Emaks betraktelser 73/Pictoralistiska experiment i mörkrummet.

Det talas en del om att att man kan göra allt i mörkrummet. Precis allt som går att göra i en dator. Visst, mycket kan man göra med bilderna även i mörkrummet, men när det kommer till sånt som att ta bort eller lägga till blir det genast värre. Det fixas annars lätt i enklaste bildprogram i datorn. Här är en bild som jag manipulerade till en utställning 2002, fotad med Minolta digitalkompakt och redigerad i bildprogrammet som följde med kameran.  Behövdes varken träning eller erfarenhet, det blev bra redan vid första försöket.


Originalfilen fotad på lägsta kontrast.


Utskriftsfilen, manipulerad och redigerad.

Att ta bort hustaket och skorstenen i nedre vänstra delen av bilden var lätt med det enkla bildprogrammet. Men i mörkrummet göre sig sådant inte i en handvändning, men kanske kan det möjligen gå på något sätt? Ge mig gärna tips på hur, så ska jag överväga om det över huvud taget är lönt att försöka?

I mörkrummet kan man däremot på andra sätt och med inte allt för avancerade medel, förändra bilders karaktär mot hur de brukar se ut vid vanlig normal kopiering. Jag har pysslat en del med det under åren. De första experimenten gjorde jag med en damstrumpa i nylon uppspänd under en ram som hålls mellan optiken och papperet vid belysningen. Det svåra med detta är att man bara har en hand fri att göra eventuella skuggningar med. För jag rör hela tiden på ramen med strumpan under belysningen. Så här kan en sån bild se ut när den är klar:



Sen fortsatte jag med nya experiment, bl.a att kopiera i svartvitt från en diabild. Jag gjorde då ett pappersnegativ genom att belysa diat direkt på papperet och framkalla som vanligt. Detta kontaktkopierades sedan mot ett annat papper med en tung glasskiva över. Resultatet kan se ut så här:



Jag såg en gång ett gammalt tryck i en bok, tror det var Singoalla, och den var grovt strukturerad. Den ville jag efterlikna och hittade då ett slags transparent ritpapper som fungerade bra att lägga som sandwich med negativet i förstoringsapparaten. Smörpapper fungerade inte, det var för grovt men detta ritpapper var perfekt. Upptäckte också när jag experimenterade med detta att negativet måste både underexponeras lätt, samt framkallas till lägre kontrast än normalt, för att få samma täthet som rastret i papperet, då det blev bäst så. Bilden fick sedan kopieras på extrahårt papper för att se bra ut. Bilden här är dessutom fotad med en Holga leksakskamera.



Gjorde detta i början av 1990-talet första gången, och fick pris i tidningen FOTO:s mästartävlan i svartvitt för tre bilder i denna teknik, då en av jurymedlemmarna hette Christer Strömholm. Men mitt experimenterande har fortsatt även efter det. Inspirerades bl.a  av Man Rays rayogram (fotogram) från förra seklets tidiga år, och skulle givetvis prova på även sånt. Här lägger man föremål direkt på fotopapperet och belyser sedan i olika omgångar eller från olika riktningar. En mycket svår teknik där man har otroligt mycket att lära och öva för att ens komma i närheten av hans bilder.



På senare år har jag även provat på det här med att lith-kopiera, vilket också är en otroligt svår teknik som kräver både träning och kunskap. Men när man lyckas kan det bli bra.





Att fotografera med en leksakskamera med meniscous plastlins kan kanske också ses som en pictoralistisk strävan. Att kombinera detta med infraröd film är defentivt en sån. Att jag använde infraröd film just här var ett medvetet val för att få lite mera kontrast mellan de rostiga bilarna och grönskan runtom. Samtidigt ger filmen en lite diffus och drömsk karaktär, vilket passar väl med Holga och lekakskameror i allmänhet. Bilden är dessutom kopierad på ett papper som har struktur, och man kan ju även variera svärtan med val av papper och framkallare/tonare



Har även gjort eget fotopapper genom att bestryka handgjort koppartryckspapper från Lessebo handpappersbruk med fotografisk emulsion. Också detta svårt att lära sig för att få riktigt bra, har tyvärr inte haft tid att experimentera mera med detta, men här är en sån bild, fotograferad från en gondol i Venedig med en Diana original plastkamera:



Men som sagt, att göra som jag gjorde i första bilden, där jag lätt tog bort bildelement med hjälp av simplaste bildprogram i datorn, det kan jag inte göra i mörkrummet. Själva bilduttrycket däremot, det kan jag variera ganska mycket ändå.

Nils/

2014-06-08 18:49   Benganbus

Tänk om de tidiga fotokonstnärerna, eller pictorialisterna,
sett vad man kan göra via PS idag!
Man undrar....? ;)
/B

2014-06-08 18:56   alf109

Kul med en genomgång av olika tekniker, genomgående är nog också att man måste veta vad man är ute efter om man skall göra det i mörkrummet, förutom den möda det kräver.
Har en av dina lith-kopior på väggen. :)
-affe

2014-06-08 19:51   N Thomas Meldert

Det är ändå rätt mycket variation man kan åstadkomma i mörkrummet med lite fantasi och uppfinningsrikedom. Och diverse kemi förstås.