EMAKS BETRAKTELSER 714/Kul att det finns digitala fotografer som inte följer normen.
Mats Andersson, som vi kunnat läsa om här på fotosidans nyheter med sin nya bok MOTHER EARTH t.ex. Flera av bilderna som presenterats påminner i sitt tekniska uttryck om Koudelkas bilder från slutet av 1960-talet, tagna med Orwos NP27. Grovt och kornigt med bra svärta, som pressad film där detaljer i skuggor försvinner. Jag skrev för några dagar sedan på fb, om just detta. Något som man saknar i dagens main stream digitala högupplösande bildvärld. Där knivskärpan, detaljrikedom, strukturlösheten och den höga upplösningen blivit nästan som ett kriterium på att det är en bra bild. Vilket det ju inte är. Lika lite som att oskärpa, grovt korn och svärta är det. Men när bildernas innehåll och komposition samspelar med själva det tekniska uttrycket, som det gör i Mats Anderssons och Koudelkas bilder, då blir det bra. Här är ett par bilder ur Koudelkas bok Gypsies från slutet av 1960-talet, tagna med hans Exakta-kameror, och Flektogon 25mm från Zeiss Jena med Orwo NP27 film. Det var vad han hade att tillgå då i de trånga miljöerna bland de tjeckiska romerna. Och det blev otroligt bra. SHARPNESS IS A BOURGEOIS CONCEPT står det på Claes Gabrielsons blog, värt att betänka.
Jag använde själv Orwos NP27 på 1970-talet och kring 1980. En film som jag gärna skulle vilja ha tillbaka. När jag så förra året upptäckte att Filmotec Wolfen (fd Orwo och ännu tidigare Agfas fabriker i östra Tyskland) faktiskt tillverkade en film (för kino) som var precis som den gamla NP27, blev man genast upprymd. N75 hette den, men när företaget fick rekonstrueras förra hösten och vintern så stod produktionen stilla och det gick inte få tag på den filmen. När man nu satt igång produktionen under ny ägare igen, och även öppnat en webbshop, så blev man åter mera hoppfull. Men tyvärr fanns inte N75 i sortimentet då. Men man aviserar att en ny svartvit 400-film ska komma snart, Orwo NP400.
Jag upptäckte dock att man nu även hade en annan film på 400 ASA i sortimentet också på bulk i 30-meterslängder som man kan ladda själv. Jag hade ju tidigare köpt deras finkornigare UN54, som jag använde i våras till mitt Containerprojekt med fint resultat. Nu fanns det även en duplikatfilm Orwo P400 som jag sett bilder från på en sajt på webben, och det såg finemang ut framkallat i Xtol, precis som gamla NP27 vad jag kunde se. Så nu är den också beställt i bulk på 30,5m. Priset blir under 50 kr rullen när man laddar själv, men inte lika billig som deras UN54 där man kommer ner kring 40kr för en 135-36. Detta är sanslöst billigt mot att köpa filmer i färdigladdade kasetter idag. Orwo säljer ju sin UN54 även i färdig kasett och då ligger priset mer än dubbelt så högt t.ex. Fast Ilford och Kodak är så pass dyra även med bulkfilm numera, att man inte tjänar speciellt mycket på att köpa deras filmer i meterlängder. Foma däremot har bättre priser som det lönar sig att köpa som bulk, och köper man Fomapan400 direkt från deras shop i Tjeckien får man t.ex ett pris som ligger nästan skamligt lågt. Man kommer ner på mellan 25-30 kr rullen 135-36 med både frakt och deras momspålägg inräknat, detta om man köper en enda 30,5m. Köper du flera så kan du i princip räkna bort frakten.
Orrefors hytta 2010. Fomapan 400.
Så för oss svartvita filmfotografer som laddar film på återanvändningsbara kassetter, ser det inte alls så mörkt ut, som det däremot gör för färgfilm och med t.ex Kodaks och Ilfords priser. Man undrar hur det t.ex ska gå för Kodaks filmproduktion, de ligger ju allra högst i pris numera. Och dom som fotar analogt i färg har det kärvt. Både svårt att få tag på film och hutlösa priser. Råvarupriserna på silver och guld har ju stigit markant sedan Putins anfallskrig på Ukraina, och det påverkar givetvis priserna på film, precis som på mycket annat. Men hur man ändå kan hålla så pass låga priser på svartvit bulkfilm hos Orwo/Filmotec Wolfen och Foma i Tjeckien, det förvånar lite grand?
//
En del böcker som publiceras i Japan hyllar fortfarande den gamla hög kontrast stilen. Publiken där är ju mycket större än här i landet.
Det är trist att priserna har gått upp så mycket, men i krigstider blir metaller dyrare.
Ha det gott
Bob
Mats Anderssons bilder har det där uttrycket, det fotografiska som ligger nästgårds med grafiken där bilduttrycket blir så mycket mer än skärpa, omfång, trohet till färg. Sånt kan vara viktigt ibland men inte jämnt.
Som sagt tack för en intressant blogg. Gärna mer sånt
/Gunnar S
Med vänlig hälsning/per-erik
Så söndagen startade bra! Tack för det Nils!
/Bengan
Jag gillar liksom du det lite korniga, i rätt sammanhang. Har hittat några digitala vägar dit som jag tycker funkar bra.
Jag köpte en Nikon 1 aw1 för att ha på stranden. Det visade sig att den lilla 1"-sensorn beter sig väldigt fint konverterat till svartvitt. Snyggt korn och fin gråskala.
Min gamla Sony Nex-7, känns rätt lik TriX om man drar upp den till 800-1600 iso, konverterar till svartvitt och stänger av all brusreducering - särskilt färgbruset. Zeiss-optik när det ska vara skarpt (som Contax T3), Pentax 110-optik när det ska vara mjuka, mörka hörn, likt Lomo LCA.
Lite grynigare blir det med Panasonic LX3.
Om Josef Koudelka kan jag bara hålla med. Definitivt på min topp 5-lista. Vilken fantastisk fotograf och intressant människa.