EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 337/Idag har det varit Worldwide Pinhole Photography Day!

Och då ska man givetvis delta. Om man har nån pinholekamera vill säga. Min är fn en Diana F+ med pinholefunktion som infällbart alternativ till de tre övriga bländarna 8, 11 och 16. 1/60 är enda tid, förutom B som måste användas med pinhole. Då kameran saknar trådutlösaruttag är det viktigt med ett stadigt stativ, för man måste hålla nere avtryckaren under hela exponeringen, som här varierade mellan 30-60 sek.  Hålet motsvarar f:150 och är väl kring 0,25mm stort.



Något jag upptäckte när jag framkallat filmen var att det kommer med mycket mera än vad man ser i sökaren med pinholefunktionen. Den enlinsiga plastoptiken skruvas ju bort, annars ger den 75mm brännvidd i mellanformatet, men jag skulle tro att med pinhole motsvarar det ungefär 50-60mm vidvinkel. Typ motsvarande 30-35mm i småbild.



Jag teg upp tidigt i morse och tog några bilder nere vid sjön när det var uppehåll i regnet. I Dianan satt en Kodak Plus-X120 som jag framkallade i Moersch Eco developer. Sen lithkopierade jag två av negativen i mörkrummet på Fotokemika Varycon KG och Kentmere Art Document. Det sistnämnda ett extremt tunt papper med gräng/struktur. Den bilden gillar jag bäst, ser lite ut som nån slags grafik. Den, eller de (för det blev tre av den), hänger nu på tork bland lite annan tvätt. Två godkända och en mindre bra. Får plana och scanna i morgon istället. Vill ni se mer pinholebilder så finns dom i ett webbgalleri dagen till ära (där jag laddade upp den första bilden), en del digitalt fotade också som ni kan se av informationen vid bilderna:http://pinholeday.org/gallery/2019



//

Postat 2019-04-28 22:45 | Läst 4149 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 336/ Oskarpt, men ändå skarpt...

Verkar som man blivit fixerade vid detta med skärpa? Själv letar jag nu bland mina gamla negativ efter "misslyckade" rutor med rörelseoskärpa, skakningsoskärpa och andra "fel". Negativ som ändå kan ha något att ge när man ser det på ett annat sätt? Fotografi är fotografi oavsett vilket, och vad som är bra fotografi har inte så mycket med skarpt eller oskarpt att göra egentligen.


Lith 16-2019 "Lunch break".

Lena Källberg, som många känner till, är ju en erkänd fotograf. Hon skrev nånstans vid ett tillfälle om det här, att hon gör precis tvärtom mot de flesta. Hon försöker med sina egentillverkade kameror medvetet sudda ut allt skarpt och istället leta efter det diffusa och för henne mera mångfacetterade. Det som gör bilderna intressantare och mera fantasieggande och som får betraktaren att se bakom bilderna, kanske man kan säga? Eller som Strömholm uttryckte det: "Gör det osynliga synligt". Vilket man kan göra både med skarpt och oskarpt. För det är givetvis inte en fråga om antingen eller, utan det är både och, naturligtvis.

Men det oskarpa kan få oss att se sånt som vi annars inte ser. Ja som alla förmodligen vet kan kameran faktiskt se sånt som vi inte kan se, och det är fotografi ändå, oavsett vad man tycker. Utslätat och drömskt vatten på långa exponeringstider är ju himmelens populärt inom landskapsfotografin t.ex. Sånt kan bara kameran se. Så istället för att dividera kring detta i all oändlighet tror jag att man måste vidga sina vyer lite grand, och acceptera att det jag inte själv ser, ändå kan vara fotografi och ha något att ge? Fotografi har ju så mycket att förmedla, på så många olika sätt. Och skärpa kontra oskärpa blir väl därför mest en fråga för den som inte kan se utanför den egna boxen (som man brukar säga)?
//

Postat 2019-04-06 09:06 | Läst 5961 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 335/En svagt blåtonad lithprint.

Har de senaste 2 åren mest fotograferat med min X-T2. Men här är en bild från rulle Fomapan 400. Filmen gav inte så många bra exponeringar, så den har fått ligga tills nu då jag såg något användbart i en av rutorna.



Negativet är helt oskarpt, men lithframkallaren och det ryska Slavich-papperet ger ett skarpt och grovt korn. Oskärpan är ett resultat av "för" lång slutartid samt "något" slarvig avståndsinställning, och det var liksom lite avsikt med det hela. Denna är en av två lithkopior som jag tagit fram från en delförstoring av negativet, med efterföljande blåtoning.
Ps. Troligen inget för Fb ;-).Ds
//

Postat 2019-04-04 22:10 | Läst 6888 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 334/Grovt korn och oskarpt - kan det bli värre?

En av de senaste lithprintarna från mörkrummet. Äntligen kan man kopiera igen, efter över en månads uppehåll för ryggen. Jag har börjat arbeta på halvtid, och det är precis lagom. I helgen orkade jag med att göra några lithprintar, bl.a denna. Men märker att det inte går att friska på som förut flera timmar i streck. Nu blir det vila mellan varje kopia. Den här lyckades jag få till 2 st något så när likadana av. Vid vanlig kopiering är det lite lättare att upprepa samma resultat, men det blir sällan mer än 2-3 ex av varje bild ändå. Mer har man inte tid med , då skulle man i så fall behöva anställa en assistent/kopist.



Kopian är inte så stor, 17,5x17,5cm på 8x10 tums papper. Bilder behöver egentligen inte vara så stora, jag tycker papper mellan 20x25cm till 30x40cm är lagom. Stora bilder är i många fall överskattade, men det finns det säkert olika åsikter om. Kornet i bilden tycker jag blev snyggt, och det diffusa med utslätade detaljer både förenklar och framhäver. Grovt korn och oskarpt, kan det bli värre? Originalbilden, en digitalt fotad fil, är annars i princip kornlös. Detaljutslätningen kommer av optiken jag använt, en rysk Helios 44-2 2/58mm med en sk "Petzvalmodifiering". Och att jag "sköt" på full glugg. Kornigheten är ett resultat av lithframkallaren och det papper som jag använt. Bilden är kopierad från ett digitalt negativ i stl 12,5x12,5cm som jag tagit fram från den digitala filen och sedan skickat på utskrift på clear film hos Crimson. Det verkar fungera ganska bra för lithprintning, men jag tvivlar på att vanlig kopiering blir så lyckad?

Jag kopierar inte så mycket traditionellt i mörkrummet längre. Det blir mest lithkopiering numera, eftersom jag gillar de resultat som blir av det. Man kan variera det väldigt mycket med färgton, kornets grovlek, detaljupplösning etc, beroende på vilket papper man använder. Ofta fungerar det bra att lithprinta även på äldre papper som legat ett tag. Av de papper som finns på marknaden idag så gillar jag Fomas av olika typer samt det ryska Slavich Unibrom 160BP bäst. Resten av sortimentet fungerar egentligen inte som  äkta lithpapper, utan det är de papper som försvunnit från marknaden som är de allra bästa för lith. Som tur är har jag en hel fotofrys (och lite skåp utöver den) fullt av såna papper, så i det avseendet råder det ingen brist, vilket man får vara glad över. Jag var klok nog att köpa på mig så mycket jag hade råd med innan fabrikerna lades ner. Dock har jag väldigt lite av Agfas och Kentmeres väldigt fina tidigare papper, som var bra att lithkopiera på. Men av annat finns desto mera. Bilden här är gjord på Fomatone MG Nature 532 II, vilket fortfarande tillverkas i Tjeckien.

När jag scannade kopian i min dyra A3-scanner så blev det ljusa partiet helt kass. Utfrätt och skarpa övergångar, det såg helt bedrövligt ut.  Så jag fick ta till digitalkameran (som klarar att återge även dessa ljusare toner mycket bättre) och fota av bilden med. Märkligt att man inte kan få scanners att fixa detta? Men dagens digitala teknik är ljusår bättre än gårdagens vad gäller högdageråtergivning.
//

Postat 2019-04-01 19:23 | Läst 5247 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera