EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 354/Det finns alltid något i trädgården...
Ja, alla årstider faktiskt. Nu är allt i full blom, en del överblommat och i sjön är det så varmt att man knappt vill gå upp när man badar. Minst 25 tror jag, fast idag var det kallare i luften, bara kring 18-20. Efter förmiddagens utflykt till paradiset, ja vi kallar platsen där vi badar för det för vi är oftast helt ensamma där, så blev det några rutor i trädgården. Vid "paradiset" hade jag en analog kamera med och tog några bilder med den. Filmen ska framkallas i morgon tillsammans med några andra filmer jag tagit tidigare. Det är ett lugnt flöde av bilder när man fotar analogt tycker jag, fast jag gör inte så mycket annorlunda när jag fotar digitalt. Det blir inte jättemycket fler bilder måste jag erkänna. När man tar blombilder kan det dock bli lite flera, för då vill man säkra att skärpan satt där man vill ha den på åtminstone någon ruta.
Rudbeckia (Solhatt).
Jag har en del analoga kameror och optik som jag använder regelbundet, den äldsta optiken är från mitten av 1930-talet. Den som satt på X-T2:huset i eftermiddag var dock inte så gammal, bara kring 50 år. En Carl Zeiss Dynarex 3,4/90mm som tillverkades de allra sista åren i Voigtländerfabriken i Braunschweig före nedläggningen 1972. Det är i grunden en tidigare Voigtländerformula som Zeiss modifierade lite grand till de sista kamerorna som man tog fram i Braunschweig, Icarex 35 och SL706. På full glugg ger den mjuka och fina resultat som passar att ta trädgårdsbilder med. Den lite mjukare återgivningen finns med även om man bländar ner och jag gillar den. Det blir snyggt även i svartvitt med film tycker jag. Detta var före Zeiss tog fram sin sexskiktiga T* antireflexbehandling, vilken innebar att bilderna blev mera distinkta och fick högre kontrast.
Fröställning av Rudbeckia (Solhatt).
Dom här lite äldre objektiven med några år på nacken ger oftast mjukare toner. Likaså kan de vara behäftade med diverse linsfel som inte är så välkorrigerade som på dagens optik, men det ger bara karaktär åt bilderna tycker jag. Allt fler digitala fotografer har upptäckt det och när man även fått tillgång till adaptrar för i stor sett allt gammalt som finns, så har priserna på gammal optik som man för ett antal år sen kunde köpa för spottstyvrar, i vissa fall stigit rent hutlöst. Bra då att man redan har en del som kan användas både analogt och digitalt, men ett och annat nytillskott av retro-prylar har det också blivit. Några saker har man fått av kompisar också som hittat fotprylar när de rensat ut vinden och liknande.
Förresten så börjar det närma sig Planket på Lilla Mejtens Gränd på Söder också. Vill ni se lite av mina bilder så kan ni komma dit på lördagen den 17:e augusti och titta. Men bilderna byts ut och det kommer nya bilder av andra fotografer på söndagen, så ta en tur dit då med. Jag kommer troligen visa några mörkrumsprintar, men jag har inte bestämt helt ännu vilka det ska bli. Vi får se. Välkomna dit i alla fall!
//
EMAKS BETRAKTELSER 352/Rabarber och brudslöja
Två av de senaste proven och försöken med lumen printing, en teknik som går tillbaka till fotografins barndom i det tidiga 1800-talets England. Fungerar lika fint idag som då. Förhoppningsvis ska det kanske kunna bli något matnyttigt av detta så småningom...
//
Emaks betraktelser 351/Ett par timmar på jobbet och sen hem och fixera...
Jag tog med mig ett 40x50cm ark av Fomatone MG Chamois 542 till jobbet idag, tillsammans med den stora och tjocka glasskivan och ett par klämmor (för att fästa motivdelarna under skivan med tryck). Kompositionen fixades på toan under lunchrasten, sen ut i ljuset och tillbaka in på toan igen vid tre-rasten, för att ta bort glasskivan och växtdelarna under vanligt glödlampsljus. Bilden stoppades sen ner i den ljustäta förpackningen igen. Hemma fixerades den och sen tonade jag i selen. Mycket varierade färger före fixeringen, som ändrades till senapsgul-orange-rosa och mera monokromt efter fixeringen. Provade att tona i selen och då återkom lite av ursprungsfärgerna, medan det senapsgula i princip försvann helt.
Lumen print 6-2019
EMAKS BETRAKTELSER 350/Lumen print 5-2019
Jag försöker lära mig mera om lumen printing, vilket är en teknik som i grunden går tillbaka till fotografins barndom i det tidiga 1800-talets England. Där experimenterade Fox-Talbot med att lägga växtdelar på papper som han försett med en silversaltemulsion. När solen belyser papperet med sina UV-strålar under en eller ett par timmar, så framkallas en bild på det. Man får se till att inte någon UV-strålning träffar papperet när man tar bort växtdelarna, och därför går jag in i mörkrummet med vanlig glödlampsbelysning (tungsten) och gör det. Bilden måste sedan fixeras för att bli beständig, och vill man att ursprungsfärgerna ska bevaras lite mera så kan man använda ett mildare fix. Då håller bilden inte så länge, men kanske 3-4 år? Vill man ha den långtidsbeständig så kör man med vanligt fix, fast färgerna brukar ändras ganska mycket då.
Den här bilden är fixerad i vanligt fix, men också tonad i först selen och sedan guld. Efter fixeringen hade den en ganska orangegul ton som jag inte gillade så bra. Därför provade jag att tona i selen, men det gjorde bara färgerna skarpare, ungefär som när man drar i saturations-reglaget i ps. Jag provade därför att tona den ytterligare en gång i guldklorid, och då fick den en blå-turkos ton med inslag av rosa och med en mörkt orange ton kvar i auran runt växtdelarna som jag spridit ut på papperet. Bilden här är en delförstoring av originalbilden som jag tycker blev bättre än att ta med hela bilden. Har provat att lumenprinta på gammalt Kodabromide, Emaks K888 och Fomatone MG 532 innan. Men här satte jag ett färskt svartvitt Ilford Multigrade Warmtone i kontaktkopieringsramen istället. Och det ser ut att ha fungerat alldeles utmärkt. Annars brukar man rekommendera gammalt utgånget papper för lumen-printing. Så har du gammalt papper liggandes , släng det inte! Prova att göra lumenprintar på det istället.
En sån här bild blir ju unik i sitt original, men det går ju alldeles utmärkt att skriva ut dom också efter att ha scannat. Då kan man flerfaldiga i serier om man vill, och delförstora för att få ett bra utsnitt och komposition är också en fördel att kunna göra. Här spred jag ut växtdelar från trädgården på måfå över papperet innan jag fällde ner glaset och tryckte fast alltihopa i ramen. Bilden är i princip helt oredigerad efter scanningen, bara nån lite lätt justering av ljushet/kontrast för att återge originalet så likt som möjligt. Men vill man så finns ju möjligheten att redigera färgerna i bilden också när den är digitaliserad. Eller varför inte vända den till positiv, det kan bli fint det också. Kontaktkopieringen blir ju ett negativ, men här blev positivet inte bättre så då fick den förbli negativ.
EMAKS BETRAKTELSER 348/Fomatone MG 50 ISO, ingen kamera, ingen framkallare, bara fix (och så lite tonare).
Lumen Print 4-2019.
Papper: Fomatone MG 532II Nature.
Belysningstid: 2 timmar i solsken mitt på dagen
Fix: Tetenal luktfritt.
Tonare: Selen och Guld.
Ytterligare nya erfarenheter av denna urgamla teknik (i grunden skapades några av de allra första fotografiska bilderna under tidigt 1800-tal med samma teknik, där växter lades på ljuskänsligt silversaltpapper som belystes med UV-ljus från solen). Mycket att lära och lägga på minnet inför kommande experiment.
//