Emaks betraktelser 84/Om bra bilder och bildpresentation.

Det verkar finnas en trend bland vissa fotografer där man drar ordentligt i svärtningsreglagen, samt lägger på kraftig vinjettering. Uppenbarligen för att få en mera dramatisk stämning i bilderna och på det sättet göra dom mera intressanta. Både kända och mindre kända fotografer  använder sig av det här har jag märkt. Och det brukar ge bra kritik också när bilderna får den här karaktären. När jag gick i mellanstadiet var det populärt att ge detaljerna i bilder man målade i skolan svarta konturer. När jag också prövade detta sa min lärare till mig: "Varför ge bildera svarta sorgkanter Nils, de är ju fina ändå?" Och lite så är det kanske med det här? Bilder som är bra behöver inte nödvändigtvis övertrasseras med kraftig svärta och vinjettering vid redigeringen i datorn eller kopieringen i mörkummet. Sen kan man kanske tycka att det även finns motsatsen, där fotografen ger bilderna en väldigt låg kontrast med jämn och fin detaljåtergivning i hela skalan, med fina och skira toner. Speciellt verkar detta ha blivit populärt där fotografer vill ge sina bilder ett mera "konstnärligt" uttryck. Då brukar man också ge bilderna lite gammaldags och bleka färger som också är tänkta att åstadkomma en viss stämning. Även vissa dokumentärfotografer verkar ha anammat denna tekniska bildstil. Men när det här blir ett egenvärde i sig tycker jag bilderna faller pladask. Bör inte ett fotografi ha något att ge, utöver det uttryck bilden förmedlar via tekniken? Många bilder passar trots allt ganska bra med en helt normal presentation, utan att sticka ut åt något håll.

Jag gjorde ett försök med en av mina egna bilder som jag tyckte skulle passa att ge lite extra krydda. Om den blev bättre vet jag inte?





Säga vad man vill om det här, men har bilden inget intressant (formmässig och/eller innehållsmässigt) att säga, så tror jag inte en speciell teknik eller tekniskt uttryck kan göra den intressant i ett strängt kritiskt eller hårt granskande kvalitétsmässigt perspektiv. Sån ytlighet duger inte, i alla fall inte med mina ögon sett. Men har bilden andra kvalitéter i form av innehåll/komposition så tror jag att ett speciellt uttryck kan förstärka dom kvalitéterna. Ett exempel på detta tycker jag är Geryy Johanssons bildsvit från Öglunda, där han med en väldigt skir och mjukt vacker kopiering förstärker det bilderna i övrigt förmedlar i innehåll, form och komposition. Även Anders Petersens ganska råa och kontrastrikt gjorda bilder från Värmlandsutställningen tycker jag passar hans sätt att fotografera dom bilderna, som i sitt innehåll är mera rått än "vackert". Under 1980-talet använde sig Tuija Lindström av olika genomskinliga tyger eller annat som lades på fotopapperet vid kopieringen, och det gav en karaktär och struktur till hennes bilder som passar just dom väldigt bra. Kennet Gustafssons dovt kopierade bilder i serien "The Magic Bar" är också exempel på bilder som fått ett bra innehåll att framträda ännu bättre med en passande presentation.

Jag tror även det är i just detta vi kan skilja ut de verkligt bra fotograferna från de medlemåttiga. De bra vet vad de gör, har sin agenda klar från början och bildernas presentation anpassas till innehållet. Blir det lite för mycket presentationsteknik och för lite innehåll, då håller det inte för en kritisk granskning. Kanske är det där vi "amatörer" oftast går bet? Men jag tror inte heller det är så lyckat när innehållet och kompositionen i övrigt är bra, men själva presentationen/det tekniska uttrycket inte passar bilden. Saknas det rätta tekniska bilduttrycket blir det bara godkänt som jag ser det. Men som sagts, utan något intressant att förmedla i innehåll och/eller komposition, så blir det underkänt om jag får vara domare. Personligen tycker jag just det är den verkligt svåra biten i fotografi, att få till en intressant komposition och/eller ett innehåll som håller för en kritisk granskning. Allt för ofta saknas det där som är så viktigt för att verkligen få en bild att hålla. Men det är bara att köra på och försöka utvecklas sitt bildseende så mycket det bara går. Att t.ex titta på de fotografers bilder som bedöms som verkligt bra (och då menar jag verkligt bra), tror jag man kan lära sig mycket av. Att gå en workshop med någon erfaren fotograf några dagar tror jag också kan vara väldigt utvecklande för att göra en medveten om vad som verkligen är viktigt i en bild.

Nils/

Emaks betraktaktelser 83/Att bromsa in vid slutet av semestern...

En del trappar upp, men för min del känns det som att bromsa in och återgå till det normala när semestern närmar sig sitt slut. De lediga veckorna har bl.a använts till intensivt fotograferande, filmframkallning, scanning och bildredigering för boktryck. Normalt sett har jag aldrig så mycket tid eller ork att göra saker lite mera ordentligt, som under de lediga veckorna vid sommarsemester och juluppehåll. Då går jag på högvarv rent fotografiskt. Men nu känns det som jag måste bromsa upp inför den kommande veckans arbetsuppstart på fabriken. Mycket uppesittande på nätterna med bildarbete har det blivit, för man vill ju ta vara på solen också och göra andra saker med familjen, så även sömnbehovet är större än normalt. Och ska man orka stå 8 timmar om dagen vid maskinen hela hösten gäller det att sova mera framöver. Så nu får man bromsa upp och återgå till det normala.

Har precis gjort den första kopian klar, en arkivkopia till mig själv (brukar ibland betecknas EA Eget Arbete) av den print som ska följa med boken i en upplaga om 50 st. När printserien om 50 tar slut blir det inga fler gjorda. Sen kan man bara köpa boken utan print. Och boken jag skriver om är alltså min bok med bilder från Bornholm som jag precis sammantällt och beställt ett provtryck av. Läs mera om den här: fotogalleriet-i-skruv.blogspot.se.

Förstakopian av den medföljande printen. Scannad rakt av, ingen efterjustering.

Bilden är gjord för lång hållbarhet med tvåbadsfixering, fixneutralisering, mellanskölj 30 min, toning i selen samt slutsköljning minst en timme i arkivskölj. Enbart den manuella processtiden för varje bild är 1 tim 40 min totalt, inklusive sköljtiden. Sen tillkommer tid för lufttorkning samt varmplaning. Ytterst sällan gör jag mer än 2-3 exemplar av varje bild (det finns ingen möjlighet för annat vid manuellt mörkrumsarbete privat) och därför numrerar jag normalt inte mina bilder i serier. Undantagsvis, som vid det här bokprojektet, kopierar jag fler och då numreras givetvis serien. Men annars kan du vara tämligen säker på att max 2 eller 3 bilder finns av en mörkumsprint producerad av mig.

Bokförsäljning i dessa tider är svårt, men en medföljande print hoppas jag ska locka flera att bli intresserade. Priset är ett rent självkostnadspris och täcker i princip bara de material- och energikostnader jag har för att ta fram boken och printen.  Jag kommer troligen i bästa fall inte kunna gå mer än jämnt ut ekonomiskt på det här projektet. Inte ens mera kända fotografer brukar tjäna något på sånt här, och det är inte ovanligt att man tar fram både sina böcker och utställningar med statliga kulturstöd eller stöd från landsting, kommuner, museum eller näringsliv.  Här står jag själv för hela produktionskostnaden, och risktagandet. Jag hoppas att åtminstone lokalpressen kommer skriva några rader om boken. Eventuellt  får man öppna ett facebook-konto också och gå med i några grupper där för att marknadsföra sig? Är annars notorisk motståndare till sajter som facebook, twitter och instagram.

Nils/