Blå brännmanet med vitling

I vanliga fall kan man hitta stora röda brännmaneter som har små vitlingar som lever i skydd bland de brännande trådarna. Vitlingarna skyddar sej med "manetslem" som gör att de inte bränner sej. Det kan man läsa om i länken i slutet av denna blogg.

Under midsommarhelgen såg vi en del blå brännmaneter, eller blåklintsmanet som den också kan heta. De är mindre än de röda och med kortare trådar. De bränns inte heller lika mycket. Lustigt nog hade en del sällskap av små vitlingar.

En eller ibland två små genomskinliga fiskar simmade i skyddet av de brännande trådarna. Om man förstorar kan man se organen i kroppen på dem.

Ytan på manetens klocka kan se slät ut men den har små upphöjningar som man kan se på denna bild. De blå maneterna är ganska ovanliga och det här var första gången vi såg dem med vitlingar. Havet levererar ständigt överraskningar. 

Hälsningar Lena

 https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/manetslem.htm

Öronmaneter

Under den gångna helgen hittade vi mängder med öronmaneter i Gullmarsfjorden. På 10 till 20 meters djup mötte vi tusentals maneter. De karaktäristiska ringarna, som är fyra stycken, är manetens könsorgan och eftersom de liknar öron har de gett maneten dess namn. 

Det var tyvärr en hel del andra partiklar i vattnet för det hade blåst rätt rejält och då blir inte vidvinkelbilder helt lyckade. Som många av er nog känner till bränns inte dessa maneter särskilt mycket, då de innehåller ganska lite nässelgift.

Maneterna kan bli roliga motiv även med makro. De rör sej graciöst i vattnet och har en vacker "gardin" av korta tentakler.

Förstora gärna så syns alla fina detaljer. Den lilla inbuktningen till höger i bilden ovan har en struktur som innehåller manetens sinnesorgan. Det finns åtta sådana strukturer runt manetens kant.

En del av de stora maneterna hade en liten fisk som simmade i dess närhet och på så sätt fick skydd av tentakelgardinen. Det är vitlingyngel och man ser ofta dessa när de simmar i brännmanetens långa och betydligt mer brännande tentakler. 

Vi har aldrig tidigare sett vitling i vanliga öronmaneter. Nu blev det plötsligt ännu roligare att fota maneterna med makro.

De små vitlingarna är nästan genomskinliga och man kan se organen i kroppen på dem. Eftersom det fanns så mycket maneter kunde fiskarna snabbt rymma till en ny när fotografen blev för närgången.

Ibland hittade man dem på manetens ovansida. Det var lite kurragömmalek helt enkelt.

Två vitlingar i samma manet var ovanligt och här hade jag lite tur att de blev skarpa.

Det jobbigaste när man simmar runt i öppet vatten och fotar makro är att man tappar lätt orienteringen. Man glömmer tid och rum, tittar inte på bottenformationerna och vips vet man inte vilket håll man kom ifrån eller vilken väg som leder tillbaka mot platsen där vi gick i, men det löste sej...vi var ju två och en hade koll.  

Hej så länge,

Lena

Makroliv under ytan

Här kommer några exempel på de makroliv man kan hitta under ytan runt Strömsholmen. Bilden ovan visar en sjöhare som är ovanligt ljus. Antagligen inte lokalt utan snarare en lite extrem färgvariant. 

Alla bilder är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D. Dessa snäckor är små men med 60 mm makro...

...kan man även fånga lite större motiv. Visserligen en liten krabba men med anemonerna är det betydligt större än vad som är traditionella makromotiv på land.

Den vackra trollhummern som satt stilla för en närbild får bli dagens bild 225.

En liten räka på en "död mans hand". När man fotograferar makro under vatten är det ungefär som om man hänger i en sele som får en att dingla lite fram och tillbaka. Med andra ord kan det vara svårt att få till både komposition och skärpa exakt som man vill ha den. "

Den här pyttelilla krabban ska antagligen bli en trollhummer när den blir stor.

Här sitter det faktiskt en maskeringskrabba...

Brännmaneter kan man alltid simma extra nära....

Avslutar med en liten "alien". I morgon gör vi vår sista dykdag här på Strömsholmen och sedan bär det av hemåt.

Hälsningar Lena

Mer smått och gott i havet

Visar några fler udda små djur i från havens djup utanför Väderöarna.

En liten nakensnäcka, ca 1 cm lång.

Små vackra snäckor (Ansates pellucida) på ett tareblad.

En vacker röd bägarmanet som vi bara sett en enda gång tidigare. Tyvärr sitter dessa väldigt grunt och med allt vågskvalp som var i helgen var det nästan omöjligt att få en skarp bild. Makrofotografering när man gungar fram och tillbaka  är svårt.

En spännande liten medusa som virvlade runt i öppet vatten.

Just dessa kan jag ingeting om men det kan vara en typ av leptomedusa.

Den här varianten är betydligt större och troligtvis en leptomedusa även denna. De är lite "lost in space" över dessa djur. I synnerhet när man möter dem simmande i öppet vatten.

Avslutar med en liten piprensare från Gullmarn med vackra små polyper. Ett nässeldjur, för den som råkar tveka över om det är ett djur eller inte...

Hälsningar Lena

Brännmaneter

Det fanns gott om brännmaneter i vattnen runt Väderöarna och i Hamburgsunds skärgård. De är fascinerande motiv och jag brukar strunta i trådarna och hoppas att så få trådar som möjligt ska hamna i ansiktet (där jag inte har något skydd förutom masken).

Vi såg även ovanligt många blå brännmaneter. De påminner om de röda men klockan är vackert blå och de är något mindre än de röda.

Ytan på klockan har en ojämn struktur på de blå brännmaneterna. Vissa anser att de blå bränns mer och andra att de bränns mindre än de röda.

Läckra är de i alla fall.

Röda stora brännmaneter var det gott om och många hade små vitlingyngel som höll till bland de brännande trådarna. Här är det en hel familj som nyttjar manetens skydd.

Förra sommaren berättade jag om vitlingynglen och att de är täckta av ett slem som gör att de inte bränner sej i manetens trådar. De kan både producera slemmet själva och dra nytta av slem från maneten.

De små ynglen smiter undan när man kommer med kameran och blixtarna börjar slå.

Naturligtvis fick jag manettrådar på läppen i mina försök att få bilden jag var ute efter. Eftersom jag heller inte lyckades lär bli fler närgångna möten med maneterna.

Hälsningar Lena