Omvänt perspektiv
Therezienstadt 2
Ett enkelt handfat. Till gissningsvis 50-60 personer. Therezienstadt. Pliktskyldigt ditsatt, utan vare sig tillopp eller avlopp. Nazismens sjukliga intresse för renhet, duschar, kranar med mera tar sig ibland märkliga uttryck. Det här är nutidshistoria. Jag föddes sex år efter Europas största katastrof. Det är inte längre sedan än så.
Även om man ibland kan tro att historien upprepar sig är det vår plikt att arbeta emot. Eller hur? Bilden och kameran kan vara användbara verktyg för det.
( Lite teknik. I första upplagan av dessa Terezinbilder, som gick till tryck, arbetade jag med en teknik som jag försökte att få nära rotogravyrens mjuka uttryck.
Hög upplösning 1000 ppi för att sedan göra en mjuk kontrastkurva, sedan gråskala, bitmapp med mycket fint raster. Sedan duplex, duplexfärg aningens tonad mot sepia-magenta. Därefter tillbaka till hanterbar rgb och sparat i jpg eftersom tryckaren ville ha det så.
Den här bilden är gjord med mycket mer kontrast och en del Efex Silver.)
Terezin
Tänkte uppehålla mig i Tjeckien ett tag. Sex mil norr om Prag mot Dresden till. Terezin ( Therezienstadt) oktober. Therezienstadt, ett av nazismens genomgångsläger. Ett ghetto som man visade upp. Bland annat för Röda Korset. Se här! Se så bra vi behandlar judarna. Sanningen var naturligtvis nån annanstans. Idag. Dimma, råkallt, utkylt. Och denna nazismens sjukliga intresse för renhet - handfat, duschar, kranar...
Den här bilden är tagen för några år sedan. Therezienstadt drabbades även den av översvämningar når regnet föll över Europa och de europeiska floderna svämmade över. Därav delvis det slitna uttrycket.
När jag kom hem och redigerade bilderna fann jag att i den bildbeskrivning jag sökte fanns det en dimension av bildestetik. En bild som åtminstone för mig associerade till Zurbaran, den spanske sextonhundratalsmålaren med stilleben som specialitet.
Jag har haft anledning att besöka Prag och Therezienstadt ett par gånger de senaste åren. Utifrån de bilderna och den inspirationen gjorde jag min senaste utställning 2015. Teckningar och objekt.
Sen läste jag De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Läs den.