Haj !

Vattnet är mörkt och sikten ganska dålig. Vi har varit nere nästan 45 minuter och när jag tittar på manometern inser jag att luften inte räcker mer än några minuter till, innan vi måste gå upp. Jag gör mej beredd att påbörja uppstigning när jag plötsligt får syn på en stor mörk skugga under mej...jag kollar efter Fredrik och han har också fått syn på den. Hajen är mycket grov och betydligt större än jag föreställt mej. Den svänger runt och vi sjunker ner för att komma närmare, samtidigt justerar jag upp ISO på kameran. Det är mörkt och jag vet att tiden är på väg att rinna ut. Jag får till två bilder innan den majestätiska hajen försvinner ner i djupet och vi tvingas avbryta dyket. Jösses, vi har just mött vår första Sixgill shark!

Vi är extatiska när vi kommer upp i båten men bilderna är tyvärr inte mycket att ha. Mörka, grumliga och hajen är tydligt på väg bort. De andra dykarna är också uppspelta för de har också sett den. Kathy, som driver dykcentret, har sett många "sixgills" och när jag påtalar hur stor den var säger hon att det var en liten! Bara en "tonåring" på ca 2 m. Hon har en snutt grumlig video och då jag envisas med att hajen vi såg var betydligt större än 2 m börjar vi jämföra vårt bildmaterial under kvällen. Trots den dåliga kvaliten kan vi se vissa märken på hajarna och inser att vi mött två olika individer. Sixgill sharks kan bli ca 4,5 m långa och den vi såg kan ha varit närmare 4 m.

Sixgill sharks lever egentligen på djupare vatten, men kommer upp grundare under vissa perioder och man kan då ha tur att få se dem. Tur, ja det är det, för arten är ovanlig och ses inte alls lika ofta längre. Vi har tur en gång till. Nästa morgon, bara några minuter efter vi kommit i vattnet, dyker det upp en haj. Den kommer glidande genom vattnet och jag lyfter kameran. Hajen ändrar inte riktning utan simmar rakt mot mej. Jag hinner ta tre bilder innan den viker av och simmar förbi. Den var då så nära att den nästan snuddade i kameran! Vilket möte!

 Mindre än den vi såg i går men ändå en praktfull Sixgill shark. Vi det här laget har de andra dykarna också fått syn på den och trots att det är fem personer i vattnet (tre med kameror) väljer den att göra ett par svängar till mellan oss. Jag låter de två andra få möjlighet att ta några bilder och njuter bara av att se den glida förbi.

Det här är bara ett exempel på vad vattnen runt Vancouver Island kan bjuda på...

Hälsningar Lena

Snart bär det av...

Snart bär det av till Vancouver och efter lite jobb väntar Smaragdhavet dvs vattnet på Vancouver Islands västra sida. Jag hoppas innerligt att vi får se min favoritfisk....

....den blyga Decorated warbonnet och naturligtvis vill vi gärna stöta ihop med....

....jättestora stillahavsbläckfiskar. Nyfikna djur med åtta slingriga, undersökande armar.  Det vore också trevligt att få föreviga några....

 ...havsmöss. Besynnerliga broskfiskar som ser ut att vara dekorerade med bladguld.

 Dessytom räknar vi med "anfallande" nakensnäckor, stöddiga eremitkräftor, fisk av alla sorter, roliga räkor och, med lite tur, Six-gill shark. Det är säsong för denna hajart där vi kommer att vara och det vore en höjdare att få möta dem. Kanske blir det en hajblogg när jag kommer hem.

Det är ju ganska OK även på land i British Columbia och vi förväntar oss många...

 ...bald eagles och andra fina fåglar. Dessutom kan man ibland se svartbjörn när det är lågvatten och de kommer för att leta efter smaskens bland stenarna. Eftersom vi är ute med båt varje dykdag har vi också goda chanser att se ...

 ...knölval och späckhuggare. Nu har jag dessutom ett extra kamerahus så jag ska ha en chans att fotografera före, mellan och efter dyken. Sälar ska det naturligtvis också bli, det har vi bokat...

På återseende

Lena

Tillbaka i Storaxen - samt glimtar av solsken

Söndag, dvs igår, hade vi bestämt oss för att åka till Storaxen och spana in gäddorna. Regnet vräkte ner under stora delar av den tre timmar långa resan till Rättvik, men väl framme var det faktiskt uppehåll och vi kunde byta om utan problem. Jag såg redan när vi gick i vattnet att vita näckrosor blommade längs kanterna åt höger, alltså blir planen att simma åt höger. OK gäddor var första fokus men näckrosorna lockade också. Vattentemperaturen var behagliga 18 grader och en känsla av lugn infinner sej nästan omedelbart som vi sjunker under ytan.

Vi passerar den sjunkna ekan som ligger på sin plats. Den ser ut som den gjorde förra året och jag tar några bilder, trots att solen inte är framme ännu. Tokina 10-17 mm fisheyezoom sitter på kameran och den är ställd på 17 mm. Huvudfokus på detta dyk är gäddor i sin naturliga miljö. Vattnet är blågrönt och stilla, men jag vill också helst ha sol.

En abborre simmar rakt fram till porten och jag tar en bild med blixt. Sedan testar jag ekan med och utan blixt. Det är lite grumligt i vattnet och jag låter blixtarna vara avstängda så länge.

Fredrik signalerar gädda och visar med armarna att den är ganska stor. Nu gäller det att smyga och andas försiktigt. Trots att objektivet står på 17 mm så behöver jag komma riktigt nära för att få de bilder jag vill ha.

Det blir en serie med bilder när jag smyger mot gäddan. Den låter mej komma ganska nära innan den sakta börjar röra sej.

Jag låter den simma iväg en bit och slår på blixtarna för att testa om den vill vara med på bild en gång till.

Samma gädda nu med blixt men den har tröttnat på mej och viker av. Här är den på väg bort lite sakta, men det fina mönstret på kroppen gjorde att jag ändå behöll denna bild.

 Solen kommer nu fram och strålarna letar sej ner genom vattnet. Vi fortsätter spana och snart signalerar Fredrik "liten gädda". Jag lägger mej i smygposition och provar naturligt ljus igen.

 Solljuset kommer från fel håll och den blir lite mörk i ansiktet. Den håller till ganska långt ner i växtligheten och är "lite blyg" även om den ligger still. Jag uppskattar att den är ca 20 cm lång.

 Vi stöter på fler större gädor och den här ställde upp på att bli fotograferad. Det är nog den största vi sett hittills, men det är oerhört svårt att uppskatta storlek i vattnet, för allting upplevs som större och närmare. Jag släpper gäddorna för att leta reda på näckrosorna. Fortsättning följer...

Ha en trevlig kväll,
Lena 

Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

Fascinerande fiskögon

Kan fiskögon verkligen bjuda på några överraskningar tänker nog många som ser de döda ögonen i en fiskdisk framför sej. Bedöm själva. Bilderna nedan kommer dessutom från fiskar som är vanliga i skandinaviska vatten (utom en). Den första bilden är t ex en simpa. Simporna ligger stilla och låter ibland dykaren/fotografen komma väldigt nära. Bilden är tagen med 60 mm makro och en försättslins (Raynox DCR-250).

Sjökockhannen är mycket vackert gul och blå mönstrad. Ögat kan få de mest spektakulära färger i skenet från blixtarna.

Det finns också fiskar som har båda ögonen på samma sida, vilket ger dem en synnerligen udda utseende. När man ligger stilla och tittar på en plattfisk inser man också att de kan vrida sina ögon oberoende av varandra dvs titta åt två olika håll samtidigt. Det kan andra fiskar också men det blir väldigt tydligt när man ser en plattfisk göra det. Dessa bilder blir dock inte så bra så ni får hålla tillgodo med en plattfisk som iakttar mej genom att titta "bakåt".

Det här coola ögat hör till en knaggrocka. De är inte så vanligt att se dem i Sverige men man kan stöta på dem i t ex Sognefjorden i Norge. Gropen brevid ögat är ett utandningshål.

Slutligen en bild från Kanada, närmare bestämt ett område som heter Queen Charlotte Strait vid den nordöstra änden av Vancouver Island. Det är faktiskt en simpa igen. Den heter passande Red Irish Lord och är spektakulärt rödrosa i färgen. Ögonen är fascinerande, eller hur?

Hälsningar Lena