EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...
Några av årets första mörkrumsalster. Lithprintar som jag tagit fram via digitala negativ. Provade även ett för mig nytt papper, det ryska Slavich Unibrom BP matt, som inte ger så mycket färgton och som genererar en lite grövre bildstruktur vid lithförfarande. Det har förut kunnat köpas inom EU hos flera återförsäljare, men när jag skulle beställa det i höstas fanns det inte någonstans. Det gick bara att köpa via företaget GEOLA i Litauen, och det tog över två månader innan jag fick hem det. Nu har jag i alla fall provat det.
Fotograferad med mobilkamera. Lithprint 27x27cm på Forte Polywarmtone 17 Ivory, via digitalt utskrivet negativ 13x13cm.
Två digitala bilder sammansatta. Kontaktkopierad lithprint på Fomatone MG 532 Nature, via digitalt negativ 13x13cm.
Två digitala bilder sammansatta. Lithprint 27x27cm på Slavich Unibrom BP matt, via digitalt negativ.
Slavich-papperet från Ryssland var som tur var lith-kapabelt. Annars har jag läst en del på forum och i mörkrumsgrupper att de nya batcharna Unibrom inte skulle fungera att lithkopiera på. Det var tydligen felaktig information. För mig fungerade det ganska fint i alla fall, och jag gillar den lite grövre och råa strukturen. Det var den jag var ute efter, då andra pappersfabrikat inte ger samma resultat. Vart och ett av de traditionella fotopapperen av gelatinsilvertyp, har sin egna bildkaraktär vid lithprining och det är fint att kunna välja för olika typer bilder. Skönt att också vara tillbaka i mörkrummet. Det är något annat att med sina händer ta fram en fysisk bild på papper, att kunna hålla bilden i sin hand och titta på den. Gunnar Smoliansky säger i en intervju i verktidskrift.se: "...viktigast är kanske att man varje dag gör något som går att hålla i handen. Och då tänker jag att om jag inte höll fotografi i handen varje dag. Vad skulle jag då hålla i handen? Och då har jag tänkt att skomakare skulle jag kunna vara.”
//
EMAKS BETRAKTELSER 300/Ett ständigt undersökande av bildens möjligheter..
Så stod det i en av lokaltidningarnas reportage om min nya utställning på Fotogalleriet i Skruv. I den andra tidningen var rubriken "En syntes av teknikskiftet". Båda beskriver väl ganska bra vad det det är jag pysslar med i mitt fotograferande. Den digitala tekniken har gett nya möjligheter som jag vill undersöka. Det är här syntesen av teknikskiftet kommer in, att kombinera det gamla med det nya, men på mitt eget sätt. De flesta går vägen via analogt fotograferande och scannar sina negativ, arbetar sedan digitalt för att slutföra bilden. Jag provar att göra tvärtom, fotograferar digitalt och laborerar sedan med att skriva ut digitala negativ av de bilder jag får fram, som slutligen kopieras med lithförfarande i mörkrummet. Det var tänkt att det skulle bli fler såna bilder på jubiléumsutställningen, men tiden räckte inte till. Nu blev det några i alla fall. Jag får lite känslan av gammal fotogravyr när jag tittar på slutresultatet, som i något fall kommit till via kontaktkopiering och annars förstorats från 12x17cm negativ. Det blir ganska dyrt att beställa stora negativ för kontaktkopiering så jag provade istället att göra 4 mindre till samma pris som ett stort. Det fungerade ganska fint det också.
Bilderna här är också en syntes av teknikskiftet. Ny digitalkamera med gamla objektiv. Det äldsta från 1935, det yngsta från 1950-talet. Dessutom två filer sammansatta till en. Meningen är att även dessa ska bli till digitala negativ som skrivs ut på klar film och sedan lithkopieras i mörkrummet. Den mörka årstiden står för dörren och då ska det bli mera experimenterande och laborerande är det tänkt. Kanske har jag sen fått ihop lite bilder för en ny utställning på Fotogalleriet nån gång under nästa år?
//
EMAKS BETRAKTELSER 298/10 år och 15 utställningar
Mitt Fotogalleri i Skruv firar 10 år. Här har jag (om jag räknat rätt) sedan 2008 visat bilder under 15 utställningar. Just nu visas den 15:de POST X ANNOS (Efter 10 År). Två av utställningarna har varit med andra fotografer. En med elektronmikroskopbilder av Lennart Nilsson (från en 80 miljoner år gammal fossil av en blomma) och en med ett urval av Gerry Johanssons Sverigebilder. Det kom väl inte mer än 25-30 personer till vernissagen i lördags, så är det när galleriet ligger mitt i skogen i sydöstra Småland. Inte så många hittar dit och lokalbefolkningen i byn verkar ganska ointresserade av fotografi. Inte heller Lennart Nilssons eller Gerry Johanssons bilder drog några större publikskaror till galleriet. Att jag valt just den här platsen beror på att jag arbetar på företaget där galleriet finns och att där finns en fin lokal som lämpar sig väl för bildutställningar.
Jag hade nog trott att lokalbefolkningen skulle vara lite mera intresserad, men så är det inte här i alla fall. Bara ett fåtal brukar titta in, trots att galleriet ligger väl till bara några hundra meter från den lilla byns "centrum". Jag har även erbjudit mig att visa utställningarna för fotoklubbar i trakten, men inte heller där verkar det finnas något större intresse. Så jag driver nog det här galleriet bara ett par år till, då jag går i pension. Så känns det i alla fall nu. Visserligen betungar det mig inte så mycket vad gäller öppethållande. I regel har jag öppet bara första helgen då det är vernissage. Sedan är det företagets ordinarie arbetstider som gäller. Däremot kostar det en hel del ekonomiskt, för det är en stor förlustverksamhet. Bilderna till den här utställningen har t.ex kostat mig mellan 10.000 - 15.000 kr att ta fram. Och då man säljer på sin höjd en eller två bilder per utställning, i priser mellan 1000-3000 kr styck, så kan vem som helst räkna ut att det inte bidrar till hushållskassan, utan istället tär på den.
Nu gör jag ju bilder ändå och skickar på utskrift, men riktigt så många som det blir när man ställer ut hade det säkerligen inte blivit. En del gör jag ju själv i mörkrummet också, då blir det betydligt billigare. Fast nu har jag börjat experimentera med digitalt utskrivna negativ som lithkopieras i mörkrummet, och negativen blir ganska dyra att ta fram. Ja i alla fall så är det fotointresset och passionen för fotografi som driver mig, och en och annan artikel på lokalpressens kultursidor har det blivit. Skulle tro det kommer en på lördag, så lite uppmärksamhet för det man pysslar med har det ju blivit ändå. Avslutningsbilden hänger också i stl 50x70 cm på utställningen just nu. Tagen i somras på Öland.
//
EMAKS BETRAKTELSER 252/Vildmark i södra Sverige
Storasjö samt Stocksmyr-Brännan. Två stora och idag skyddade områden i sydöstra Sverige som gränsar till varandra. Totalt över 38 kvadratkilometer stort. Var där förra helgen och planerar mera fotande om ett par veckor. Bilderna här är från Storasjöområdet. Man är glad att åtminstone lite av vildmarksområdena finns kvar här nere i syd, både för naturens och själens skull.
//
EMAKS BETRAKTELSER 249/Låt inte motivet skymma bilden!
Det var väl Christer Strömholm som skrev det på en av sina lappar? Och det är tänkvärt. Vårens blommande grönska och fågelliv får oss lätt att stirra blint på motiven, men också lätt att glömma bilden. Personligen är jag inte beroende av några speciella motivområden, jag kan hitta bilder precis överallt, i de flesta sammanhang. Men jag ska inte sticka under stol med att jag gillar svartvitt bäst. Därför gillar jag också att se bilden i svartvitt på skärmen när jag fotar digitalt, det hjälper upp mycket av det som man med film i den analoga kameran tvingas tänka sig till. Svartvitt är något man inte bara kan svänga till så där på en höft i efterhand i datorn som jag ser det. Det måste tänkas och planeras från början hur det i slutändan ska bli. Så gå omkring och fota/tänka i färg och sen i efterhand konvertera det som eventuellt kan passa i svartvitt, är ingen metod jag sympatiserar med. Färger kan även distrahera och ta uppmärksamheten från bilden. Vackra, intensiva eller svaga färger kan iofs också göra en bild, men det blir en annan typ av fotograferande än de kontraster med skugga/ljus man tvingas laborera med i svartvitt. Ett helt annat tänk.
I den här bilden med det planterade och uppstöttade trädet, fastnade jag för dragkampen som finns mellan de båda sidorna. Ska vänster eller höger vinna? Eller blir det dött lopp? Ungefär som i det stundande valet, två sidor som drar åt varsitt håll. Balansen har varit jämn länge, men ska den bli det även denna gång? Eller kommer man att släppa in en kraft från höger som bryter ner hela samhällsträdet åt det hållet?
Något jag däremot i princip alltid fotograferar i färg, är glas. Men det är en typ av dokumentation som kräver färg. Något som är ett projekt jag har vid sidan av mitt vanliga personliga bildmakeri. Den här långhelgen (ja det blir ju det när man tar fritt klämmdan) har jag varvat trädgårdsarbete med lite glasfotande. Ett av resultaten, en vas från Skruf och 1960-talet. "Ferrara 4" av Bengt Edenfalk. Invälsat järnfilspån i den blå underfångsposten, ger luftbubblor i en svagt guldfärgad ton. Guldtonen i bubblorna förstärks med studiobelysning underifrån, här kombinerat med dagsljus från ett fönster bakifrån. Tycker det är kul att laborera med ljuset och har funderingar på att fixa till en provisorisk studio med rullbakgrunder i garaget. Har inspirerats mycket av Kemal Sahacic här på fotosidan, som jag tycker gör fantastiska porträtt/studier. Hans bilder blir något mera än just bara porträtt. De har ofta något mera att säga. Men studioporträtt, det är ett projekt för framtiden, något att jobba med på sikt.
//