EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 235/Det här ser otroligt bra ut!
Nu ska jag inte skryta med att det är konstnärligt bra. Däremot tycker jag att det ser tekniskt kvalitétsmässigt väldigt bra ut med dessa lithprintar på 12x16" papper (30,5 x 40,6cm). Och med det menar jag förmodligen något helt annat än vad en del navelskådare av skärpa, upplösning och tonalitéter här på fotosidan lägger i begreppet kvalitét. Jag har i alla fall fått ett resultat som jag kan känna mig nöjd med och som ligger i linje med vad jag ville åstadkomma. Lithprintarna är gjorda från digitalt fotograferade och redigerade filer, vilka omvandlats till negativ i stl 13x18cm och som sedan skrivits ut på clear film av Crimson. Här en scanning från en av printarna jag gjorde i mörkrummet igår från ett av 13x18 negativen.
Jag var lite orolig att upplösningen på utskriften av det 13x18cm stora negativet inte skulle räcka till för att förstoras, men i denna printstorlek på 30x40cm papper blev det väldigt bra i alla fall. Jag gör ju sällan större printar i mörkrummet än det. Negativen jag fick denna gången gjordes med ganska låg kontrast, eftersom det första jag beställde tidigare fick högre kontrast än vad jag ser på min skärm. Det blev likadant den här gången. Negativen ser ut att ha lägre kontrast på skärmen än vad utskrifterna på clear film har. Men nu hade jag kompenserat för det och fick tillbaka normala negativ. Så nu vet man hur detta ska hanteras fortsättningsvis också.
Inte utan att man känner entusiasmen sprida sig inför kommande försök med denna "oheliga allians" mellan digital och analog teknik. Tänk att kunna fota digitalt (vilket ju är så pass mycket mera enkelt och bekymmersfritt i många avseenden gentemot analogt foto med film) men ändå kunna få ut en manuellt mörkrumsframställd lithprint på ett vackert gelatinsilverpapper, i slutändan. Personligen tycker jag att mörkrumsprintar är något helt annat och dessutom vackrare än utskrifter. Svärtan ligger i papperet, inte på ytan. Det ger en annan upplevelse och känsla som jag saknar i utskrifter.
//
EMAKS BETRAKTELSER 233/Efkebrom K10, ett gammalt bromsilverpapper provat för lithkopiering...
Förmodligen är det ytterligt få på fotosidan som intresserar sig för detta, men jag envisas ändå med att blogga och brukar ju ofta länka från Facebook, där det finns grupper med betydligt fler intresserade för sånt här speciellt mörkrumsarbete. En del är riktigt duktiga artister faktiskt, med osedvanliga talanger både konstnärligt och tekniskt. Ibland finns båda delarna där och då brukar det bi mästerligt bra. När man ser såna bilder blir man extra inspirerad att själv försöka åstadkomma något lika bra.
Söndagen har ägnats åt skidåkning på Isaberg vid Hestra, men under gårdagen jobbade jag svart...i mörkrummet. Kämpade hela dan med att försöka få bukt med ett gammalt papper som tidigare inte verkade fungera alls till lith-kopiering. Då provade jag med Fotospeed LD-20 lithframlkallare, och fick ett rätt gryningt/kornigt resultat, dock ingen färgton alls. Nu provade jag med ett par av Volfgang Moerschs lithframkallare istället och då blev det betydligt mindre grynigt men med en gulorange färgton i högdagrarna. Trots att det inte blev lika grynigt som vid en del annan lith-kopiering så gillade jag resultatet rent tekniskt. Och då har man kommit halvvägs. Nu gäller det att finslipa det tekniska och sedan hitta negativ som håller även rent bildmässigt och som kan passa resultatet man får med den här kombinationen lithframkallare/papper. Bilden här är nog inte den mest perfekta, men fick stå som prov för att se hur det ser ut. Jag har en stor 100-pack i stl 30x40cm av Efkebrom K10, som legat sedan tidigt 1980-tal och nu är väldigt svårt att få ut något vettigt av vid vanlig kopiering.
//
EMAKS BETRAKTELSER 232/Digitalt fotograferad fil blev analog print i mörkrummet!
Har provat detta förut med att fotografera digitalt och sedan beställa ett analogt negativ av filen. Och då var det också ett riktigt analogt negativ, som framställts genom laserbelysning av filen på duraclear film, vilken sedan framkallats kemiskt. Den här gången blev det ett digitalt utskrivet negativ istället. På duraclear-filmen fick jag väldigt luddig skärpa, men utskriften hade inga såna problem. Däremot andra problem. Den fick betydligt högre kontrast än vad jag ser i filen som den skrevs ut från. Nästa gång blir det alltså till att skicka en negativ fil med relativt låg kontrast för att få tillbaka en utskrift med normal kontrast.
Den bästa av kvällens lith-printar, fotad digitalt med Fujifilm X-T2 och 18-55mm. Kontaktkopierad från ett digitalt utskrivet negativ, på 12x16" Fomatone MG Chamois 542 gelatinsilverpapper. Printen scannad med Microtek Scanmaker 9800 XL plus.
Det här negativet hade jag för avsikt att lithkopiera, och ikväll gjorde jag några printar i mörkrummet. Kontaktkopiering av det 27,5x27,5cm stora negativet med en centimetertjock glasskiva över. Det krävs rätt tunga glas för att så här stora negativ ska ligga helt plant mot papperet det kontaktkopieras på. Använde Fomatone MG Chamois 542, den äldre versionen med helmatt och svag struktur i ytan, ett väldigt bra papper att lithkopiera på. Visa batchar av den nya versionen 542II med slätare yta, lämpar sig mindre för lithkopiering, men den här äldre versionen är en säker fullpoängare för lith. Basen i 542 Chamois har en kraftig varmbeige ton, och är väl mera att betraktat som ett konstpapper. Svärtan blir inte lika djup som med blanka eller halvblanka papper och kontrasten lite lägre. Men jag tycker personligen det är snyggt till en del bildtyper, och framför allt om man lithkopierar.
Jag blev kanske inte helt nöjd med dagens printar, tror det går få ännu bättre resultat med en mindre kontrastrik negativutskrift. Fick använda extremt lång belysningstid för att få ned kontrasten i den slutliga bilden. Men för att vara första försöket med att kopiera ett digitalt fotograferat och utskrivet negativ i mörkrummet, så ska man nog inte klaga? Nu vet jag i alla fall lite mera om hur det här fungerar och hur den negativa bildfilen ska redigeras för att jag ska få ett bra negativ tillbaka från Crimson att kopiera i mörkrummet. Det gick förvånansvärt bra att lithprinta i alla fall, trots den höga kontrasten. Och att kunna fotografera digitalt men sedan ändå kunna få en mörkrumsprint, är helt fantastiskt! Nästa försök ska bli med lite "mindre" utskrivna negativ (13x18cm) som jag tänker förstora på vanligt sätt i förstoringsapparaten. Ska bli spännande att se om upplösningen räcker till för förstoring upp till 30x40 cm?
//
EMAKS BETRAKTELSER 231/Favorit för lith
Det ena fina lithpapperet efter det andra försvinner från marknaden. Förra året slutade Foma tillverka sitt, i mångas tycke, bästa lith-papper, Fomabrom Variant IV 123. Men deras olika Fomatone-papper funkar ändå skapligt, och dom finns ju kvar. De äldre Fomatone-versionerna 542/532 original tillhör mina egna favoriter och jag har mycket sånt på lager. Tidigare har även hela Fortes pappersortiment gått i graven (alla fina att lith-printa på), liksom Fotokemikas Emaks K888 och Varycon. Lyckligtvis köpte jag på mig mycket även av dessa fabrikat innan de försvann från marknaden.
Ljubljana - juli 2010. Lithprint på Forte PW 17 Ivory.
Nu är jag rädd att även ett annat papper som är härligt att använda för lith-kopiering ska försvinna, det ryska Slavich Unibrom. Det är det enda av deras gelatinsilverpapper som finns kvar i tillverkning, förutom ett reversal-papper. Unibrom är lite speciellt vid lith-kopiering, då det ger ganska kall bildton, utan så mycket färgskiftningar. Dessutom ger det ofta ganska korniga och grova resultat. Slavich har sålts några år nu hos firmor i Europa, men även i USA. De som tidigare sålt det i Europa verkar dock ha slutat saluföra det, men man kan beställa direkt på tillverkarens hemsida, via ett bolag i Estland. Då blir det fritt från svensk moms och tull, eftersom Estland tillhör EU. I rädsla för att även Unibrom snart ska sluta tillverkas har jag gjort en stor beställning som bör räcka för mina behov av det papperet ett antal år framåt. Inte alls kul att Fomas Variant IV 123 försvann. Det var mångas favorit för lith, och jag har inte mycket kvar av det. Såg på FB att någon lith-entusiast köpt upp det sista partiet (en jätteleverans) av det papperet från Foma. Och hos återförsäljarna verkar inte ett enda papper finnas kvar nånstans. Verkar som tillverkarna istället koncentrerar sig på några få sorter som säljer mest och det är ju naturligt med tanke på dagens vinstmaximeringstänkande. Men inte så kul för oss som har lite udda böjelser, som t.ex Lith-printning.
//
EMAKS BETRAKTELSER 230/Gammalt negativ av dörr med kors, blev bild efter 8 års väntan...
Några av lördagskvällens resultat från mörkrummet. Ett gammalt negativ från 2010 som legat okopierat och oanvänt. Hittade en undangömd dörr på en bakgård i Ljubljana 2010, men ljusreflexerna i dörren gjorde då att jag inte brydde mig om bilden.
Fast nu tycker jag inte reflexerna stör, i alla fall inte när jag tog mig an negativet igen och gjorde några lithprintar. Print nummer ett blev inte så färgglad, dessutom tyckte jag kontrasten blev för hög, så jag gjorde fler kopior med lägre kontrast. De fick också mera färgton.
Men när jag nu sitter och studerar de torkade och planade kopiorna så är det ändå de två första jag fastnar för av nån anledning? Tycker inte det gör så mycket att en del detaljer försvinner i skuggorna, de fick en mera skarp råhet som jag gillar. Och det är den med mindre färgton som jag tycker är mest rätt. Fast när jag sovit på saken kanske jag tycker annorlunda? Nu har jag i alla fall 4 printar att välja mellan, om bilden eventuellt skulle hålla även efter ett tag. Det kan vara så ibland, att man först tycker det blev jättebra, men sen efter ett tag när bilden legat till sig, kanske man tycker annorlunda.
När jag hittade dörren där i Ljubljana 2010, undrade jag först vad i h-e är detta? En ståldörr med ett kors på, dessutom ett fängelseliknande galler ovanför. Platsen intill en kyrka, som bredvid sig hade en klosterliknande innergård. I ett hörn av gården fanns en öppning och som vanligt letar jag mina motiv bland såna här triviala och fula miljöer. Min första tanke: Var det här cellen man låste in nunnorna/munkarna i när de gjort något mot reglerna, ja vad fasen ska man tro? Men jag såg ytterligare en tolkning i motivet som fick mig att fastna för det (oavsett vad det var för nåt bakom dörren). Kyrkan och religionen över huvud taget är som ett fängelse, som låser in människor i tänkesätt som ofta är både människofientliga och mot naturen. Ta bibeln t.ex, den talar mot homosexualitét som ju funnits som ett naturligt inslag i alla tider, fast förr fick man dölja den och smussla med den. Idag är det lite annorlunda, även om det fortfarande finns många som fortfarande är inlåsta i sin ålderdomliga föreställningar.
//