Skye

På Broadford B&B kunde man förstås få en "full scottish breakfast", som kan se ut ungefär så här. Det som skiljer från en engelsk frukost är black pudding och haggis, som ligger bredvid korven, och "tattie scone" bakom ägg och bacon. Det är något brödliknande gjort på potatis (tattie) misstänker jag. Jag vill väldigt gärna ha vita bönor i tomatsås också och det kan man absolut få även i Skottland. Ett par stora koppar te med mjölk, rostat bröd (fast man egentligen inte orkar) och en rejäl klick HP sås tycker jag hör till. Efter en sån här frukost behöver man inte äta lunch, man blir inte hungrig förrän framåt sex på kvällen. Ville man inte ha en fullt så stor frukost var det mycket populärt att servera äggröra med kallrökt lax, en förträfflig kombination.

Efter frukost skulle vi ut och upptäcka Skye. Vädret såg lovande ut och solen tittade fram. När min sambo startade bilen utanför vårt boende lös den röda lampan för oljetrycket. Det har jag inte varit med om sedan "skrotbilsägartiden" och aldrig med en hyrbil. Dessutom hade de ju gjort en säkerhetskontroll som tog 45 minuter! Vi såg nog bara två mackar på Skye och den ena råkade ligga nästan mitt emot vårt boende. Alltså var det lätt åtgärdat. Om det hade hänt senare under dagen hade det blivit betydligt mer problematiskt. 

Vi körde ut på Skyes huvudväg mot Portree och landskapet var otroligt vackert. Det liknade Norge men topparna hade inte någon snö och det var större variation av barrträd (och andra växter) än man ser i Norge. En skotsk flagga vajar i vinden. Vägen är krokig och vägrenen obefintlig (som i Norge) men det är skyltat 60 miles/h, vilket är nästan 100 km/tim! 

Vi kör längs vatten och gör korta fotostopp där det går. 

Molnen drar ihop sej och det är dax för regnjacka på. 

På väg mot Portree passerar man Sligachan old bridge. Enligt en legend ska man ligga ner och doppa ansiktet sju sekunder i vattnet och sedan låta det torka naturligt. Då ska man belönas med "oändlig skönhet". Det är precis vad dessa personer håller på med.  

Bakom bron finns en vacker bergstopp men just när turisterna förvunnit täcks i stort sett hela toppen av låga moln. Skye har blivit ett mycket populärt turistmål och den väg vi färdas på är tillräckligt bred för turistbussar. De stannar förstås här.

Portree är Skyes största stad med ca 2300 invånare, vara ca 900 pratar det keltiska språket skotsk gaeliska. Det här är en känd vy men det finns inte en utkiksplats här utan vi står tryckta mot en stenmur på huvudvägen, i en kurva, fotar snabbt samtidigt som vi hoppas att det inte ska komma en lastbil.

På en tvärgata till den enda huvudgata som finns hittar vi en butik som specialiserat sej på gin, men för säkerhets skull har de även en del whisky. 

På Skye finns flera whiskydestillerier, det mest kända är Talisker. Vi är på väg dit men undrar om vi har kört fel. Vägen är visserligen asfalterad med det är enkelfil med mötesplatser. Vi funderar över om man inte har större transporter såväl till som från ett destilleri som är så känt som Talisker. Kan en turistbuss köra in här, kanske...Vi möter tack och lov ingen.

Talisker är stort och vi har tur som får en plats på parkeringen (som inte är så stor). Vi har inte förbokat någon rundtur för har man sett ett eller två destillerier förut inser man att de ser ganska lika ut. När vi frågade fanns det inte heller någon plats denna dag. Nåväl, det gjorde inte så mycket.

Vi passade dock på att göra en provning och vi delade den på fyra (egentligen tre + en chaufför). Man behöver inte så mycket för att uppleva smakerna. Vi valde den 18-åriga som fått pris som världens bästa whisky 2007, Talisker Wilder Seas och Talisker Port Ruighe. Jag föredrog den 18-åriga men åsikterna var lite delade. Man måste gilla rökig whisky för att uppskatta dessa. 

Alla hade inte ätit en "full scottish" till frukost och eftersom vi insåg att middagen antagligen skulle bli rätt sen såg vi oss om efter något lätt att äta. En liten skylt som pekade uppför en brant, mycket smal backe utan mötesplatser, hade texten "Seafood". Det visade sej vara ett ganska stor plåtbyggnad där man kunde äta ostron men som även hade himmelska räkor, hummer, havskräftor mm. Maten serverades i papperstråg, med "chips". Solen tittade fram och vi delade på två tråg stående utomhus. När vi skulle tråckla ut bilen från den lilla parkeringen, som dessutom lutade kraftigt, förstod vi varför en del av gästerna valt att gå uppför backen till fots.  Vi hade ett resmål till denna dag och gav oss ut på de smala vägarna för att hitta till Fairy Pools, det får komma i nästa inlägg.

Hälsningar Lena