Slutna rummet

Den här veckan har vi gjort övningen ”slutna rummet”.
Det är oftast inget stort problem att ta en bild, men handen på hjärtat, hur bekvämt är det att själv hamna framför kameran?
Vi stänger dörren. Alla har varsin kamera. Uppgiften är att ta minst fem bilder på varje person i rummet. Jodå, det lossnar ganska snart och blir till veritabla dueller. Nästa instruktion blir att för varje bild du tar ska du fråga: Hej, får jag ta en bild av dig? Och alltid säga – tack så mycket, efteråt.

Efter en stund blir det ganska avspänt.

Andra uppgiften blir att vaska fram tre bilder som man själv (av en eller annan anledning) tycker är bättre än de andra. Vi övar oss i att hitta in i bilden. Är den bra för att det är bästa kompisen, för att hen ser glad ut eller för att bilden känns intressant. Och vad är det i så fall som gör bilden intressant. Vi övar oss också i att hitta saker i bilderna som kan komma fram om man beskär.
( alla eleverna har godkänt bilderna för publicering)

motsatt perspektiv

Motsatt perspektiv

De senaste månaderna har jag provat ett motsatt perspektiv på tillvaron. Jag har satt mig en stund på de platser som romska tiggare brukar sitta på. Bara när det har varit ledigt. Väldigt korta stunder, det är skitjobbigt att sitta på knä. Och kallt. Så har jag tagit några bilder. Märkligt nog försöker många människor passera förbi utan att titta, antagligen ungefär samma beteende som om jag hade varit en rom. Men nu är det en medelsvensson utan pappmugg men med en kamera istället.

Jag tänker att det är väl ungefär de här utsikterna de har dagarna i ända. Tröstlöst är bara förnamnet. Ändå sitter de dag ut och dag in. Nån slags hjältar mitt upp i eländet.

Dokumentera

Jag tar mina första bilder nångång runt 1960. Ungefär samtidigt som den stora omvandlingen av Uppsalas stadskärna inleds. Man river i kvarteret där jag bor. Och vad tycker en nioåring är mer spännande än grävskopor och "kattepillers"? Att jag sysslade med dokumentärfoto är nog inget som förespeglade mig. Då.
( Som synes är bilden både oskarp, repig, dammig och med nån slags torkfläck i himlen. Så får den vara. Det är lite tidsdokument det också. Zeiss Ikon 6x6 bälg)

1945

Överst en bild på en gammal kamera, min pappas Rolleiflex. Som synes har den fått en och annan törn under sitt lite drygt sjuttiofemåriga liv. Men den fungerar ännu. Lite rengöring av mattskivan, en justering av slutaren vore kanske på sin plats. Tillverkad i Nazityskland och funderingen finns; hur många slavarbetare finns i processen av tillverkningen av just denna kamera...
   Under en bild tagen med ovanstående kamera. Någonstans i Nordnorge i slutet av maj, första hälften av juni månad 1945.
Den tyska kapitulationen är knappt en månad gammal. Röda korset gör en samlad insats. Tåg till Boden , därefter flyg till Bodö ,amerikanska Dakotas (DC-3)  Frivilliga från Sverige utrustar ett tyskt fältsjukhus i Fauske. Man  samlar upp, i huvudsak ryska krigsfångar från olika fångläger i Nordnorge. Många är i mycket dåligt skick. Bristsjukdomar och köldskador är vanliga.

De här två är i alla fall på benen. Friheten och freden  tar sig olika uttryck. Sjuttioett år sedan. Inte ens en mansålder. Vilka tycker att man inte ska lära av historien?