Skalövning

Får bli en skalövning idag. Naturligt ljus. D800 och ett Nikkor 55mm makro från tidigt sjuttiotal.  Ostronskal är det visst komplett med över och undersida. Eller hur nu ostron tänker sånt med över och under.

landskap och processfoto

Sten. Rätt nära Saltvik.

Ibland tar man bilder som man har sett någon gång tidigare. Frågan är var. Hursomhelst, såna här motiv och man får vara försiktig med efterskärpning. Och inte göra för mycket kontrast med kurvverktygen.
En sten som ligger där den ligger. Och har nog gjort rätt länge. Kanske den placerades nån gång i den senaste istiden. 

När man nu är i mitten på augusti börjar det pocka på med besök i människobyn. Se lite folk. Och fotografera en skvätt. Inte bara stenar och horisonter. Men till helgen blir det en sväng till huvudstaden. Och Anders Petersén på Liljewalchs. Och planket, inte minst.

(Undrar om jag inte ska försöka översätta den bilden till en blyerts. Eller kol.)

Utskärgård

Österskäret, Gillöga. Augusti 2019

En tur till de yttersta skären blir det varje sommar. Gillöga i Stockholms skärgård var några år sen sist. Det ska helst vara hyggligt väder när man sticker dit ut. Ankarbotten är inte att tala om. Här åker ankarna kors och tvärs på hala undervattenshällar om de inte fastnar för gott i nån skreva.
Men vackert är det. Och den här dagen tittar S/S Blidösund ut också.

Vill man läsa mer om Gillöga rekommenderas Sven Barthels och Roland Svensons bok ”Gillöga”. Om det bokverket kan man skriva en hel del. Men det får bli en annan gång.

Tillbaks till svartvitt, eller monokromt som det heter...

Fast, monokromt betyder en färg. Och den måste inte nödvändigtvis vara svart. Som inte är en färg om vi tänker additiv färg vilket är det mest korrekta att göra om man är fotograf. Svart är avsaknaden av ljus. Och motsatsen vitt är allt ljus på en gång. Monokromt betyder bara en färg och den kan vara vad helst man behagar. Rött, grönt, mahognybrun, ligusterblå eller vad man nu kan hitta på. Svartvitt är egentligen grått. Från väldigt ljusgrått till väldigt mörkgrått. Ja rent vitt och rent svart ryms också. Men det här är något man inte behöver påpeka för en fotograf. Eller?

Och hur man nu som fotograf eller bildmakare förhåller sig till färg eller svartvitt, ja det är en fråga som varit på tapeten rätt länge. Och här finns inget rätt eller fel. För en bild är en bild och verkligheten är nåt annat. Ja, inte ens verkligheten är nåt annat eftersom det vi ser faktiskt är en bild det också. Med hjälp av våra egna synapparater. Med många parametrar som slår lite olika från individ till individ.

Dans på berget. Julinatt. Skärgårdsdrömmar. Borde kanske vara i färg. Och skärpan som ligger helt fel. Eller gör den det?

Skärgårdstur

Det brukar bli en tur ut till ytterskärgårdarna varje år. Numer oftast som gastar på goda vänners båtar. Ibland räcker inte vinden till så långt, men det är trevligt ändå. Här har vi kommit till Rammskär innanför Söderarm.

Vi seglar med Primrose, en Reimersritad  kustkryssare byggd 1938 i mestadels mahogny. Ett trivsamt flytetyg från fordom. Och lite aftonbestyr med matlagning och annat gastronomiskt pyssel.
Kvällen kommer med en rätt magnifik solnedgång. Ett sånt här fenomen, vad det nu kan vara vet jag inte om jag sett förut. Det verkar som om det är något bortanför horisonten som skuggar solen. Nån som vet.
Hur som helst sjunger sälarna hela natten och långt in på morgonen.

Med morgonen kommer algerna. Sol och varmt då blommar algerna. Och de är snabbare igång nu än för ett antal år sedan. Människans inhopp i kväve och fosforcirkulationen. Gamla och nya synder kan man säga. Undrar om vi får höra uppgifter om att algerna i Östersjön minskar och vårt innanhav är på bättringsvägen under vår livstid? Hoppas barnbarnen i alla fall kan få bada med sina barn i ett renare hav.