Karantän i urskogen?

Vi tog en sväng bort till Fiby urskog en liten bit väster om Uppsala. Vi tänkte tanken att lite vandring i urskog är nog lite ensamhet, så riktig i dessa tider. Trodde vi. Men skogen genljöd av glada utrop och folk både här och där. Vilket naturligtvis är roligt och bra att fler hörsammar uppmaningen om att vistas ute. Och skogsbad, som det numera heter, är bra för både kropp och själ och stärker säkert immunförsvaret.

Fiby urskog är en sån där block och hällmarksskog med rent John Bauerska kvaliteter. Reservatet får sköta sig själv så det är verkligen en gammelskog.

Och vi ägnar oss gärna åt processfoto. Bilder för bildernas egen skull. Flanörfotografi i skogsmiljö. Men om kameran på magen skärper bildseendet? Kanske.

Vridna torrfuror och silvergrå krokgrenar måste naturligtvis fotograferas. Inte bara av oss. Undrar hur många avbildade torrfuror det finns i världens samlade serverhallar och diskar?

Och tanken dyker upp då och då. En bättre vald tidpunkt, med lite mer spännande ljus. Ett stativ, ett mer dedikerat objektiv, lite mer tålamod och ett mer aktivt motivsökande. Exempelvis,den där bilden på en blåsippa i mjukt motljus som man har sett dussintals bilder av allaredan. Och redan fotograferat några gånger. Det vore nåt.

I fotografiets tid

En utställning från Tromsö museum som just nu kan ses på Uplandsmuseet i Uppsala. En klassisk skärmutställning som vandrar runt. utställningen är gjord med utgångspunkt i Rolf Ärnströms foton från 1940-talet. En samling fotografier från två samebyar i norra Sapmi. Och vad gjorde Rolf Ärnström där då förutom att fotografera med sin nyinköpta "moderne fotografiapparat", en Kodak retina som säkert en och annan minns eller har egna erfarenheter av? Ja, lärare så klart.
"I likhet med flere av tidas toneangivende dokumentarfotografer brukte han sitt nyinnkjøpte småbildekamera til å utforske og forsterke sine møter med verden og menneskene. Elevene i småskolen ble hans viktigste motiver. I en avslappet, uhøytidelig og nærmest familiær stil skildrer læreren barnas virkelighet i et tradisjonelt reindriftssamfunn, i skolen, i leken, i naturen og i arbeidet", för att citera utställningspresentationen.

En fin liten utställning som vad gäller själva formen kan kännas en liten aning daterad, jag kan tro att om man hade producerat den i dag hade den varit mer interaktiv och förmodligen mer uppbyggd kring bilder presenterade på bildskärm.
Och visst väcks en tanke om vad man kan använda foto till. Berättande, dokumenterande och med en liten visshet om att dagens fotografier är historia i morgon.

Klimatet är summan av vädret.

Normalt sett borde man åkt skridskor därute på Ekoln. Eller isjakt. Om inte borde det legat nån decimeter snö att skida på. Såhär i mitten av januari borde fjärden åtminstone vara islagd , kanske med någon längre råk därute. Oftast är det så. Inte +7°. Hård byig  sydväst är däremot inte så ovanligt. Typisk lågtrycksvind. Väldigt vanlig denna vinter. Att körsbärsträden sätter blom i Stockholm hör väl också till ovanligheterna.

midvintersolstånd 2019

Våröversvämning i december.  Inte så vanligt. Det är ladan på Kungsängarna där tornfalkarna kommer att häcka i vår. Och flockar av gäss på väg norrut.

Och under bron kommer den safirblå kungsfiskaren ila. Och lärkan är legio. Har jag tur ser jag storspoven. Hör näktergal och kanske, kanske kornknarren .

Jag önskar alla ett nytt år som är lite mer resonerande. Mindre polariserat. Mer genomtänkt. Mer ansvarstagande. Mer humanistiskt. Mindre egoistiskt. Och att så många som möjligt får en god jul.

Skärgårdstur

Det brukar bli en tur ut till ytterskärgårdarna varje år. Numer oftast som gastar på goda vänners båtar. Ibland räcker inte vinden till så långt, men det är trevligt ändå. Här har vi kommit till Rammskär innanför Söderarm.

Vi seglar med Primrose, en Reimersritad  kustkryssare byggd 1938 i mestadels mahogny. Ett trivsamt flytetyg från fordom. Och lite aftonbestyr med matlagning och annat gastronomiskt pyssel.
Kvällen kommer med en rätt magnifik solnedgång. Ett sånt här fenomen, vad det nu kan vara vet jag inte om jag sett förut. Det verkar som om det är något bortanför horisonten som skuggar solen. Nån som vet.
Hur som helst sjunger sälarna hela natten och långt in på morgonen.

Med morgonen kommer algerna. Sol och varmt då blommar algerna. Och de är snabbare igång nu än för ett antal år sedan. Människans inhopp i kväve och fosforcirkulationen. Gamla och nya synder kan man säga. Undrar om vi får höra uppgifter om att algerna i Östersjön minskar och vårt innanhav är på bättringsvägen under vår livstid? Hoppas barnbarnen i alla fall kan få bada med sina barn i ett renare hav.