Drunkningen

Olycksbåten kör i cirklar, föraren har just drunknat. Åland 24.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Hade fotokurs på Åland med celebriteter som Patrik Larsson och Terje Hellesö. Ett helt fantastisk kursveckoslut, som dock fick lite av en sorgkant - kopplat till bilden ovan. På fredagkväll, efter Patriks "Lightroom-dag", åkte jag och några kurskolleger fram och åter till Husö biologiska station som ligger i grannkommunen. När vi körde över en bro såg vi två sportfiskare i varsin liten motorbåt som fiskade i viken intill. Såg rofyllt ut.

På returfärden en dryg timme senare ser vi plötsligt en av båtarna som i ensamt majestät kör i cirklar ute på fjärden, alldeles tom. Någon annan båt syns inte till. Vi förstår att det har hänt något, svänger ner till en sommarstuga intill där det finns folk. De vet inte vad som hänt, men de har ringt sjöbevakningen. Sen spanar vi med våra kikare för att se om vi eventuellt kunde upptäcka någon i vattenet (den mörka punkten till vänster om båten är en boj ...).

Vi såg inget, och jag tog ett antal bilder (1600 ISO/det börjar bli mörkt) av den herrelösa båten som till slut kom alldeles nära strandklipporna. Just då kom en granne med båt samtidigt som brandmän anlände, och de lyckades stanna båten. Ok, jag och mina kompisar åkte tillbaka till kurslokalen på Ålands folkhögskola. När vi kom ut ur klassrummet vid 21-tiden ser jag tidningen Åland ligga på ett bord, tar den med - och tänker kanske någon på tidningen skulle vara intresserad av mina bilder. Ringde alla de nummer som fanns i tidningen, ingen svarade. Det var ju sent på fredagkväll.

Men sen gör jag ett sista försök, ringer nummerförfrågningen och ber dem koppla mig till konkurrenten Nya Åland - och se, där finns folk på redaktionen som svarar. Förstås blir de eld och lågor när de hör att det finns bilder, vill att jag genast kommer till redaktionen i Mariehamn. De vet att berätta att killen i båten hittats drunknad ...

De väljer ut två bilder, gör en kort intervju med mig - och är förstås nöjda att det var just dem jag kontaktade. När jag berättar att jag först ringde konkurenten - som inte svarade, ser de ännu nöjdare ut ... http://www.nyan.ax/nyheter/index.pbs?news_id=37496

Drunkningsincidenten gav förstås igen en påminnelse om att balansgången mellan liv och död är hårfin.

Välfärdssamhälle

Frukter i överflöd. Hirvensalo 22.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Passerade i morse ett hus (med bil på gården, alltså bebott ...) med ett antal äppelträd, med alla frukter på marken. Känner hur u-lands människan i mig blinkar rött, när man sett så många svältande människor i världen - som skulle ha plockat upp varenda frukt ...

Ett enkelt exempel på att vi lever i ett överflödssamhälle. Dessutom ett samhälle präglat av fåfänga och spekulation, som rådande finanskris är ett ypperligt exempel på. Det är inte länge sen vi hade en massa kritstrecksrandiga och pushiga isländska affärsmän på besök i Finland, som försökte köpa än det ena och än det andra storföretaget. Varifrån kom deras pengar? -  frågade sig många då. Idag vet vi svaret. Sanningen brukar alltid uppenbara sig till slut, också i detta fall.

För att se "hela bilden" av våra fåfängliga samhällen krävs det några års närvaro i ett fattigt land, efter det börjar man se ett och annat i ett helt annat ljus.

En mardröm

Sidensvans i gårdsrönnar, Hirvensalo 19.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Senaste natt vaknade jag av en uppskakande mardröm strax innan nolltre : Jag befann mig i USA för att följa med valförberedelserna och blev vittne till hur Obama blev mördad och genast bröt ett inbördeskrig ut. Ett jävla tumult var det, och jag vaknade .... Det tog en stund att inse att det var en mardröm, men jag var så skakad att det var omöjligt att somna om!

Gick ut för att kolla om tidningen kommit, slog i ett glas rödvin - och började läsa Åbo Underrättelser och Hufvudstadsbladet. Klockan tre på natten! Först vid nollfem snåret somnade jag på nytt, i soffan i vardagsrummet.

Skrev igår en artikel till en tidning, om sidensvansen. Kollade bl.a. in boken "Vägval i minnesmark" (1992) av  Gunnar Brusewitz, där han i ett kapitel berättar om den engelska äggherren  John Wolley i Muonio (finska Lappland) som under tre år i medlet av 1850-talet samlade fågelägg/-skinn av nordliga arter för olika samlare. År 1856 hittades så den första sidensvanshäckningen av en torpare som blev rikligt belönad. Detta var den första vetenskapligt dokumenterade sidensvanshäckningen i Europa (världen?). 

När ryktet spreds om detta fynd började det komma massor med ägg och bon till Wolley, som han sålde för stora pengar till samlare runt om i Europa... Det var bara utdöda arter (ex. garfågel) som betingade högre priser i London än sidensvans. Wolley skänkte också ett bo med fem ägg och ett skinnlagt sidensvansskinn till Kungliga Vetenskapsakademin i Stockholm, som nämner gåvan i sin Översikt 1857.

Så ung är kännedomen om våra fåglar.

Mera (natur)fotojournalistik

Soluppgång i dimma, Hirvensalo 20 oktober 2008. Foto: Håkan Eklund.

- Naturfoto borde vara mera än bara vackra bilder, ansåg rovfågelexperten Dick Forsman vid de finska naturfotografernas höstdagar i lördags. Liksom Tui De Roy tyckte han att naturfotografer skall samarbeta mera med forskare, miljöexperter och olika typer av biologiska experter.

Själv producerar han artbestämningsböcker om rovfåglar, där han själv står för den ornitologiska expertisen - med bl.a. åldersbestämning som en stark sida. Hans internationella storsäljare är ju "The Raptors of Europe and The Middle East" (590 s). Nu har han utvidgat reviret till både Afrika och Asien ...

Det som Forsman efterlyste, som är möjligt för de flesta, är ett mera fotojournalistiskt grepp: att också avslöja misshälligheter. Han hade nyligen gjort en tur till Indien, och tillsammans med några indiska ornitologer taxerat rovfåglar längs gränsen till Pakistan. De tillbringade många dagar på olika avstjälpningsplatser för självdöda (heliga) kor, där några familjer bor som tar tillvara hudarna och en del fett (en makaber hantering), och låter gamar, vildhundar och andra asätare äta upp resten av allt ätbart. Sen samlas benen ihop och tas till fabriker som gör tvål och olika produkter ... Allt utnyttjas.

Sen upptäckte han att det enda som blev kvar av korna var en geggamojahög med plast; dvs. korna som vandrar omkring på gator och torg hade dött av att ha mage och tarmar fullstockade med plastpåsar! Plastpåsar som innehållit mat och grönsaker, som doftat mat  - och som därmed ätits av korna ...

Och de mångåriga rovfågeltaxeringarna som hans indiska kollegor sysslat med har avslöjat att det finns en promille kvar av vissa indiska gamarter, som under ett knapp decennium förgiftats av en medicin som boskap har matats med ... Arter med populationer som var "oräkneliga"; idag återstår en spillra.

En lång historia, men med ett "message" till fotografer: dokumentera, publicera och skapa opinion mot industrisamhällets avigsidor! (I Botswana där jag bodde 1992-94 kallades vintern för The Plastic Bag Season; dvs. alla plastpåsar som fastnat i taggiga acaciaträd exponerades när löven föll under vinterhalvåret, de såg ut som julgranar).

Viktigt att vi  inte bara sysslar med "förljugna" bilder av vacker natur, som bilden ovan från i morse - när dimman lättade över Långvattnet (som skiljer Hirvensalo från fastlandet) just när solen gick upp - som hunden och jag njöt av.

Gillade Tui De Roy

Sidensvans (Bombycilla garrulus), Hirvensalo 19.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Den största  behållningen av bildvisningarna vid de finska naturfotografernas höstdagar i går var onekligen Tui De Roy, en kvinnlig naturfotograf av den högre skolan. Hennes belgiska föräldrar flyttade till Galapagos Isl efter kriget (när hon var liten) och det blev hennes fotoskola. Detta var långt före den unika arkipelagen blev ett massturismställe.

Idag är hon en världskändis som gett ut många böcker, oftast i samarbete med forskare. Kunde inte låta bli att köpa hennes senaste bok "Albatross - Their world, their ways" i storformat (240 s) och med fantastiska bilder. Boken är producerad i samarbete med Mark Jones och Julian Fitter. I samband med det fotoprojektet besökte hon med sin segelbåt de mest avlägsna öar runt Antarktis där hon fotograferad olika albatrossarter (finns 22 arter) i sin häckningsmiljö. Eftersom de var ganska orädda kunde hon ta massor med fina bilder med vidvinkel eller normalobjektiv, där också fåglarnas fina häckningsmiljö blev dokumenterad. På en del öar hade aldrig någon naturfotograf tidigare satts in fot.

Hade en pratstund med henne; blev imponerad av hennes low-key attityd: att köra med minimal mängd fotoutrustning under hennes expeditioner, låg budget, att istället ha gott om tid att och hinna bli "du" med fotoobjektet - som gjorde att hon kunde ta  unika bilder på nära håll. 

Gillade också Mirelle de la Lez; en ung glad tjej som är en riktig tuffing - har tillbringat en massa år i mycket ogästvänliga arktiska miljöer. Hade unika isbjörnsbilder. Och Dick Forsmans avslöjande fotoreportage från Indien fick en att tänka till; återkommer till hans material.