EMAKS BETRAKTELSER 716/Lätt att glömma familjebilderna.

Personligen gör jag inte det, även om man skulle kunna tro det av allt annat jag visar. Men jag visar inte gärna mina personliga familjebilder, tycker det finns lite väl mycket av sånt på sociala medier och andra ställen på webben. Ganska ointressant rent bildmässigt i de flesta fall. För att inte tala om alla bilder på katter och hundar som man gosar med på allsköns sätt och vis.



Jag har massor med bilder på mina barnbarn, både digitala och tagna med film. Dom här tog jag förra helgen med film (Eastman 5222) då de var på besök. Jag tycker dom blev bra rent bildmässigt och det är därför jag visar dom. Har dessutom frågat dottern om att lägga upp fotografierna, och även visat dom för barnen, och det var ok. Chinon CM-4s, en kamera jag fått, samt en Pentax 28mm f:2,8 som jag köpt billigt på auktion. Dessutom en Porst 55mm f:1,2 i K-fattning, som jag haft sedan några år, inköpt för att användas digitalt med adapter. Dessa användes när vi var på besök vid Skrufs Glasbruk och under tiden dottern pratade med ägaren Kent. Han bjöd på glass och yngsta barnbarnet tog den största struten som tog lite längre tid att få i sig. Både 28:an och 55:an användes på full öppning.



Avfotograferade negativ, inga mörkrumskopior än. Men det är meningen det ska bli det också vad det lider. Sen körde jag med min trotjänare Contax S2 och en gammal Zeiss Jena Biotar 75mm f:1,5 i trädgården. Äldsta barnbarnet gillar att klättra och vår astrakan är perfekt för såna övningar. Jag tog några bilder innan hon svingade sig upp i grenarna. Tycker dom blev bra.



Jena Biotar 75mm f:1,5 är en fantastisk porträttglugg, som ger en intressant bakgrunds-bokeh med lite snurr typ Petzval. Gäller dock att få rätt förhållande kamera-motiv bakgrund, det kommer inte per automatik. Lite lagom snurr tycker jag, inte lika extremt som Jenas projektoroptik med namnet Kipronar kan ge (jag har några såna också). Först skaffade jag den ryska kopian Helios 85mm f:1,5 i nytillverkad version med MC och allt, men gillade inte den riktig (den blev lite väl hårdtecknande tyckte jag), så den byttes mot denna original Biotar 75mm som har T. Den tillverkades mellan 1939 och 67 (tror jag) och i bara ca 16.000 exemplar (vet jag). Tre versioner med samma formula. Detta är version tre (den sista som anses bäst) i M42 och utan förvalsbländare. Vad jag läst på sajten  zeissikonveb.de så gjordes den bara i 450 exemplar i just det utförandet. De flesta Biotar 75mm togs annars fram med Exakta-fattning, kring 10.000.



Irma är lätt att fotografera. Hon förstår morfar precis och man behöver inte tala om för henne hur hon ska stå. Bara att ta fram kameran så faller det sig naturligt. Och sedan gäller det för morfar att trycka av i precis rätt ögonblick. Inga konstlade poser utan precis som det blir, då är det bäst. Lätt att inte spänna sig när man känner varandra, det är nog också en fördel.



Irma hjälpte morfar att framkalla filmen också. Ladda den i dosan och sen stod hon för alla agiteringar. Vi hann dock inte göra några kopior i mörkrummet innan hon åkte hem till Stockholm igen. Men det får vi ta en annan gång. Tidigare har vi ju gjort Lumen prints tillsammans under somrarna. Nu tror jag det är dags att ge sig på kopiering också, för hon fyllde 7 år igår.
//

EMAKS BETRAKTELSER 715/Grå dag

En TMax 3200 med utgångsdatum 2014 fick gå genom  mitt Bessa L-hus igår, det jag haft sedan 2003 och som saknar både sökare och mätsökarfunktion, men som har både exponeringsmätare och 1/2000 sek. Jag har ett 10-tal TMax3200 som legat i rumstemperatur de senaste åren (för att ge plats åt annan film i frysen) och ville prova om de var användbara. Min 35mm med tillbehörssökare satt på kameran. Detta är avfotograferade negativ, men jag provade även att kopiera ett av dom i mörkrummet i går kväll. Och det fungerade fint med normal filtergradation. Basslöjan hade förstärkts kraftigt men som sagt, det gick att få acceptabla bilder ändå. Kornet är ju något man vill framhäva med den här filmen och jag tycker det passade bra till de här höstbilderna en grå dag i slutet av oktober. Jag exponerade efter 1600 ASA och räknade ut tiden för det till 10 min i koncentrerad DK-50. Vilket fungerade fint. Filmen tycker jag verkligen satte namn på hösten och jag undvek att dra i spakarna på datorn för att få djupare svärta eller mera kontrast.  Vanliga autonivåer blev fint här tycker jag.



















//

EMAKS BETRAKTELSER 714/Kul att det finns digitala fotografer som inte följer normen.

Mats Andersson, som vi kunnat läsa om här på fotosidans nyheter med sin nya bok MOTHER EARTH t.ex. Flera av bilderna som presenterats påminner i sitt tekniska uttryck om Koudelkas bilder från slutet av 1960-talet, tagna med Orwos NP27. Grovt och kornigt med bra svärta, som pressad film där detaljer i skuggor försvinner. Jag skrev för några dagar sedan på fb, om just detta. Något som man saknar i dagens main stream digitala högupplösande bildvärld. Där knivskärpan, detaljrikedom, strukturlösheten och den höga upplösningen blivit nästan som ett kriterium på att det är en bra bild. Vilket det ju inte är. Lika lite som att oskärpa, grovt  korn och svärta är det. Men när bildernas innehåll och komposition samspelar med själva det tekniska uttrycket, som det gör i Mats Anderssons och Koudelkas bilder, då blir det bra. Här är ett par bilder ur Koudelkas bok Gypsies från slutet av 1960-talet, tagna med hans Exakta-kameror, och Flektogon 25mm från Zeiss Jena med Orwo NP27 film. Det var vad han hade att tillgå då i de trånga miljöerna bland de tjeckiska romerna. Och det blev otroligt bra. SHARPNESS IS A BOURGEOIS CONCEPT står det på Claes Gabrielsons blog, värt att betänka.

Jag använde själv Orwos NP27 på 1970-talet och kring 1980. En film som jag gärna skulle vilja ha tillbaka. När jag så förra året upptäckte att Filmotec Wolfen (fd Orwo och ännu tidigare Agfas  fabriker i östra Tyskland) faktiskt tillverkade en film (för kino) som var precis som den gamla NP27, blev man genast upprymd. N75 hette den, men när företaget fick rekonstrueras förra hösten och vintern så stod produktionen stilla och det gick inte få tag på den filmen. När man nu satt igång produktionen under ny ägare igen, och även öppnat en webbshop, så blev man åter mera hoppfull. Men tyvärr fanns inte N75 i sortimentet då. Men man aviserar att en ny svartvit 400-film ska komma snart, Orwo NP400.

Jag upptäckte dock att man nu även hade en annan film på 400 ASA i sortimentet också på bulk i 30-meterslängder som man kan ladda själv. Jag hade ju tidigare köpt deras finkornigare UN54, som jag använde i våras till mitt Containerprojekt med fint resultat. Nu fanns det även en duplikatfilm Orwo P400 som jag sett bilder från på en sajt på webben, och det såg finemang ut framkallat i Xtol, precis som gamla NP27 vad jag kunde se. Så nu är den också beställt i bulk på 30,5m. Priset blir under 50 kr rullen när man laddar själv, men inte lika billig som deras UN54 där man kommer ner kring 40kr för en 135-36. Detta är sanslöst billigt mot att köpa filmer i färdigladdade kasetter idag. Orwo säljer ju sin UN54 även i färdig kasett och då ligger priset mer än dubbelt så högt t.ex. Fast Ilford och Kodak är så pass dyra även med bulkfilm numera, att man inte tjänar speciellt mycket på att köpa deras filmer i meterlängder. Foma däremot har bättre priser som det lönar sig att köpa som bulk, och köper man Fomapan400 direkt från deras shop i Tjeckien får man t.ex  ett pris som ligger nästan skamligt lågt. Man kommer ner på mellan 25-30 kr rullen 135-36 med både frakt och deras momspålägg inräknat, detta om man köper en enda 30,5m. Köper du flera så kan du i princip räkna bort frakten.


Orrefors hytta 2010. Fomapan 400.

Så för oss svartvita filmfotografer som laddar film på återanvändningsbara kassetter, ser det inte alls så mörkt ut, som det däremot gör för färgfilm och med t.ex Kodaks och Ilfords priser. Man undrar hur det t.ex ska gå för Kodaks filmproduktion, de ligger ju allra högst i pris numera. Och dom som fotar analogt i färg har det kärvt. Både svårt att få tag på film och hutlösa priser. Råvarupriserna på silver och guld har ju stigit markant sedan Putins anfallskrig på Ukraina, och det påverkar givetvis priserna på film, precis som på mycket annat. Men hur man ändå kan hålla så pass låga priser på svartvit bulkfilm hos Orwo/Filmotec Wolfen och Foma i Tjeckien, det förvånar lite grand?
//

EMAKS BETRAKTELSER 713/Experimenten fortsätter

Det började med Professor Schulze i Nürnberg 1727 (som jag skrev om i förra bloggposten). Fotografiska experiment som ledde till upptäckten om silvernitratlösningens ljuskänslighet, och dess sätt att frambringa bilder. Då av rent UV-ljus från solen, vilket bildade avtryck på papperet efter silverlösningen och det han målat eller lagt på papperet. Idag kallar man detta "lumen prints" och det är många som gör bilder med den tekniken fortfarande. T.exWolfgang Moersch i Tyskland, han som även driver fotokemisk utveckling med framkallare, lithframkallare, tonare och annat, och även tagit fram miljövänligare alternativ, baserade på citronsyra. Jag har även gjort några lumen prints. Det roliga med dom är att man kan scanna av dom precis som dom blir, före fixeringen och utan att nytt UV-ljus utifrån förändrar bilden/tar bort den. Så som bilderna troligen också blev för professor Schulze, innan de försvann för att han då inte hade kunskapen att fixera dom.  Färgtonerna blir nämligen förändrade när man fixerar bilden så att den blir beständig. Och de som är från början kan många gånger vara mera intressanta än det som kommer efter fixeringen. Jag vet att många gör så och sedan skriver ut bilderna från den digitala filen istället för att använda den fixerade och kanske inte lika intressanta?

Chemigram är en annan form av fotografi. Bilden växer fram på det fullt belysta fotopapperet genom kemin och de olika resistenter man applicerat på papperet. Variationsmöjligheterna är oändliga och lär man sig styra detta är det riktigt roligt. Här fick jag fram marmorerat mönster tillsammans med formationer av annat slag. Experimenterandet lär fortsätta.





//

EMAKS BETRAKTELSER 712/Forskning och vetenskap ska man ha respekt för.

I mina försök att ta fram bilder med kemi och fysik i kombination (Chemigram), kommer jag att tänka på professor Schultze vid Universitétet i Nürnberg och hans försök med silvernitratlösning på papper och solbelysning av detsamma, utförda år 1727. Vi ska vara tacksamma och ha respekt för hans försök och upptäckter, utan dom hade fotografin kanske inte funnits, eller åtminstone kommit långt senare? Men att det ändå skulle ta 100 år från hans upptäckt och försök med fotografi tills det började bli användbart för bildskapande, berodde naturligtvis på att man inte hade hittat den kemiska nyckeln till att fixera silverbilderna som kom fram. De försvann snabbt då 1727, eftersom man på 1700-talet inte kände till att man med kemi kunde fixera silvret, så att det som belysts och reagerat stannade kvar (fixerades) och stabiliserades på papperet, medan det andra obelysta upptogs till fixeringslösningen medelst en kemisk reaktion. Det upptäckte man långt senare och först tidigt 1800-tal kom det egentliga genombrottet för fotografin. Då hade både Niepce och Talbot börjat använda kameran (en uppfinning som funnits långt tidigare) i kombination med de foto(ljus)känsliga materialen.


Chemigram 32 - 2022. Silvergelatin 30x40 cm. Unik.

Det jag pysslat med nu några veckor (Chemigram) är i princip samma som det professor Schultze gjorde för nästan 300 år sen. Fast jag har ju kemin till hjälp att stoppa/reglera framkallningen av silvret, och styra hur den fortgår och utvecklar sig. Det ska man tacka den efterföljande forskningen för. Den första bilden appellerar väl mera till fantasin, och slumpen fick här styra till en del. Någon fick associationer till  Guernica när hen såg fotografiet, målningen som Picasso gjorde 1937 efter att nazityskt bombflyg totalförstört staden i ett anfall till stöd för Francos fascister. Den sista bilden kom till efter en liknande idé jag fick. Fast här är det nutid och bombade/skadade bostadshus i Ukraina efter en annan galnings illdåd. Det ska sägas att den bilden gjordes dagen före den första, så idén kom inte från kommentaren jag fick om Guernica, den kommentaren fick jag idag och innan det hade jag inte en tanke på att den skulle kunna associeras med Picassos målning. Men den bild jag gjorde med bombade bostäder i Ukraina som förebild, blev efter intentionerna. Även om jag fick fundera och jobba en del med hur jag skulle kunna få till det.


Chemigram 31 - 2022. Silvergelatin 26x37cm. Unik.

//