Kommunala musikskolan, och sen då?

inte att förglömma bildningsförbunden. Ja, det kanske fortsätter i ett storband, som här, Bohuslän Big band. Här tillsammans med Luciana Souza och Vince Mendoza. Ruggigt bra. Brasilianskt. Och kameran i fickan, en nybegagnad. Och helt oredigerad bild. Typ Dogma, eller? Bilder av typen, vi var där, ett slags massbild, bilder som illustrerar.

Och Håkan och Karin som hade vernissage i Finspång idag. I Finspångs Konsthall. (Lite långt att åka.)

Vi rundar av med gratinerad löksoppa. Lördagkväll. Massbildens förlovade ögonblick.

Dykning i mappar, magasin och negativpärmar

Vem har inte upplevt det. I jakten efter någon relativt nytagen bild som så att säga slunkit förbi metadatasystem, mappstrukturer, en förmodad noggranhet som kommer på skam.  Då är det mycket lätt att sakta sjunka ner i bildernas bottensediment. Bortglömdheten. Och irra bort sig i historien. Bilden fri för tolkning och vidare läsning.

Om oron över ett bistrare kulturklimat då  kanske den här länken kan vara något:  https://www.vk.se/2023-11-17/konst-kan-val-inte-vara-verklighet-c37a6

Trevlig helg

(bild: Nikon F 28/3.5  Ectachrome. Cindy Crawford. Okänd äldre dam. Gottsunda centrum.)

Last Night in Sweden, ett politiskt fotografi.

Bokförlaget Max Ström gav för snart sex år sedan ut boken Last Night in Sweden med bilder från en vecka Sverige. Förord och inledning av Henrik Berggren. Bakgrunden var väl ett uttalande av Donald Trump, See what´s happening i Sweden last night. Och sanningen var väl att just den kvällen hände inget särskilt annat än livet som har sin gång ( och en delfinal i Mello).
   Det är mycket bra bilder i boken, tidstypiska och naturligt nog daterade. Det är långt ifrån de privata bilderna som kliver ut i publiceringens strålkastarljus. Mer  ett dokumentärt  foto med namn som Paul Hansen, Anette Nantell, Roger Turesson, Jeppe Wikström bakom kamerorna för att nämna några. Tillit är ett ord och begrepp som ligger som en klangbotten i både ord som i bild.
Om man vill ha tekniska synpunkter på fotografiet är det kanske att digitalt färgfoto i den här publikationen så tydligt visar att så är det nu. Det finns inga referenser till en tidigare analog bildvärld. Nu ska det sägas att det är inte det första exemplet på att så är det nu. Men det syns. Inte minst genom nattliga bilder där ett högt iso krävs, något som tidigare var om inte en omöjlighet men som satte sina spår. Och det är också ett tydligt, månne daterat berättarspråk.

Politiskt foto? Politisk fotobok? Ja på bägge. (Jorå, och det finns en politisk gliring nånstans i bokens text.)

Bild: Sverige i juli 2023. Fuji Xpro2 23mm

Två utställningar. Två konstnärer. Nåt gemensamt.

Katrina Loelv är en konstnär jag känt länge. En konstnär med en konstnärlig integritet. Som gör väldigt fina bilder. Då och då tecknar och målar hon på ritfilm, nåt vi är överens om att det är ett utomordentligt material. Katrinas bilder är subtila men samtidigt väldigt påtagliga.De är det dom är, men samtidigt  mycket poetiska. 

Anders Rönnlund ställer ut i den andra lokalen. I rätt skarp kontrast till Katrinas, men helt uppenbart lirar hans skulptur, en avancerat uttänkt rörlig skulptur, datorstyrd som med droppar ritar beställda bilder med vattendroppar i en stor bassäng. Det här är ett maskineri som i sin framtoning av rostfritt, vatten och programmering uttrycker något synnerigen subtilt.

   Det här är nog konst som ligger en bit från mittfåran, både Katrinas och Andreas. Och det krävs nog lite, lite grann av betraktaren. ( Läs gärna lite mer om dem i länkarna.)

(Idag, en regntung plus tiogradig dag i mitten av november inbjuder till lite redigering i Tri-X anda.)

Otillbörlig reklam kanske…

men Situation Stockholm kan nog slinka igenom i alla fall. Finns att köpa av tappra försäljare åtminstone så långt som SL:s trafik når.

Köp den. Stötta de som stöttar. Det här numret med stort porträtt om Cornelis Vreeswijk. Omslagsbilden har Elisabeth Ohlsson Wallin tagit.