EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 424/En promenad vid Årstaberg och optiken som inte finns...

Bilder från förra helgens besök i Årsta. Tokigt kanske många tycker, men vi träffade inga andra än vår dotter med sambo och våra två barnbarn. Och de hade varit friska en längre tid, precis som vi. Bilade upp med egen färdkost, inga besök på offentliga toaletter eller annat. Bara en tankning med kort och jag tvättade händerna i sprit efteråt. Promenader i Årsta samt en utflykt till Drottningholm där det finns gott om utrymme. Vi levererade två 10-packar film också, till en som hämtade dom i Årsta, men vi stod på behörigt avstånd när han tog emot dom. Och vi har nu klarat nästan 8 dagar utan några som helst symptom sedan vi åkte hem på förra söndagens morgon. Ingen av dom däruppe har heller blivit sjuka. Här är några bildresultat från lördagens promenad vid Årstaberg.

Första bilden är tagen med en optik som inte finns enligt boken "Voigtländer Report 2 - Spiegelreflex- und Stereokameras 1902 bis 1982": "TM-Mount - Keine Ausführung M42". Det är en en Carl Zeiss Dynarex 3,4/90mm i TM-utförande (Thread Mount, M42 skruvfattning). I alla fall har jag en som både har piggen för automatisk nedbländning och den komplicerade överföringen av bländarvärdet till fullöppningsmätningen med kamerahuset Zeiss Ikon SL706. Har dock sett en modifierad Dynarex 90mm på en japansk sida, där man gjort om den från BM-bajonett till TM-skruvfattning. Men då hade de utelämnat både piggen för automatisk nedbländning och den komplicerade bländaröverföringen vid fullöppningsmätning, eftersom det tydligen blev alldeles för svårt och i princip omöjligt att fixa det från optiken med BM-bajonett. Så hur denna omöjliga optik jag hittat har kommit till är ett frågtecken? Kanske en prototyp som aldrig dokumenterades eller kom i produktion då Voigtländer-fabriken i Braunschweig lades ner abrupt 1971, ungefär samtidigt som de kamerahus den är avsedd för lanserades? För den ser väldigt fin och intakt ut och inte alls som om någon fixat till någon slags modifiering från BM till TM? Återstående lager som fanns från Voigtländerfabriken, bjöds ut till försäljning åren efter nedläggningen, inklusive prototyper. Jag har även en Zeiss Distagon 4/25mm i M42 TM skruv-fattning som kommit från den utförsäljningen. Och den tillverkades, enligt boken jag refererade till, i en liten prototypserie på 20-25 exemplar.

De sista tre bilderna tog jag med Carl Zeiss Ultron 1,8/50mm. Filmen var T-Max400 som framkallades i Fomadon R09 och jag har fotat av småbildsnegativen med digitalkamera, lite primitivt på ett ljusbord. Tycker det fungerar ganska bra i jämförelse med min gamla filmscanner. Man slipper scannerbruset som brukar synas tydligt i skuggorna, men delvis även i övriga tonskalan. Det blir ett bättre tonomfång som jag upplever det och kornskärpan är acceptabel. Så det här får man nog fortsätta med när negativ ska digitaliseras, istället för att köpa en ny och dyr filmscanner.

//

Postat 2020-05-31 17:21 | Läst 1610 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 423/Samma resa för 37:e gången...

Två bilder från gårdagens bröllopsresa nr 37. Den fina söndagen i slutet av maj 1984 gjorde vi vår bröllopsresa till Öland. Dagen innan hade vi gift oss i kyrkan i Lessebo och på kvällen efter döpt vår dotter, som då var två månader gammal. Nu var hon inte med, boendes i Stockholm med två egna barn, men vi fick med sonen istället, född ett par år efter dottern. Vi hade det inte så ekonomiskt välställt då, efter att ha flyttat in i nybyggt hus julen före. Så det fick bli en enkel tripp till Öland som bröllopsresa, landskapet som vi älskat över alla andra landskap i Sverige, även vårt egna Småland tror jag.

Frun och sonen vid Södra Greda Löväng.

Efter den där fina söndagen i slutet av maj 1984 har vi gjort samma resa varje år vid den här tiden. Nu var det den 37:e i ordningen. Vi tar med oss fika som avnjutes vid Karums alvar. Där sitter vi och njuter av lärkornas drillande i skyn och varje år har vi hört göken, så även igår. Ibland snattrar näktergalen också. Därefter styrs färden mot Södra Greda löväng där lunchen avnjutes innan vi går en sväng och studerar alla vackra orchidéer samt tar en tur i lunden nedanför och även ner mot havet längs orden där en gammal järnåldersby legat. Här växer även kattfot.

Vid Halltorps hage. Mobilkamerabild.

Slutligen tar vi en tur till Borgholm där vi fikar med glass. Ebbas café har varit stadigt besökt då, men i år tog vi bara en tur med bilen genom stan då vi inte ville träffa en massa folk i dessa Corona-tider. De senaste åren har vi även stannat på rastplatsen vid Halltorps hage och gått ner i skogen för att beskåda Guckoskon. Panoramabilden är därifrån. Förra året fanns inte en enda blomma men i år var där några ändå. Ja så enkel kan en bröllopsresa vara, men jag tror ändå den överträffar alla tillrättalagda lyxresor som man kan läsa om och som resebranchen vill att man ska lägga en förmögenhet på. Jag är inte ett dugg avundsjuk, för vi kan göra vår resa varje år. Och ingenting går upp mot gratis svensk natur i försommartid.
//

Postat 2020-05-31 12:11 | Läst 1678 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 422/Det verkar fungera fint att digitalisera negativ genom att fotografera av dom.

Jag var först skeptisk till att digitalisera negativ genom att fotografera av dom med digitalkamera och macro-optik. Men nu är jag inte det längre. Inte ens med småbildsnegativ. Var rädd att det skulle bli problem att få ordentlig kornskärpa. Men det verkar det inte vara. I alla fall inte med den utrustning jag använt. Resultatet blir klart bättre än en med en flatbäddscanner som jag upplever det, och lika bra som med en filmscanner i överkomlig prisklass. En fördel är att man slipper scannerbruset som ofta följer med billiga scannrar. Dessutom kan man få filerna i råformat, vilket ger stora fördelar. Här har jag fotograferat av ett mellanformats- och ett småbildsnegativ. Småbildsnegativet är taget med en Zeiss Jena Kipronar 1,9/120mm projektoroptik och T-Max400. Optiken har speciella egenskaper som ni säkert kan se. Den är av Petzval-typ så det har alltså ingenting med scanningen att göra. Mellanformatsnegativet är taget med en Lomo LCA 120 och Plus-X. Ingen "optiskt perfekt" kamera det heller, men den 38mm Minogon som sitter på är ganska skaplig, trots den tydliga vinjetteringen som jag "trollat bort" lite här. Jag tycker man får ut ganska mycket även ur ett småbildsnegativ genom att bara fota av det. Och kornåtergivningen är ok, inget ludd som det ofta kan bli med flatbäddscannrar. Kameran jag använt vid digitaliseringen är Canon EOS RP ff och ett Vivitar macro 2,8/55mm från Komine med Contax-fattning (som anslutits med adapter).

//

Postat 2020-05-27 20:23 | Läst 1784 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 421/Försöken fortsätter...

Mina fyra första "lithogram" (de två första visade jag också i förra posten). Spännande att arbeta vidare med detta och se vilka möjligheter som finns. Nu har jag bara använt Rollei Vinage 111 att kopiera dom på, men jag kommer säkert att prova flera papperfabrikat. Vintage 111 ger annars ganska skarpt kornig struktur i svärtan och jag tror det papperet därför passar bra till detta.

//

Postat 2020-05-19 18:34 | Läst 1582 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 420/Mina första lithogram.

Man har ju gjort fotogram tidigare, den förste som gjorde såna tror jag var Man Ray i början av förra seklet. Han kallade dom för Rayogram. Om du inte vet vad det är eller hur man gör, så får du googla på det. Det är i alla fall fotografi utan kamera, direkt skapat i mörkrummet med olika belysningar och föremål. Jag har en facebookvän i England, Mike Jackson, som utvecklat detta och gör det till fulländning. Hur han gör för att få de fantastiska bilder han skapar, det begriper jag bara inte? Men han säger i alla fall att han bl.a använder vanliga tändstickor som han håller över det ljuskänsliga silvergelatinpappret. Inga föremål alls är inblandade, bara ljus i olika former. Han kallar bilderna för luminogram och dom finns utställda på gallerier i både London och New York. Fast det mest fantastiska är att hans mörkrum är väldigt primitivt, inrett i en bod i hans trädgård. Vi diskuterade häromdan i en tråd på fb och där skrev han: "Ja Nils, du har helt rätt! Passion och spänning övervinner alla begränsande mörkrumsfaktorer. Jag skulle faktiskt säga att begränsade val hjälper kreativitet." Mike Jacksons hemsida finns HÄR.

Lithogram 1 - 2020.

För min egen del har jag länge haft funderingar på att bygga vidare på detta med fotogram och bildskapande i mörkrummet utan kamera , och kombinera det med lithkopiering. I eftermiddag kom jag äntligen till skott. De två första försöken ser ni här. Jag provar enkla grundformer, inspirerad av keramikern och glaskonstnären Gunnar Nylund, vilken skapade ett eget sk. formalfabet med grundformer. Nylund var bl.a formgivare på glasbruket där jag växte upp, Strömbergshyttan.

Lithogram 2 - 2020.

Jag har aldrig sett att någon tidigare gjort fotogram i mörkrummet, kombinerat med lithprinting. Men kanske finns det vad vet jag? Jag får väl kalla det för lithogram. Kanske finns det något som redan heter det, men vad fasen? Detta är en ren fotografisk process där bilden skapas i mörkrummet genom belysning av ett ljuskänsligt silvergelatinpapper på olika sätt, och som sedan framkallas kemiskt i en kraftigt utspädd grafisk lithframkallare. Så lithogram är perfekt som benämning tycker jag. Man får väl fortsätta med de här grundformerna och skapa en liten serie, för jag tycker om resultatet väldigt mycket. Att ta fram slutbilden med fotografisk teknik ligger mig varmt om hjärtat. Det är silvret i emulsionen som ska bygga den slutliga pappersbilden. Inte bläck som i utskrifter, eller grafiskt tryck med tryckfärg. Då blir det något annat. En bild som skapas genom belysning av ljuskänsligt material, det är fotografi för mig och det är det jag vill pyssla med.
//

Postat 2020-05-17 20:23 | Läst 1748 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

1 2 3 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 424/En promenad vid Årstaberg och optiken som inte finns...

EMAKS BETRAKTELSER 423/Samma resa för 37:e gången...

EMAKS BETRAKTELSER 422/Det verkar fungera fint att digitalisera negativ genom att fotografera av dom.

EMAKS BETRAKTELSER 421/Försöken fortsätter...

EMAKS BETRAKTELSER 420/Mina första lithogram.

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 424/En promenad vid Årstaberg och optiken som inte finns...

EMAKS BETRAKTELSER 423/Samma resa för 37:e gången...

EMAKS BETRAKTELSER 422/Det verkar fungera fint att digitalisera negativ genom att fotografera av dom.

EMAKS BETRAKTELSER 421/Försöken fortsätter...

EMAKS BETRAKTELSER 420/Mina första lithogram.

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier