Livet på ön. Februari. Och klimatet.

Nog är det lite Roland Svensson över naturen idag. Nån svartvit konvertering behövs knappt. Det drar igång en ostlig kuling. En kindbitare. Ett skrakpar kämpar i motvind, undrar vart de ska? Likaså en ensam sångsvan. Ska sångsvanen erövra skärgården? Inte mig emot. 

Alfrida gick hårt åt här ute. Det ser faktiskt värre ut än jag trodde. Så här kan en av många effekter av klimatförändringen gestalta sig. Det blir mycket trän att ta rätt på.

Och att det är så hysteriskt mycket kvistar på granar. Och det här var dessutom en ovanligt stor rackare. Tät och fin som en flaskborste. Men en såg med lite längre svärd vore inte fel. Så det blir att överväga, en ny såg eller ett nytt objektiv? Ett med tydlig fokalskala.  Allt ryms inte i en pensionerad plånbok. Tål att tänka på.
Granbilden är tagen med en något immig mobiltelefon. Om nån undrar över kvaliteten.
Efter ett sånt här fyspass är jag värd en soffa och en god brasa ( brist på ved de närmaste åren? Nej då.) och läser Naomi Kleins bok "Det här förändrar allt, kapitalismen kontra klimatet". Det är en fem sex hundra sidor om man räknar bort notapparaten. Mycket läsvärd.

Linsen som verktyg och lite annat i dagens tidning

I lördags hade vi vernissage med en fotobaserad utställning på Åhuset Walmstedtska gården. Det är roligt att få positiva omdömen. Det känns som det är på rätt väg. Mina landskap är ett försök att gestalta en liten, liten bit av flykten genom Europa. Det där att fly för sin existens i ett delvis underskönt landskap. Ja, nåt åt det hållet iallafall. Ungefär så här ser det ut.

Avsked. Oskärpans år 2018 .

Idag byter jag adress. Från skärgård till stad. Eller, från och med i dag har jag fler par strumpor i staden än på ön. Om ett halvår byter jag tillbaka. Så är planen. Vilken fond ska man ha bakom ett försök till ett kreativt arbete? Kvällen kommer med en styv kuling från VSV och svårt regn som piskar stadslägenhetens fönster. Men det är lugnt. Båtarna är uppe. Allt är stuvat. Allt är revat. Förberedelserna är gjorda.

( Lägg märke till att det sotar högst betydligt i denna bild. Det får det gärna göra. Jag känner mig lite sotig. Lite Panatomic-lek i Silver Efex.)

Något saknas

Vad då? Jag tar en sväng ut på fjärden. Ljuset är påtagligt mjukt. Milt skulle man kunna säga. Men vad är det som saknas? Kondensstrimmorna från flygtrafiken in mot Arlanda. Eller bortifrån. Det här råkar vara en tillfällighet. Jag kollar på flightspotting. och, jo nog är det en hel del kärror i gång däruppe. Men just vid detta tillfälle är det märkvärdigt lugnt.
Och senare. Det blev en svart natt. Men lika fullt lyser stjärnorna.

(Norröran, Sundaskären i Svartlögafjärden. D800 24mm. Jag tycker fortfarande att det är kul att ta vidvinkelbilder med antingen väldigt låg, eller hög horisont.)

Morgon

Morgon. Springrundan. Morgondoppet. Hyfsat varmt i vattnet, fortfarande. Lugnet lägrar sig på ön.
På kvällen kommer lågtryckspassagen. Åskan mullrar in över fastlandet. Vi väntar på regn. Av det kan man inte få tillräckligt verkar det som.