EMAKS BETRAKTELSER 716/Lätt att glömma familjebilderna.

Personligen gör jag inte det, även om man skulle kunna tro det av allt annat jag visar. Men jag visar inte gärna mina personliga familjebilder, tycker det finns lite väl mycket av sånt på sociala medier och andra ställen på webben. Ganska ointressant rent bildmässigt i de flesta fall. För att inte tala om alla bilder på katter och hundar som man gosar med på allsköns sätt och vis.



Jag har massor med bilder på mina barnbarn, både digitala och tagna med film. Dom här tog jag förra helgen med film (Eastman 5222) då de var på besök. Jag tycker dom blev bra rent bildmässigt och det är därför jag visar dom. Har dessutom frågat dottern om att lägga upp fotografierna, och även visat dom för barnen, och det var ok. Chinon CM-4s, en kamera jag fått, samt en Pentax 28mm f:2,8 som jag köpt billigt på auktion. Dessutom en Porst 55mm f:1,2 i K-fattning, som jag haft sedan några år, inköpt för att användas digitalt med adapter. Dessa användes när vi var på besök vid Skrufs Glasbruk och under tiden dottern pratade med ägaren Kent. Han bjöd på glass och yngsta barnbarnet tog den största struten som tog lite längre tid att få i sig. Både 28:an och 55:an användes på full öppning.



Avfotograferade negativ, inga mörkrumskopior än. Men det är meningen det ska bli det också vad det lider. Sen körde jag med min trotjänare Contax S2 och en gammal Zeiss Jena Biotar 75mm f:1,5 i trädgården. Äldsta barnbarnet gillar att klättra och vår astrakan är perfekt för såna övningar. Jag tog några bilder innan hon svingade sig upp i grenarna. Tycker dom blev bra.



Jena Biotar 75mm f:1,5 är en fantastisk porträttglugg, som ger en intressant bakgrunds-bokeh med lite snurr typ Petzval. Gäller dock att få rätt förhållande kamera-motiv bakgrund, det kommer inte per automatik. Lite lagom snurr tycker jag, inte lika extremt som Jenas projektoroptik med namnet Kipronar kan ge (jag har några såna också). Först skaffade jag den ryska kopian Helios 85mm f:1,5 i nytillverkad version med MC och allt, men gillade inte den riktig (den blev lite väl hårdtecknande tyckte jag), så den byttes mot denna original Biotar 75mm som har T. Den tillverkades mellan 1939 och 67 (tror jag) och i bara ca 16.000 exemplar (vet jag). Tre versioner med samma formula. Detta är version tre (den sista som anses bäst) i M42 och utan förvalsbländare. Vad jag läst på sajten  zeissikonveb.de så gjordes den bara i 450 exemplar i just det utförandet. De flesta Biotar 75mm togs annars fram med Exakta-fattning, kring 10.000.



Irma är lätt att fotografera. Hon förstår morfar precis och man behöver inte tala om för henne hur hon ska stå. Bara att ta fram kameran så faller det sig naturligt. Och sedan gäller det för morfar att trycka av i precis rätt ögonblick. Inga konstlade poser utan precis som det blir, då är det bäst. Lätt att inte spänna sig när man känner varandra, det är nog också en fördel.



Irma hjälpte morfar att framkalla filmen också. Ladda den i dosan och sen stod hon för alla agiteringar. Vi hann dock inte göra några kopior i mörkrummet innan hon åkte hem till Stockholm igen. Men det får vi ta en annan gång. Tidigare har vi ju gjort Lumen prints tillsammans under somrarna. Nu tror jag det är dags att ge sig på kopiering också, för hon fyllde 7 år igår.
//

2022-11-09 11:28   Johan Pihl

Mycket fina familjebilder med skön gråskala i, Nils. Gillar den bäst som du valt som "välkomstbild", där flickan står i sanden i sandlådan och tittar in kameran, och pojken sitter på kanten och äter i bakgrunden.

Svar från Nils Bergqvist 2022-11-09 16:34

Tack, ja den bilden gillar jag nog bäst själv också.