverse färgskiftningar uppstår. Dessa ändras när man fixerar och ibland bleknar bilden. Dagens växtstilleben bleknade dock inte så mycket, utan ändrade mest karaktär i färgerna efter fixeringen. Och jag tycker nog mest om bilden som den blev då. Jag använde Emaks K888 som är ett klorbromsilverpapper och belyste i 2½ timme mitt på dagen i gråväder och halvt soldis. Igår provade jag med ett gammalt Kodabromide-papper som är av bromsilvertyp, och då blev det inte så mycket färger. Det verkar som klorbrom (varmtons) papper är att föredra vid lumen printing.
Lumen print 3-2019. Före och efter fixering.
//