EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 354/Det finns alltid något i trädgården...
Ja, alla årstider faktiskt. Nu är allt i full blom, en del överblommat och i sjön är det så varmt att man knappt vill gå upp när man badar. Minst 25 tror jag, fast idag var det kallare i luften, bara kring 18-20. Efter förmiddagens utflykt till paradiset, ja vi kallar platsen där vi badar för det för vi är oftast helt ensamma där, så blev det några rutor i trädgården. Vid "paradiset" hade jag en analog kamera med och tog några bilder med den. Filmen ska framkallas i morgon tillsammans med några andra filmer jag tagit tidigare. Det är ett lugnt flöde av bilder när man fotar analogt tycker jag, fast jag gör inte så mycket annorlunda när jag fotar digitalt. Det blir inte jättemycket fler bilder måste jag erkänna. När man tar blombilder kan det dock bli lite flera, för då vill man säkra att skärpan satt där man vill ha den på åtminstone någon ruta.
Rudbeckia (Solhatt).
Jag har en del analoga kameror och optik som jag använder regelbundet, den äldsta optiken är från mitten av 1930-talet. Den som satt på X-T2:huset i eftermiddag var dock inte så gammal, bara kring 50 år. En Carl Zeiss Dynarex 3,4/90mm som tillverkades de allra sista åren i Voigtländerfabriken i Braunschweig före nedläggningen 1972. Det är i grunden en tidigare Voigtländerformula som Zeiss modifierade lite grand till de sista kamerorna som man tog fram i Braunschweig, Icarex 35 och SL706. På full glugg ger den mjuka och fina resultat som passar att ta trädgårdsbilder med. Den lite mjukare återgivningen finns med även om man bländar ner och jag gillar den. Det blir snyggt även i svartvitt med film tycker jag. Detta var före Zeiss tog fram sin sexskiktiga T* antireflexbehandling, vilken innebar att bilderna blev mera distinkta och fick högre kontrast.
Fröställning av Rudbeckia (Solhatt).
Dom här lite äldre objektiven med några år på nacken ger oftast mjukare toner. Likaså kan de vara behäftade med diverse linsfel som inte är så välkorrigerade som på dagens optik, men det ger bara karaktär åt bilderna tycker jag. Allt fler digitala fotografer har upptäckt det och när man även fått tillgång till adaptrar för i stor sett allt gammalt som finns, så har priserna på gammal optik som man för ett antal år sen kunde köpa för spottstyvrar, i vissa fall stigit rent hutlöst. Bra då att man redan har en del som kan användas både analogt och digitalt, men ett och annat nytillskott av retro-prylar har det också blivit. Några saker har man fått av kompisar också som hittat fotprylar när de rensat ut vinden och liknande.
Förresten så börjar det närma sig Planket på Lilla Mejtens Gränd på Söder också. Vill ni se lite av mina bilder så kan ni komma dit på lördagen den 17:e augusti och titta. Men bilderna byts ut och det kommer nya bilder av andra fotografer på söndagen, så ta en tur dit då med. Jag kommer troligen visa några mörkrumsprintar, men jag har inte bestämt helt ännu vilka det ska bli. Vi får se. Välkomna dit i alla fall!
//
EMAKS BETRAKTELSER 353/Uppsala - vad hittar man där.
Trots att jag snart är pensionär och reste mycket i min ungdom på orienteringstävlingar runt om i Sverige, så har jag aldrig varit i Uppsala. Antingen har man bara rest förbi på väg norröver, eller så har vägen norröver gått längre inomlands. Efter några dagar i Stockholm beslutade vi därför att ta in på ett hotell mitt i Uppsala och det här är lite av vad jag hittade i byn. Med på semesterresan den här gången var en Praktica PLC3 och några objektiv till den, samt mobilen för färgbilder. Mobilbilden här är dock omgjord till svartvitt med pålagt korn, för att harmonisera bättre med de andra svartvita bilderna som jag fotade med film och som därför inte är lika "vassa" och distinkta som mobilbildens original.
Uppsala högar. Iphone 6s + pålagt korn.
Engelska parken/Carolinaparken. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.
Fyrisån. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.
Uppsaladomen. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.
Den här Distagonen 4/25mm förresten, verkar när allt klarnat och rätats ut, vara ett av de mest sällsynta objektiven som tillverkats i historien. Lite nördigt för gemene man kanske, men mina efterforskningar i tre olika böcker: Carl Zeiss kameraregister 1902-2012, Voigtländer Report 2 samt Kadlubeks Objektiv-katalog, tyder på att endast ca 20-30 objektiv av den gluggen togs fram, och då som en liten prototypserie i M42 vilken uppenbarligen aldrig kom ut på marknaden utan såldes av Zeiss som kvarvarande lager efter att man abrupt stängt fabriken i Braunschweig sommaren 1972 (el. -71). Det finns också uppgift om att några få, eller något enstaka ex, också togs fram med Icarex BM-fattning, då som prototypoptik till en annan prototyp nämligen kamerahuset SL707 med fullöppningsmätning, vilket var tänkt att komma efter M42-huset SL706. SL707 hann dock inte bli realiserad innan Zeiss stängde Voigtländers fabrik i Braunschweig för gott. Men ca 8000 exemplar av SL706 tillverkades i alla fall och det blev den sista kameran som producerades i denna anrika anläggning. Formulan/beräkningen för Distagon 4/25mm använde Zeiss förresten också till ett av objektiven för sin Instamaticmodell Contaflex 126. Den 25:an gjordes i en serie på 275 exemplar enligt "Carl Zeiss kameraregister 1902-2012".
//
EMAKS BETRAKTELSER 352/Rabarber och brudslöja
Två av de senaste proven och försöken med lumen printing, en teknik som går tillbaka till fotografins barndom i det tidiga 1800-talets England. Fungerar lika fint idag som då. Förhoppningsvis ska det kanske kunna bli något matnyttigt av detta så småningom...
//
Emaks betraktelser 351/Ett par timmar på jobbet och sen hem och fixera...
Jag tog med mig ett 40x50cm ark av Fomatone MG Chamois 542 till jobbet idag, tillsammans med den stora och tjocka glasskivan och ett par klämmor (för att fästa motivdelarna under skivan med tryck). Kompositionen fixades på toan under lunchrasten, sen ut i ljuset och tillbaka in på toan igen vid tre-rasten, för att ta bort glasskivan och växtdelarna under vanligt glödlampsljus. Bilden stoppades sen ner i den ljustäta förpackningen igen. Hemma fixerades den och sen tonade jag i selen. Mycket varierade färger före fixeringen, som ändrades till senapsgul-orange-rosa och mera monokromt efter fixeringen. Provade att tona i selen och då återkom lite av ursprungsfärgerna, medan det senapsgula i princip försvann helt.
Lumen print 6-2019