EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 347/Östtysk High Tech från 1978
När man inte kan använda en del av sina östtyska M42-objektiv på sin västtyska M42-kamera, då blir det till att skaffa något mer. Zeiss Jena electric-objektiven har elektrisk överföring av bländarvärdet till kamerans exponeringsmätare via kontakter som sitter på baksidan av optiken, detta för att kunna mäta vid fullöppning. Men på min Zeiss Ikon SL706 sitter en liten tapp som faller in i optiken som är gjord för denna när den är inskruvad i exakt rätt läge. Denna lilla tapp sitter i vägen så att de östtyska electric-objektiven bara går att skuva in en liten bit i M42-gängan. Därför har nu ytterligare ett M42 kamerahus för dessa electric-objektiv införskaffats. Praktica PLC3, tillverkad i 130.000 exemplar mellan 1978-83. Mekaniskt styrd slutare av den vertikalgående metallridåtypen som teknikerna på Pentacon tog fram till L-serien kring 1970, och som visade sig vara en pålitlig konstruktion. Bilden är tagen med min digitalkamera försedd med en Zeiss Jena Pancolar electric 1,8/80mm, ett sagolikt objektiv som DDR-teknikerna lyckats otroligt bra med. På huset sitter en annan Pancolar electric, en 1,8/50mm. Det ligger ytterligare ett par fina electric-objektiv i samlingen av M42-or (en Flektogon 35mm och en Sonnar 135mm), som jag nu kan använda till PLC3-huset laddat med film. Har annars bara kunnat skjuta digitalt med dessa innan, vilket jag tycker är synd.
Praktica PLC3 med en Pancolar electric 1,8/50mm.
//
EMAKS BETRAKTELSER 339/Några filmer som gör mig glad
Ja inte spelfilmer då, utan 35mm-film för analogt foto. För det håller jag på med fortfarande (om nu någon skulle tro annat). Jag har ju en Pentax 67 mellanformat och även en TLR Yashica MAT 124G 6x6, men jag kommer alltid tillbaka till småbildsformatet och 35mm-film. Det är ju så smidigt och det finns ju så mycket fina kameror och optik att välja mellan i det mindre formatet. Så jag får nog främst betrakta mig som en småbildsfotograf i första hand. Jag har ju fotograferat en hel del i digitalt senast 1½ åren, men i svartvitt är det ändå det analoga som gör mig mest glad, och mörkrummet är fortfarande oslagbart när det gäller att få till en bild på papper som ger mig den rätta upplevelsen med mjuka och fina tonövergångar. Det digitala känns för vasst och perfekt för mig på något sätt.
Selva, Val Gardena - Italien. Contax T Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Adox Adolux ADX.
Jag har ju inte använt så mycket olika filmer genom åren utan försökt hålla mig till några få. Efkes filmer hittade jag tidigt kring 1980 i ett garage i Nybro, som ganska snart skulle bli för litet att härbärgera fotmaterialen som kom från dåvarande öststaterna. Firman Photax startades och så har det rullat på sen dess. Nu finns ju inte Fotokemika i Kroatien som tillverkade Efke-filmerna längre, men i min frys finns en hel del sån film kvar. De är ursprungligen av tyska ADOX 1950-talsformula och jag har använt alla tre filmerna KB25, KB50 och KB100 i både småbild och mellanformat. Nu är det mest KB100 som ligger i frysen och den filmen är helt fantastisk om man framkallar den på rätt sätt. Synd bara att Efke-filmerna är så känsliga och verkar ha en del föroreningar i emulsionen som orsakar små vita prickar lite varstans. Scannar man bara sina negativ och redigerar/skriver ut digitalt är det inga problem, då klonar man lätt bort detta. Men ska man stå i mörkrummet och kopiera negativen blir man inte glad. Svårt att retuschera bort skavankerna efteråt. Den bästa framkallaren för Efke KB100 (eller Adox Art CHS100 som den såldes som på slutet) tycker jag är Adox Adolux ADX, en tvåkomponetsframkallare som blandas precis innan man framkallar filmen. Den ger extremt fint korn och samtidigt fin upplösning och konturskärpa. Ingen annan framkallare jag känner till har dessa två egenskaper samtidigt. I regel blir det antingen eller, fint korn med mjuk konturskärpa, alt. lite mera kornigt och konturskarpt.
100% utsnitt av filmscanningen. Alla filter (skärpning, filmprofiler etc avstängt).
En annan film som jag använt ända sedan jag började fotografera är Kodak Tri-X. Den lanserades också på 1950-talet som 35mm-film men genomgick en förändring kring 2003, inte till det bättre som jag ser det. Jag gillade den äldre mera. Den nya versionen har fått obetydligt finare korn, och samtidigt en mera rak tonskala med inte lika lång tå (mindre skuggseparering). Men den är fortfarande en otroligt bra film som är favorit hos många fotografer, t.ex den nu aktuelle Anders Petersen.
St Nicholas katedral i Ljubliana - Slovenien. Voigtländer Bessa R2 + Nokton asp. 1,2/35mm. Tri-X400 (nya versionen) i X-tol.
100% utsnitt av filmscanningen.
Jämför man Tri-X i X-tol med Efke KB100 i ADX så är skillnaden väldigt stor vad gäller korn. Att det skiljer är kanske inte så konstigt med tanke på att den ena filmen är på 100ASA och den andra på 400, men att skillnaden blir så stor i dessa båda framkallare är lite överraskande. Kodaks Plus-X på 125ASA (som heller inte tillverkas längre) har jag använt en del förut, och framkallat både den och Tri-X i D76 och X-tol. Skillnaden är då inte på långa vägar så stor vad gäller korn. Men jag har aldrig framkallat Plus-X i ADX, så jag vet ju inte hur det ser ut? Däremot Efke KB100 i D76 och det ger ungefär likvärdigt korn som med Plus-X i samma framkallare. Fast jag gillar kornet och strukturen i Tri-X, när man vill ha lite mera struktur i bilderna. Kanske inte passar så bra till bilden ovan men det duger. Andra bildtyper kan filmen kanske passa bättre till, snapshots på stan t.ex.
Jag har några påsar Microdol-X kvar, vilken jag provat att framkalla Efkes KB100 i. Det fungerar ganska bra och ger ett snyggt korn med den filmen. Jag blandar den 1+3, vilket ger något bättre konturskärpa, annars är Microdol-X en framkallare som oftast ger ett mjukare korn i mindre utspädd eller koncentrerad form. Men kornet blir ändå ganska fint med Efke KB100 som jag upplever det. Dock inte alls lika fint som med Adolux ADX. Smaken avgör vad man för tillfället vill ha.
Vid Nyproplan. Contax T2 Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Microdol-X 1+3.
100% utsnitt av filmscanningen.
Efter att Kodak ändrat Tri-X 2003 började jag titta lite på andra filmer. Jag hittade då Fomas filmer som Photax börjat importera till Sverige. De är perfekta för den som vill scanna negativen direkt efter framkallningen, för de blir nästan helt plana omedelbart efter torkningen. Någon planing behövs inte. Fomapan 400 är obetydligt kornigare än Tri-X i D76 eller X-tol, det blir snygga resultat tycker jag. Vill man ha mera skarpt korn kör man den i Rodinal och det gillar en del. Foma har även en 200 ASA film och den har T-korn, typ T-Max. Filmen är väldigt lik T-Max 400 om man framkallar den i Rodinal (som jag mest gjort), men med lägre känslighet. Jag har även framkallat den i D76 och vad jag kommer ihåg är bilden nedan framkallad i den. Men skillnaden mot Rodinal är inte så stor vad jag sett av mina negativ. Den går även fint att köra efter 400ASA. Jag gjorde en jämförelse mellan T-Max 400 och Fomapan 200 exponerad efter 400, och såg att kornet då såg identiskt ut. Vad som skilde var att Fomafilmen (naturligt nog) bara fick en något sämre skuggteckning, men jag tyckte det var helt acceptabelt att köra den efter 400 i alla fall.
Bo Karlsson på sin Harley Davidsson Electra Glide från tidigt 1970-tal. Voigtländer Bessa R2A + Collapsible Nickel Heliar 3,5/50mm. Fomapan 200 i D76 1+1.
100% utsnitt av filmscanningen.
De här 35mm-filmerna är man bara glad över att ha fått använda. Mera glad, och även lite överraskad, blev jag i veckan som gått då några provfilmer från Nick and Trick i England anlände i ett paket på posten. För flera år sen hade jag funderingar på att köpa in kino-film från Kodak i bulk, bl.a den 1959 lanserade Eastman Double X 5222 med en nominell känslighet på 250 ASA, och ladda själv i kasett, men det blev inget av det. På senare år har detta med att använda 35mm-film för rörlig film blivit mera populärt bland stillbildsfotografer och flera handlare saluför sån film, både färdigladdad i kasett och i större rullar om 100, 400 samt 1000 fot. När jag såg att Double X fanns att köpa så blev jag återigen nyfiken på att prova. Kanske skulle det fungera bra? Inledningsscenerna i svartvitt i Bond-filmen Casino Royal filmades ju med Double X 5222, så visst blev man sugen att prova den. Men jag var lite tveksam då de stillbilder fotade med den som man sett på webben kanske inte sett så finkorniga ut, snarare ganska korniga mot t.ex mina egna negativ fotade med Fomapan 200. Men Kodak har en specialutvecklad framkallare för Double-X. Den heter D96 och fanns också att köpa i England (i tillverkning av italienska Bellini) så jag beställde även den. När jag nu tittar på resultatet från de första två filmerna som jag framkallade i D96 så måste jag säga att jag blir riktigt glad.
Lessebo 2019 05 16. Bessa R4A + Ultron 2/28mm. Eastman Double X 5222 i D96.
100% utsnitt av filmscanningen.
Det ser fantastiskt bra ut i mina scanningar, betydligt bättre än de bildfiler man sett på webben. En enormt fin skuggteckning får mig också att tro filmen ska gå alldeles utmärkt att exponera efter 400 ASA. Här körde jag på 200. Tonskalan får mig att tänka på gamla Tri-x 5063, före 2003. Det snygga och moderata kornet för tankarna till 100 ASA-filmer eller ännu lägre känslighet, ja något sånt här hade jag absolut inte förväntat mig. Eastman Double X är en riktig fullpoängare av de två filmerna jag kört att döma. De bilder jag sett på nätet av filmen har varit framkallade i X-tol, HC110 och Ilford DD-X, men här måste Kodak ha fått fram något riktigt bra, i stil med Adox Adolux ADX. Så nu har jag beställt mera Double-X i bulk, för laddning i kasett med dagsljusladdare. Den finns i 100ft rullar hos en del. Min Fomapan 200ASA är snart slut och de ska nu ersättas med Kodak-film istället. Synd, för Foma 200 är en riktigt bra film, men Double-X verkar snäppet bättre.
Lessebo 2019 05 16. Voigtländer Bessa R4A + Leitz Summarit M 2,5/50mm. Eastman Double X 5222 i D96.
100% utsnitt av filmscanningen.
//
EMAKS BETRAKTELSER 321/Tung bok gav lite mera information...
Har precis hämtat ut ett 3,7 kg tungt och 1300 sidor tjockt praktverk från Schenker-ombudet. Och där hittade jag lite mera information (om än bara lite) för Zeiss Ikons sista kamera SL706, innan nedläggningen av deras fabrik i Brunschweig vid slutet av augusti 1971. Där fanns också några rader om den helt anonyma vidvinkeln Carl Zeiss Distagon 4/25mm, men boken är inget register över Zeiss-objektiv, bara kameror från Zeiss Ikon. En del objektiv nämns dock i förtexterna och beskrivningarna av hur företaget utvecklats, t.ex denna 25mm med ljusstyrka f:4. För kameror med utbytbar optik finns i alla fall information om de normalobjektiv som man kunde köpa kameran tillsammans med. SL706 levererades ned antingen Tessar (Color-Skopar) 2,8/50mm, eller Ultron 1,8/50mm (med konkav frontlins).
Distagon 4/25mm tillverkades för M42-kamerorna Icarex 35 TM (fanns i två versioner med fast och utbytbart prisma) och SL706, vilken blev den allra sista kameran man producerade i Tyskland innan nedläggningen i slutet av augusti 1971. SL706 gjordes bara under denna första halva av 1971 och den uppskattas ha producerats i 8000 exemplar. Vidvinkeln 4/25mm tillverkades troligen i ännu mindre upplaga (få exemplar enligt uppgift från Camerapedia) och som det verkar också bara under detta första halvår av 1971. Senare fortsatte Zeiss Contarex försäljningsbolag att saluföra det kvarvarande lagret av bl.a denna 4/25mm fram till 1975. Men som sagt var det ett väldigt litet lager och den mera vanliga 2,8/25mm för Contarex-kamerorna gjordes i betydligt större kvantitéter. Exakt hur många Distagon 4/25mm som kom till innan nedläggningen av fabriken i Braunschweig i augusti 1971 finns ingen uppgift om. Hur som helst är det en riktigt bra vidvinkel som verkar fungera utmärkt även med Speed Boostern/Brännviddsförkortaren på min X-T2. Bilderna är färska för dagen och tagna med Distagon 4/25mm, här utan Speed Boostern.
Jag fotograferade tidigare en del landskapsbilder med en Zeiss Contax Distagon T* 2,8/25 (med analog Contax-kamera) men sålde den. Nu är det istället denna Distagon 4/25mm som får sitta på det digitala Fujifilm-huset. Som jag upplever det är denna mindre ljusstarka 25mm-variant ett strå vassare i hörnor/kanter och därför passar den kanske bättre för lite mera "publikfriande" och "tankebefriande" landskapsbilder, som är lätta att ta till sig och smälta ner innaför pannbenet för flertalet betraktare? Det märks väl inte direkt i kvadratiskt format, men med Speedboostern och fullt 3:2 tycker jag att skärpan i kanter/hörnor är överraskande bra, även på full öppning. 2,8-varianten hade som jag upplevde det, en lite sämre hörnskärpa över hela bländarområdet, och kanske är det vad man får på köpet av ett bländarsteg bättre ljusstyrka när det gäller vidvinklar från 25mm och vidvinkligare?
//
EMAKS BETRAKTELSER 314/ Brännviddsförkortare som även "speedar" upp ljusstyrkan.
När man som jag ofta använder gammal optik på en kamera som X-T2, vilken har en sensor i stl APS-C, så får man en förlängningsfaktor på 1,5. En normaloptik 50-55mm i ff 24x36, blir då i praktiken motsvarande en kort tele kring 75-80mm. Nu har det dock kommit adaptrar som gör att brännvidden förkortas och samtidigt får man ett stegs snabbare ljusstyrka. Om skärpedjupet också förkortas till det som blir vid ett bländarsteg ljusstarkare är väl dock tveksamt, kanske nån här har svar? Den Speed Booster jag använt är en kinesisk Zhong Yi Lens Turbo II och den verkar fungera riktigt bra ihop med flera av mina gamla M42-objektiv.
Jag har i veckan provat den på en högpresterande Zeiss Jena Pancolar 1,8/80mm med väldigt bra och fullt godkänt resultat även fullt öppen och i kanterna. Idag var det en annan fin glugg som fick sitta på speedboostern under shoppingturen i stan, Meyer-Optik Görlitz Primoplan 1,9/58mm. Nu får jag alltså ut full brännvidd 58 mm, istället för den 85mm som den annars skulle motsvara med T2:ans sensor i stl APS-C. Samtidigt förbättras ljusstyrka ett steg. Bilderna här är väl inte direkt några mästerverk att skryta med, men jag tycker de visar att det här med en speed booster kanske ändå inte är så dumt ändå om man vill få ut den brännvidd som anges på optiken, när man inte kör fullformat? Båda bilderna är tagna på full öppning och med 1600 ISO, den sista svartvita är lite mera redigerad vad gäller kontrast och ljus. Vid nedbländning förbättras resultatet (som vanligt) men jag tycker inte att full glugg skäms för sig alls. Som synes verkar den inte direkt vinjettera speciellt mycket heller.
Edit: Lägger in en mindre redigerad bild färg av den sista också.
//
EMAKS BETRAKTELSER 311/Konkav...
Carl Zeiss (West Germany) Ultron 1,8/50mm, fotograferad med Carl Zeiss Jena (DDR) Pancolar 1,8/50mm, tidig Zebra-version med 9 bländarblad och Thoriumglas. Båda är väldigt fina gluggar som fungerar utmärkt till moderna digitala maskiner med elektronisk sökare. Bilderna från sjön tagna med Ultronen på full glugg.
//
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juli 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
Kategorier
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Fine Art Nude
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Mörkrum
- Intresse - Nattbild
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Posering
- Intresse - Produkter
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Studio
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Toycamera
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Färg
- Teknik - Infrarött (IR)
- Teknik - Mörkrum (analogt)
- Teknik - Mörkrum alt. teknik (analogt)
- Teknik - Studioljus (inne/ute)
- Teknik - Sv/v
